Idag har jag suttit ute i solen en stund mitt på dagen.
Satt och läste lite skolböcker.
Jag är dock inte den som sitter i solen och steker i flera timmar.
Eller kanske ska säga att jag inte gör det här hemma.
Jag tycker om att vara vid min sommarstuga. Där kan jag spendera timmar utomhus, men här hemma är det bara jobbigt när det är varmt.
För det första blir det miljoner grader varmt inomhus. Det går knappt att finnas till. Sova på övervåningen är en pina.
Ska man sedan sola här så gör man det för hela grannskapet eftersom vi har sol på framsidan hela dagarna och det gör jag inte. Skulle aldrig sätta mig i bikini här och sola. Nej nej!!
Som sagt. Vår sommarstuga är mitt paradis på sommaren.
Vi har egen brygga och där kan man få vara i fred.
Jag har inte badat på en offentlig badplats sedan jag gick i högstadiet och kommer nog inte göra det heller i framtiden.
Funderar faktiskt på om man skulle ta och bo några dagar i sommarstugan om det blir för varmt här hemma. Vi har ju en gäststuga som familjen får plats i.

Kände att detta inlägg bara blev en massa svammel om värme, men förstå mig rätt. Jag älskar sommar, sol och vämre, men inte här på Ekgränd och nu när det är så varmt och man inte har någonstans att ta vägen så är det ganska jobbigt tycker jag.

Man ska inte klaga dock. Hellre varmt och sol än regn och kallt.

Igår var en toppendag. Solen sken och det var varmt och skönt. Vi var ler till funäsdalen och jag köpte mig ett nytt pannband eftersom jag glömt mitt hemma.
Det slutade dock med att Jocke tog det där pannbandet så idag ska vi åka och köpa ett till.
På eftermiddagen åkte jag, Jocke och Viggo och skulle duscha. Jag märkte att det rann snor ur näsan på lilleman. Det brukar det aldrig göra.
Han duschade med Jocke, sedan skyndade vi oss hem och Viggo fick mat och pyjamas på.
Jag fick snyta honom två gånger för det rann, men han var glad ändå. Han somnade i sin säng och vi åt middag och spelade spel.
Vid 23 skulle vi lägga oss och då vaknade lilleman och var ledsen. Jocke bytte blöja och sa att han verkade varm.
Jag kände och han var lite varm. Jag gav honom lite mat och fick knyta honom igen.
Jocke la sig ytterst i sängen för han skulle ta Viggo på natten.
Det gick inte så länge dock förrän han sa till mig att ungen var het som en kamin.
Jag kände och han var verkligen kokhet.
Klockan var då strax efter 1.
Jag hade faktiskt packat med alvedon så jag gav honom en sådan sedan fick Jocke bädda på överslafen och Viggo fick sova med mig.
Han somnade efter en stund och sov till 7.
Nu har han ätit och somnat om igen. Han är inte riktigt pigg.
Snorar fortfarande, men känns just nu feberfri. Jag hoppas det håller i sig.

Imorgon bär det av till fjällen. Jag längtar massor. Ser fram emot en långhelg med mycket god mat, mys och bara lugn och ro. Har gjort en lång lista med vad som ska packas. Viktigast att man kommer ihåg allt till lilleman.
Nu är det dags att sova så man orkar med allt innan det är dags att åka.

Hej så länge!

Den bästa tiden i mitt liv var när jag var gravid.
Jag älskade känslan av att vänta barn och att få gå runt och bara må gott hela tiden, men framför allt så älskade jag min kropp. Jag älskade hur jag såg ut och jag skämdes aldrig över mig själv.
När jag står framför spegeln idag får jag kämpa för att tårarna inte ska spruta.
Jag hatar att se vad som finns på andra sidan spegelglaset. Jag önskar att det var någon annan.
Det är inte jag som står där.
När jag var gravid såg jag bättre ut än någonsin. Både på utsidan och på insidan. Jag kunde stå och titta i flera timmar på mig själv om jag hade möjlighet. Kunde inte tro att jag någonsin skulle tycka så mycket om mig själv som jag gjorde då.
Jag slutade med allt socker och sött och hade inga problem med det. Jag kände inget sug efter godis eller sötsaker. Jag kunde unna mig en eller två ibland, men sedan var det inte mer.
Idag har jag återigen gått tillbaka till det där hemska suget, men försöker låta bli så gott det går. Jag har faktiskt lyckats bättre nu än på länge. Jag kan äta en eller två godisbitar och jobbar på att ta bort det helt.
Jag tränar två till tre dagar i veckan och om jag kunde skulle jag träna varje dag, men jag har en annan liten individ som är beroende av mig och han är på något vis viktigare än mig själv.
Om jag tränar för mycket blir han lidande då mjölken sinar och mjölksyran i kroppen gör att mjölken jag har smakar hemskt för honom.
Mitt ansvar är honom först och mig sedan.
Jag har aldrig köpt konceptet av dessa förbannade soppar och shaker och skit!
Visst toppenbra där och då, men vad händer den dag du slutar?
Jo, då har du tagit av fel fettdepåer i kroppen så då sväller du ut och blir fetare än du var innan och står och grinar över det.
Nä, lagoma mängder mat och fasta rutiner är det bästa. Sex mål om dagen och träning tror jag är den bästa medicinen.
Jag har lovat mig själv att efter påsk ska jag ta nya tag och lägga kilon bakom mig på hälsosam väg och utan att det ska påverka min lilla pojke.

Min sambo är en klippa i alla lägen.
Han älskar mig som jag är och han tycker inte det finns någon vackrare i hela världen. Jag önskar att jag kunde se på mig själv som han ser mig, men så är inte fallet idag och jag vet att det finns människor som ser på mig med samma ögon som jag själv och det gör också ont.
Ingen har sagt något, men en blick eller en pik räcker så bra för att jag ska förstå.
Tur som sagt att jag har Jocke att luta mig på när det känns tungt.
Och en sak har jag lovat mig själv. Jag SKA hitta mig själv igen.....

Idag fick Viggo sitta lite i sin gåstol. Den är bra för han kan sitta i den och leka med sakerna som ligger framför honom. Han sätt och grejade och jag skulle skynda mig och ber en smörgås och kasta i mig innan vi skulle gå ut på prommis. Plötsligt blev det väldigt tyst där i stolen så jag kikade på honom. Då såg det ut såhär:

Jag skyndade mig och klädde på honom ytterkläderna och la ut honom i vagnen i stället.
Sedan sprang jag in och kastade i mig smörgåsen och traskade sedan iväg på promenad.
Det är jobbigt att leka ibland.
Även om han bara får sitta väldigt korta stunder så hinner man bli så trött av allt skrattande, pratande och pillande.

Hoppgunga är super!

Det är roligt att åka vagn tycker Viggo.
Fast man blir ganska trött också.

Den här fina dressen SKA jag köpa till Viggo.
Dyr så det gör ont, men det får det vara värt.
Han ska få ha den på bröllopet på midsommarafton. Inte vårat, utan Kim och Jessicas.
Tror han kommer bli sååå snygg i den!
Vad tror ni?

Det är alldeles för sällan som jag skriver här egentligen.
Önskar att jag tog mig tid oftare faktiskt.

Idag har vi haft mammalunch här hemma.
Jag, Debora, Cattis och Helena med våra barn spenderade dagen hemma hos mig.
Vi pratade, åt, fikade och lekte med barnen.
Det var en toppendag tyckte både jag och Viggo.
Det är så roligt att träffas och kunna prata om barnen och de funderingar man har kring dem. Eftersom min Viggo är lite mindre än de andra så lyssnar jag och lär av hur de andra gör.
Det ska vi göra fler gånger tycker jag.

Nytt på gång....
Nästa torsdag åker jag, Jocke och Viggo till fjällen. Vi ska vara borta över påskhelgen.
Ska bli riktigt skönt att få komma bort tillsammans och bara ha det mysigt i stugan.
Kanske åka ner till Funäsdalen någon dag och kika.
Veckan som är påsklovsvecka ska jag göra min första debut på jobbet igen.
Det är fem månader sedan sist och det ska bli riktigt roligt att få jobba lite.
Ska bara jobba fyra timmar per dag, men det räcker.

Ja en liten uppdatering var det.
Jag återkommer igen och som sagt. Jag ska försöka bättra mig vad det gäller uppdateringen.

Hej så länge!

Tävling!

"Jag är med och tävlar om en pusselpall från Bonde of Sweden på Muppsan´s blogg, var med du oxå"

Lilla Viggo älskar att vara naken.
Om man vill att han ska träna på att ligga på mage, snurra runt eller dra sig upp med armarna är det bara att ta av alla kläder och blöjan. Han är aldrig så lycklig som då.
Han skrattar, pratar och grejjar.
Just nu ligger han på golvet och försöker greppa tag i skallran. Hans små ben går i två hundra kilometer i timmen och armarna flaxar han mer med än att hålla sig uppe.
Det är roligt med barn.

Annars är jag nog som vanligt. Undrar om han utvecklas som han ska och hur mycket träning man ska lägga ner varje dag. Tränar alla andra med sitt barn?
Vi tränar på att lyfta överkroppen, sitta med stöd och greppa saker.
Sittandet går väl sådär. Han kan sitta en stund, men sedan kastar han sig bakåt och ramlar omkull. Jag sitter såklart alltid bakom och håller i lite så det är ingen fara.

Han dreglar även som aldrig förr. Han har en tappkran nedanför näsan som alltid är öppen. Vi har fått börja med dreggellappar.

Annars går dagarna fort fort fort. Man hinner knappt med sig. Känner att studierna inte gått så bra som jag velat denna månad, men jag ska nog vara klar till söndag i alla fall.

Nu vill lilleman inte ligga mer. Mamma till undsättning!