torsdag 19 februari 2009

Jahopp.
Upp som en sol och ned som en pannkaka. Välkommen till Livet som ~Jennie~.
Jag har nu jobbat på mitt jobb i över ett år.
I augusti blev jag lovad en tillsvidare tjänst. Det stod bara en person i vägen. Denna människa har varit tjänstledig i 10långa år och skulle nu inte få tjänstledigt längre(nä, men oj då stackars mäniska där) så hon skulle säga upp sin tjänst och då var den min.
Hon hade dock tjänstledigt året ut och jag skulle då få min tjänst från januari.
Det blev december och jag hade inte fått något nytt anställningsbevis, men min chef lovade att jo detta var på gång. De skulle bara träffa denna tjänstlediga individ och avsluta det hela.
NU verkar det som vissa i denna kommun kan styra och ställla som de vill och dra ut på möten så länge de har lust.
Jag började jobba i januari. Dock utan anställningsbevis, men det var ju på gång.
När halva januari gått började jag undra. Vad är det som händer?
Jo, men denna tjänstlediga människa hade inte kunnat komma på något möte och därför kunde inte heller jag få något anställningsbevis.
Jag min idiot har nu gått i snart över två månader och jobbat utan detta bevis. Visst har jag fått lön, men det börjar kännas på nerverna att man inte vriktigt vet.
Idag kom det upp när vi lärare satt och pratade. De lugnade mig med att jag antagligen INTE skulle få den tjänsten eftersom det kommer bli övertaliga lärare till hösten. Jag skulle heller inte tro att jag var säker på min plats.
Hejja vad glad jag blev!
Huvudvärken slog upp dörrarna med ett tryck på 18ton och gråten parkerade på milimeters avstånd från ögonvrån.
Jag sa att jag måste hem och drog. Hemma har jag nu kanske orsakat vattenskada i min soffa och tröttheten har lagt sig som en dimma i kroppen. Huvudvärken lever om i skallen så den snart flyger i bitar och jag bara längtar till den fyra timmar långa föreläsningen jag ska åka på om 45minuter.

Jag hade kunnat betala en ganska stor summa pengar för en kram och lite småprat istället.
Imorgon kommer det kanske kännas bättre, men för en kort stund nu har allt bara rasat samman omkring mig. Tar ett tag att bygga upp det korthus jag lever i igen.

Hej så länge!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Åhhh...:( Skickar en stor kram till dig iaf! Det löser sig nog ska du se! Kram kram

Anonym sa...

Hoppas det känns bättre snart<3 kramar