Jaha. Ska jag försöka mig på en berättelse om söndag och måndag då.
Min bebis är det viktigaste för mig och man blir ju så orolig när det händer saker kring den.
Jaha, som sagt.
Jag sov som en kratta på natten mot söndag. Var upp flera gånger som vanligt och kissade.
Sista gången var väl vid 8 eller halv 9.
När jag sätter mig på toan ser jag med mina tröttaste ögon att det verkar vara blod i mina byxor.
Plötsligt sitter jag där klarvaken och funderar. Jaha. Vad beror detta på nu då? Vad har hänt på dessa timmar som passerat sedan sist jag var på toan?
Jag sitter ganska länge. Vi pratar säkert en kvart som jag sitter och har en inre dialog med mig själv på toan.
Är det slemproppen som gått? Är det något med moderkakan? Har jag ont någonstans?
Jag konstaterar att ont har jag inte, men benen börjar domna lite eftersom jag nu suttit ett tag.
Jag samlar mig, kliver upp och går ner.
Jag försöker läsa lite på internet, men det enda jag lyckas googla fram om ljusa blödningar är missfall och min bebis rör sig minsann så det stryker jag från listan.
Sitter bedövad en stund till och försöker få mig själv att agera på något vis.

När klockan är 10 ringer jag min älskade BM.
Jag tror jag väcker henne. Jag ber om ursäkt för att jag stör, men jag visste inte vem jag skulle ringa.
Jag förklarar vad som hänt och undrar vad jag ska göra för jag kan inte tänka ut det själv just nu.
Hon tycker jag borde åka ner till sjukhuset så de får ta en titt på mig. Okej...
Hon säger att jag ska ringa numret jag fick av henne som går till förlossningen och prata med dem där så hjälper de mig var jag ska ta vägen. Mhm..
Hon försöker lugna och säger att det är inget att vara rädd för, men lika bra att åka ner för att ta en titt. Aaa......
Jag säger inte mer än tre eller fyra ord på hela samtalet tror jag..

När jag lagt på letar jag reda på numret till förlossningen och ringer dit. Det är upptaget.
Då kommer jag på att jag har ju faktiskt en sambo på övervåningen som kanske vill ha någon form av information om vad som händer.
Jag tassar upp för trappan och väcker honom, gör ett försök att förklara och väcka utan att verka hysterisk och rädd. Jag lyckas ganska bra förutom att tårarna börjar rinna oavbrutet. Jag gråter inte, men det rinner tårar i överflöd. Jag är ju orolig.
Jocke kliver upp och klär på sig och jag går ner och ringer igen till förlossningen. Denna gång får jag svar.

Jag förklarar igen vad som hänt och de ber mig att komma ner med en gång.
Sköterskan ger mig några sista ord innan vi avslutar.
"Nu åker du direkt hit ner och skulle det bli något efter vägen så ringer ni efter ambulansen".
Mhm,, Var nog allt ja fick fram igen och tackade och la på.
Skulle vi stressa in eller?
Ne, vi kör på lagliga sidan hela vägen ner. Vi har inte hunnit duscha eller fikat. Vi bara åker. Tänkte väl att de skulle ta en titt så får vi åka hem sedan.
Vi kommer in strax innan 12 och får då komma in på förlossningen.
Det fanns inga mottagningsrum lediga utan vi fick lägga oss i en förlossningssal.
Tja, det är ju intressant i sig. Här ska man ju hamna om några veckor. Det blir en liten preview.

Två sköterskor kommer in och ställer frågor om hur mycket jag blödit och om jag har ont och så vidare.
Jag kan lova att när det handlar om bebis är inget privat och känsligt.
De ville titta i mina byxor och om jag hade någon binda så ville de se den med.
Ja det var bara att visa upp det.
Sedan fick jag lägga mig i sängen och de kopplade upp mig mot en dator och gjorde en CTG-kurva. De mäter bebis och mammans hjärtljud, samt tog mitt blodtryck.
Jag fick ligga i denna maskin en stund och lyssna på när lillfisens hjärta tickade på.
Min underbara sambo satt bredvid och höll handen och bara fanns där hela tiden.
Sköterskorna kom in ibland och tittade till oss och tog sig tid att visa lite vad som fanns inne på rummet. Lustgas, bubbelbadkar och säng till pappan. Det var vad jag minns att hon visade.
När de mätt bebis ett tag så fick vi sitta och vänta en stund.

Sedan blev vi visade till ett annat rum. Där träffade vi en läkare som ville göra en gyn-undersökning med. Jocke såg lite blek ut och frågade om han skulle vänta utanför. Läkaren visade dock honom till min huvudända och där fick han stå och hålla min hand.
Han tyckte att instrumenten som skulle in såg ut som stora vinkeljärn man får med i en Ikea-möbel.
Inte var det skönt, men å andra sidan är det sällan det när man gör en sådan undersökning.
Jodå. Läkaren kunde se en strimma blod där inne, men kunde ej se var den kom ifrån.
Hon valde att skriva in oss på BB. Vi blev förflyttade till BB-avdelningen (avdelning 12 tror jag den heter) och fick oss ett eget rum. u var klockan runt 14 och vi hade fortfarande inte fått i oss frukost. Alla vi var hungriga.

När vi fått rummet och blivit inskrivna gick vi ner till sjukhus-restaurangen och köpte med oss mat upp till avdelningen.
Vi passerade även jourbutiken och där gick jag bananza på godis. Jag har inte ätit godis många gånger under denna graviditet, men nu ville jag ha. Jag köpte tre juleskums tomtar, en rulle center och en gott och blandat-påse som jag delade med Jocke.
Vi åt och fikade på avdelningen.
Jocke gick för att träffa en kompis som kom till sjukhuset en stund och jag lade mig och vilade.
Vi skulle eventuellt bli utskriven på eftermiddagen, men de ville ha oss under observation under dagen.
Vid 18 tiden kom de in igen och gjorde en ny CTG-kurva och försvann sedan ut ur rummet. En läkare skulle ta en titt på kurvan och komma tillbaka.

Fortfarande gällde att alla bindor skulle sparas och visas upp för sköterskorna. Jag lovar att det kändes sådär, men vad gör man inte.
Efter en stund kom sköterskan tillbaka och sa att läkaren gärna ville behålla oss över natten för att se så inget startade. Eftersom lilla bebis ligger med rumpan först så blir det kejsarsnitt om den skulle få för sig att komma ut nu.
Jaha.
Jag frågade om Jocke fick stanna och det fick han. De rullade in en säng till. Jag hade fått middag på avdelningen, men Jocke måste gå ner och handla. Självklart hade butiken och restaurangen stängt så han blev utan middag.
Det blev många mackor på kvällsfikat istället. Det ingick kvällsfika och frukost för papporna.

Natten var jobbig. Jag hade ont överallt och snarkar numer värre än värst. Jocke fick med andra ord inte heller sova mycket den natten.
På morgonen åt vi frukost och sedan kom en sköterska in igen. Det var dags för CTG-kurva nummer tre.
Om denna kurva var fin skulle vi få åka hem.
Blödningen hade upphört helt och jag hade inte haft en enda sammandragning under detta besök på sjukhuset så det var bra.
Kurvan var fin och vi skulle få bli utskrivna. Detta besked fick vi klockan 9.

Sedan blev det en fruktansvärt lång väntan. När klockan var halv 12 gick jag och frågade om de tänkte skriva ut oss snart.
Ja det skulle kolla, men det var nog på gång snart. Jocke hade inte fått i sig något sedan frukost och inte jag heller för nu skulle vi äta lunch tillsammans.
Vi gick ner till restaurangen och köpte en fika medan vi väntade.
Strax efter 13 kom vår sköterska in och undrade om vi var kvar fortfarande.
JO, jag väntade fortfarande på att få tillbaka min mapp och bli utskriven. Hon försvann någon minut och kom sedan in och sa att läkaren trodde hon varit hos oss.
Ja, det var hon vid 9. Jag ville bara bli utskriven och få min mapp och åka hem!!
Oj oj. Miljoner ursäkter. Det hade blivit ett missförstånd. Sköterskan trodde jag väntade på läkare och läkare visste att jag bara villa ha min journal.
Eftersom min sköterska var världens snällaste och sötaste så förlät jag henne allt och blev utskriven.
Hon gav både mig och Jocke en stor kram innan vi gick och önskade oss lycka till med vår busbebis.

Bebis visade upp sig för ALLA sköterskor som var in på vårt rum. Lilla huvudet stack upp och småfötterna spretade upp på sidan. Alla kände och klämde och log.
En liten showare redan i magen.
Som sagt. Vid 13.30 var vi utskrivna och åkte direkt på McDonalds för att äta.

Ja. Det händer saker när man är gravid. Helt klart!
Detta var ingen hemsk upplevelse, men man blir ju klart orolig så fort något inte är som det ska.
Nu är vi hemma igen och alla mår bra.

Tänkte lägga ut lite värden och prover jag tagit under min tid som gravid.
Kanske är skoj att läsa ibland.

Det har ju liksom hunnit bli några besök hos Barnmorskan nu.
Vikten är hur stor uppgången varit sedan senaste besöket.


Inskrivning 27/5
Graviditetsvecka: 8
Vikt: Startvikt +/- 0
Blodvärde: 147
B-glukos: 6,2
Blodtryck: 110/70

Besök 2: 9/7
Graviditetsvecka: 13
Vikt: +1,1kg
Blodvärde: 133
B-glukos: ----
Blodtryck: 120/70
Fosterljud: 160

Ultraljud 1: 16/8
Graviditetsvecka: 19

Besök 3: 20/8
Graviditetsvecka: 19
Vikt: +0,8kg
Blodvärde: 127
B-glukos: 6,1
Blodtryck: 110/65
Fosterljud: 140
SF-mått: 20cm

Besök 4: 19/9
Graviditetsvecka: 24
Vikt: + 1,1kg
Blodvärde: 132
B-glukos: 6,1
Blodtryck: 120/80 (här tyckte BM att trycket var lite högt)
Fosterljud:145
Fosterläge: Huvudet nedåt, rörligt
SF-mått: 26 cm

Besök 5: 18/10
Graviditetsvecka: 28
Vikt: +1,2kg
Blodvärde: 116
B-glukos: 4,7
Blodtryck: 115/70
Fosterljud: 140
Fosterläge: Huvudet nedåt, rörligt
SF-mått: 29 cm

Besök 6: 11/11
Graviditetsvecka: 31
Vikt: + 2,1kg
Blodvärde: 122
B-glukos: 6,7
Blodtryck: 110/70
Fosterljud: 145
Fosterläge: Huvudet nedåt, rörligt
SF-mått: 34 cm

Sockerbelastning: 12/11
B-glukos innan test: 4,7
Dricka 3dl sockervatten och sedan sitta och vänta i två timmar
B-glukos efter test: 6,1
Ingen graviditetsdiabetes!

Ultraljud nummer 2: 17/11
Graviditetsvecka: 32
Normalt med fostervatten, normala fosterrörelser.
Bebis ca 12,5% större än idealkurvan dock fortfarande normalstor.
Ligger i säte.
Bebis väger cirka 2200 gram.

Besök 7: 25/11
Graviditetsvecka: 33
Vikt: +2,9 kg
Blodvärde: 131
B-glukos: 3,5
Blodtryck: 120/80
Fosterljud: 140
Fosterläge: Sätet nedåt, ruckbart.
SF-mått: 34 cm

Den totala viktuppgången är såhär långt 9,2kg. Det har tagit en väldans fart på slutet och en stor bov i det dramat är allt vatten jag samlat på mig.

Ja, såhär ser mina värden ut såhär långt!
Det är ju ännu några veckor kvar så jag får återkomma med ännu en uppdatering kanske!

Även denna gång blir det ett lååångt inlägg, men det finns så mycket spännande att berätta!!

I eftermiddag var jag på ännu ett besök hos BM.
Numer går vi dit varannan vecka och det passar mig utmärkt. Jag tycker min BM är bäst och tycker det är så mysigt att åka dit.
Denna gång jobbade Jocke så lilla mamman fick följa med istället.
Sedan senaste besöket har jag hunnit med att göra en sockerbelastning och ett ultraljud.
Båda kom med bra besked. Inget graviditets socker och bebisen mådde bra inuti magen.
Det som kom fram under ultraljudet var det faktum att min bebis nu valt att lägga sig i säte, alltså med rumpan först.
Jaha. Det var nu utgångsläget för detta besök.
Vi började med att prata lite om mitt allmänna tillstånd och jag kan väl här i bloggen erkänna att jag börjar känna mig mer och mer sliten. Sömnen lyser mer och mer med sin frånvaro på grund av värkande leder i händerna och ett par höfter som också värker mer än något annat just nu.
Händer och höfter har mer och mer blivit ett problem även på dagtid då de gärna får för sig att värka.
Sedan bara den senaste veckan har jag lagt på mig en otrolig mängd vatten. Från knäna och nedåt är jag supersvullen. Fötterna är som stubbar. Lite otäckt att traska på dem ibland till och med.
Som tur är så har jag världens bästa arbetskamrater och bästa familj så jag får hjälp på med skorna varje gång. Jag får syrebrist av att dyka ner till fötterna.

Vidare så var det dags att ta lite prover.
Blodvärdet och blodsockret var toppen! Hon berömde mig mycket för att jag hållit så bra koll på järnet i min mat. Nu är snart mitt blodvärde tillbaka till vad det var innan jag blev gravid och det var starkt jobbat!
Blodtrycket hade ökat lite. Inte så att det var väldigt högt nu, men ändå högt nog för att man skall ringa i en liten klocka.
Blodsockret låg idag på 3,5 vilket är till och med lite lågt.
Vikten denna gång var inte rolig. Upp nästan 3kg på två veckor. Christel trodde dock att det mesta bestod i vatten. För som sagt. Vatten har jag dragit på mig i överflöd.

Jaha. Så var det dags att lägga sig på britsen och känna hur bebis låg i magen.
Så fort jag lagt mig ner så startade min stjärna sin show.
Direkt kom en fot (som jag trodde det var) rätt upp i luften. Magen blev som en kon.
Christel började genast känna och klämma på magen. Hon identifierade min fot till det lilla huvudet. Det var huvudet som stod rakt ut och strax nedanför revbenen på höger sida kom foten ut med full kraft. Hon skrattade mycket och sa att hon visste inte om hon sett något liknande.
Jag förklarade att det var såhär vi hade mys på morgonen. Vi klappade och bebis sköt ut kroppsdelar åt alla håll.

Vi kunde dock konstatera att bebis fortfarande ligger med rumpan nedåt och tidigare har det varit rörligt. Denna gång gick det inte lika bra att röra. Det går att rucka, men sitter mer fast än tidigare.
Bebis verkar ligga på detta vis och vara nöjd med det. Visst kan h*n få för sig att vända på kroppen, men hur stor chansen är var ovisst.
SF-måttet denna gång var dock det samma som förra gången. 34cm. Jag kände på mig att magen inte växt något utan det är bebis läge som gör att magen skjutit iväg.

Vi pratade om hur jag ställde mig till kejsarsnitt. Jag gör vad som krävs för bebis. Jag vill ju dock gärna att h*n föds nästa år, men Christel såg inget hinder i att jag skulle få bestämma det om det blir planerat snitt.
Det skall dock in ett vändningsförsök om inte bebis har lust att fixa det på egen hand.
Ett vändningsförsök görs i V.37.
När jag är i V.37 är det julveckan.
Vändningsförsöket är en 50/50 chans att det funkar plus att det kan starta igång en förlossning och leda till akut snitt.
Jag ska villigt erkänna att jag har ingen som helst lust att ens försöka mig på detta.
Jag hoppas bebis självmant annars kan jag lika gärna vänta till V.39 och ta ett planerat snitt. Det måste jag väl kunna bestämma själv eller???
Ja, bebis kanske har slagit en kullerbytta om två veckor igen och då behöver jag inte fundera på dessa saker. Jag tar en dag i taget och är kär i min mage, bebis inuti och min bästaste Jocke under tiden!

Ja, som sagt, Det händer en hel del här på bebisfronten!
Det var mycket att skriva och jag vet inte hur många som orkar läsa ända hit!

Jag ska uppdatera mera, men det får bli separata inlägg.

Hej så länge!!

Denna vecka är fullproppad med saker att göra och mycket lite tid att få det gjort på.
Fast i slutändan brukar det ändå hinnas med. Jag är effektiv under tidspress.
Igår var det måndag och då jobbade jag hela dagen. Var hemma en timme sedan åkte ag och hämtade Jocke. Vi åkte hem, åt middag och myste vid tv:n sedan var den dagen slut.

Idag, tisdag ska jag till arbetsterapeuten klockan 11. Efter det blir det ett besök på ica och inhandla lite ägg så jag kan baka mig en sockerkaka. Samtidigt tänkte jag nog dammtorka HELA huset inför advent. Om tid och ork finnes ska jag även byta gardiner.

Onsdag är det min födelsedag! YAY! Jag är som barnen och älskar att fylla år. Öppna paket och fika tårta är det bästa som finns.
Jag har varit lite lat detta år med att baka, men det skyller jag på värkande, trött och gravid kropp. Orken är inte vad den brukar.
Ska även jobba på onsdag. Jobbar till 14 först och sedan ska jag fort hem och fixa tårtan och slänga i mig lite mat. Vill gärna ha hunnit med middag innan det ska fikas.

Torsdag är jag ledig från jobbet och då måste jag börja skriva på mitt arbete som skall lämnas in den 12dec. Det är ingen jätteuppgift så om jag bara parkerar rumpan på en stol i köket några timmar så blir det ju gjort, men som sagt, Jag jobbar bäst under press så det blir nog inte färdigskrivet då, men att börja är alltid ett plus.
På eftermiddagen är det dags för besök hos barnmorskan igen. Vi ska se om lilla bebis vuxit och om h*n är sugen på att vända sig rätt snart. Jag hoppas det.


Fredag är jag ledig på förmiddagen. Då blir det väl till att börja leta sig upp på vinden och se om man kan hitta allt adventspyssel och alla stakar som ska fram. Måste även passa in en dammsugning och lite golvtork.
Eftermiddag blir det jobbning.

Lördag ska det lagas mat för hela slanten. Detta ser jag också fram emot väldigt mycket. Då ska jag ha lite kalasmiddag för vännerna. Det bjuds på tre-rätters middag.
Menyn är ännu hemlig så den skriver jag inte ut, men har en vuxen meny och en meny för barnen. Som sagt. Denna dag kommer jag ägna helt till att laga mat och förbereda. Kvällen kommer bli mysig tror jag.

Söndag är det första advent. Som jag längtat. Då ska stakarna tändas och allt pyssel ska finnas på plats.
Då får jag dricka glögg och äta mig en pepparkaka utan att känna att jag tjuvstartat (fast det blir kanske lite tjuvstart på lördag ändå). Julskyltningen är så klart obligatorisk. Jag ska ta min älskling hårt i handen och promenera runt alltihop. Trasiga höfter eller ej!
Efteråt brukar det alltid serveras en årlig julgröt hos moster. Vi får väl se om detta infaller även detta år.

Ja, det är min vecka det. Även om det är mycket att göra så ser jag fram emot mycket av det också. Jag vet att jag sällan kommer vara göralös på dagarna. Det är då ett som är säkert!

Hej så länge!

Jag är en av de människor som älskar julen och allt som har med den att göra.
Just nu längtar jag till första advent så jag håller på att smälla av.
Jocke blir nästan besviken på att jag inte nämner min födelsedag som faktiskt kommer före, men det är som sagt bara första advent som hägrar för tillfället.
Tänk allt man får göra på just denna söndag.
Man får:
* Tända adventsstaken
* Tända första ljuset av fyra
* Dricka glögg
* Äta en liten lussebulle och någon pepparkaka
* Gå på julskyltning
* Ta fram alla tomtar och julpynt
mm, mm...

Jag satsar allt på samma dag. Det blir en hektiskt dag, men darling har lovat hjälpa till.
Okej. Jag kanske pyntar på lite dagen före så ljusstaken står där och är redo att tändas på söndagmorgon när vi ska mysfika.

Hejja hejja vad jag längtar!

Bebis mår bra och det är det enda som är huvudsaken!
Jag var riktigt nervös igår. Var rädd för allt som kunde vara fel. Vad skulle de hitta på UL?
Vi kom dit tre minuter i 10 och fem över 10 fick vi komma in. Hade en jättetrevlig sköterska som tog hand om oss och genomförde ultraljudet.
Det är verkligen så att ju större bebisen blir desto suddigare blir ultraljudet. Var mest bara en massa olika nyanser tyckte jag.
Lyckades finns ut ryggraden när den gled förbi och så hjärtat som klappade på i lilla kroppen.
Bebis är aningens större än det som räknas som idealiskt i denna vecka (jag är nu i vecka 33 eller 32+4 för att vara exakt). Min bebis väger cirka 200gram (12%) mer, men det ligger ändå inom ramen för normalt. Bebis kunde mycket väl gå upp mindre en period och hamna tillbaka på idelamåtten.
En annan sak jag fick veta var att min bebis ligger minsann i säte. H*n har rumpan nedåt och huvudet upp under revbenen på höger sida. Detta kan även bdra till det stora SF-måttet. Bebis sträcker på sig mer och tar mer plats.
Nu ska vi hålla koll på det och att bebis vänder sig rätt inom några veckor.
Om h*n inte gör detta själv blir man tvungen att åka till sjukhuset igen och försöka tvinga bebis att vända på sig. Detta skall visst inte vara helt skönt och smärtfritt har jag hört, men men. Allt för lilla fisen!
Efter Ul fick vi träffa förlossningsläkaren Jesper. Han var mycket trevlig och berättade att det som sagt inte var något fel på bebis utan h*n mådde bra där inne.
Han frågade om jag hade några frågor till honom nu när jag hade chansen att fråga en förlossningsläkare.
Jag var mest bara lättad att lilla bebis mådde bra så jag fick nog bara fram ett neeeee, jag tror inte det.
Jag frågade i alla fall hur det kom sig att min lilla fis ligger så ytligt. Att jag kan känna och se minsta lilla rörelse.
Han förklarade snällt att eftersom jag har min moderkaka bakom bebis, alltså mot ryggen så gör den att bebis ligger ytligt mot magen och gör att jag kan känna den extra tydligt.
Det gör mig inte så mycket, men visst är det lite småläskigt ibland att känna bebis under huden precis hela tiden.
Nu vet jag ju också att jag suttit och klappat huvudet och trott att det var lilla rumpan.
Allt känns i alla fall mycket lättare idag. Även om höfterna värker värre än vanligt idag så känner jag mig bättre och mer lättad.
Det är så skönt att veta att det alltid finns människor som tar hand om en. De är verkligen fantastiska att ta hand om gravida, oroliga mammor!
Min BM är bäst! Hon tar verkligen hand om en på bästa sätt och bryr sig om en på alla sätt och vis. Hon ringde upp mig på kvällen och frågade hur det gått.
Är inte det fantastiskt?

Idag är det då dags för Ultraljud igen.
Jag vet inte om jag kan säga att jag längtar, men samtidigt gör jag ju det.
Hade ett mindre melt down igår och grät mest en hel massa.
För mycket känslor i rullning plus ovissheten.
Trodde inte jag skulle kunna sova inatt, men jodå. Jag sov halvbra.
Vaknade bara för de vanliga kissbehoven.
Tyckte jag gjorde rätt i alla fall att jobba en liten stund på morgonen. Skulle varit hemskt att ligga hemma och fundera.
Jocke är såklart också orolig för vad som skall hända idag. Han funderar mycket och har blivit riktigt duktig på att kunna säga det också. Förut var han som en mussla och man förstod inte alls hur han kände och tänkte.
Han är grym min älskling! Han är flawless! Han är bäst!! Och det bästa av allt: Han älskar MIG!

Har miljoner frågor och funderingar i mitt huvud. Jag har skrivit ner en del frågor som jag kommit på. Vill ju inte missa något nu när man ska få träffa läkaren också.
Jag får väl återkomma med uppdatering när vi varit iväg.
Håll gärna tummarna ni där ute på att det ska gå bra och inte vara några tokigheter.

Hej så länge!

Det händer en del saker just nu som jag känner är lite påfrestande för kropp och själ.
Detta blir långt, men tänkte ge er en uppdatering kring bebis....

Igår var vi till BM och jag längtade som vanligt dit. Vi kom dit och satt och pratade om hur jag mådde och hur allt kändes. Jo, men jag mådde bra förutom ont i höfter, fogar och mina leder. Jag var glad och hade en rörlig bebis.
När vi pratat en stund var det dags att ta de vanliga proverna.
Vägning först. Jag hade gått upp 2kg!!!! Det kändes jättemycket för mig. Total viktuppgång är nu: 6,2kg.
Blodvärdet var bra och BM tyckte jag hade skött mig bra med att hålla järnnvärdet på en bra nivå. Jag behöver inte äta järntabletter. Jippie!!
Blodtrycket var också bra.
Så var det dags för blodsockret att avläsas. Jag har inte legat speciellt högt, men vi har hållit koll eftersom min mamma har diabetes och flera i vår släkt också.
Denna kväll hade jag 6,7 vilket är det högsta jag haft hittills.
Nu var ju inte det skyhögt, men jag sa att det kanske var lika bra att ta den där sockerbelastningen. Ja, vi skulle ta en titt på magen med och se om den växt något sen senaste besöket.
Upp på sängen och så kände hon på magen.
Bebis ligger med huvudet nedåt och har sakteliga börja sjunka nedåt i bäckenet. H*n ses fortfarande som rörlig, men det var inte lika enkelt om förra gången.
Bebis puls låg denna kväll på 145slag och man hörde bebis mycket tydligt.
Vi mätte SF-måttet på magen och denna gång var måttet: 34cm!!!
Det var mycket. Magen hade växt 5cm på tre veckor och jag hamnade en bit ovanför kurvan.
Varför var magen så stor?
Livmodern ligger ganska långt åt höger sida och det kunde påverka måttet något, men jag skulle göra en sockerbelastning. Vidare ville BM att jag skulle åka och göra ett till ultraljud för att kolla upp om jag bär på mycket fostervatten. Även det kan göra att magen är stor. Efter UL skulle vi få träffa en läkare som skulle ge oss information. Om man bär på för mycket fostervatten kan man tydligen tappa ut lite utan att på något vis dra igång en förlossning. Hur går det till?
Det är lite jobbigt att sitta med dessa tankar under kvällen. Vad är det för fel? Är det ens något fel? Vad händer nu?
Jag kom mig inte riktigt för att fråga. Det tar ett tag för allt att sjunka in.
BM ville att jag skulle få detta gjort så snabbt som möjligt så hon skulle ringa mig morgonen efter för att se om jag kunde göra sockerbelastningen redan nästa morgon.

Ja från midnatt igår fastade jag. ingen mat och ingen dricka.
Klockan 8.30 imorse ringde BM och sa att det var bara att åka upp så fick jag belastningen avklarad. Onsdag 17nov skulle jag få komma på UL och träffa läkare.
Ja, som sagt. Jag var redan uppe, nyduschad och redo att åka upp. Jag anmälde mig i kassan och hon sa att det var bara att sitta ner så skulle jag strax få komma in. Jag frågade om jag hann gå på toan?
Jo, men det gick så bra så.
När jag öppnar dörren från toan så ropar sköterskan in mig . Det första hon ber om är ett urinprov.
Jaha, men hejja. Varför sa inte hon i kassan att det skulle bli ett sådant. Nu var jag ju nykissad.
De fick inte påbörja en sockerbelastning innan jag lämnat kissprov så det var bara att vandra runt, skaka lite och dricka lite vatten.
10min senare fick jag ut såpass att det gick att ta proverna på urinet.
Sockret på morgonen visade 4,6 så det var inget högt värde.
Nu var det dags att dricka upp 3,5dl sockervatten. Jag hade förväntat mig att det skulle vara vidrigt att dricka, men jag fick röra ner en liten citronskiva och sedan var det bara att dricka. Snabbt fick jag i mig det och var riktigt impad av mig själv.
Nu väntade två timmars sittande. Man fick inte röra sig i onödan och helst inte kissa.
Jag var förberedd och hade med mig studentlitteraturen och läste ut den. Hejja mig!
Två timmar senare kom en sköterska och hämtade mig och vi tog sockervärde igen.
Nu visade de: 6,1 så inget grav-socker har jag i alla fall. Det var ju skönt i sig, men det slog mig efter ett tag att nu står vi här lika oviss om vad som gör att min mage är så stor.
Mår bebis bra? Ja enligt BM så mår bebis utmärkt, men hur kan man vara säker?
NU vill jag att det ska bli onsdag så jag får göra mitt Ul och träffa läkaren och få ett svar.
Jag vet att Jocke är orolig och jag är det med, men man måste ju ändå hålla modet uppe att det faktiskt går bra, men helst vill jag bara gråta en massa nu och inte göra nånting.

Ja det är vad som händer och sker just nu. Jag får återkomma med mer info på onsdag.

Hej så länge!

Var länge sedan man höll på med någon lista så när jag hittade en på Pernillas blogg så kopierade jag den för att fördriva lite tid.

Lovar du att vara ärlig?

Jajamensan!

Du heter:

Bodil Jennie Josefin

Låt som när du är ledsen sörjer till:

OJ. Det vet jag inte. Har nog ingen speciell för det

Beroende av:
Jocke tror jag. Fast på ett hälsosamt sätt.

Vad tror folk om dig:
Det måste man nog fråga dem om.

Vad får du oftast komplimanger för:
Att jag är glad, rolig och trevlig

Vad säger du för att imponera på någon:
Jag säger nog inget speciellt. Jag är bara jag.

Hur imponerar man på dig:

Genom att vara ärlig och gärna laga någon mummig middag som jag tycker om.

Brukar du skratta för dig själv?
Oja. Jag har långa samtal med mig själv och säger jag nåt roligt så skrattar jag.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS:

"Stackars er =). Ja gör så du. Jag gillar er jag. Puss!"

Var bor du:
I vårt lilla radhus i Fränsta

Trivs du där:

I love it here!

Äger du några converse:
Nej, de har blivit kasserade.

Sprit, cider, vin eller öl:

Inget alls. Jag dricker inte alkoholhaltiga drycker

Brukar du bli för full:
Ne. Har blivit tre gånger i mitt liv tror jag och dem lärde jag mig av.

Är du allergisk mot något:

Gran, pollen och människor som inte är snälla mot andra

Hur svarar du i mobilen:

Hej det är Jennie

Antal timmar sömn inatt:
Hmm. Jag somnade vid 23 tiden och vaknade strax efter 6. Var upp och kissade två gånger under den tiden samt att jag vaknar exakt VARJE gång jag vänder på mig på natten. Tog en sovstund mellan 7 och 9. Vad blir det?? Matematik... Tja. Kanske 7-8timmar

Brukar du komma i tid:

Ja. Jag avskyr sena människor. Därför vill jag inte vara en sådan själv. Då allt numer tar lite längre tid när man är tjock och ofärdig tar allt någon längre tid och detta har jag inte riktigt lärt mig, men jag är sällan sen ändå.

När mår du bra:
Jodå. Bråkiga fogar och handleder på grund av graviditet, men annars prima!

När blev du fotad senast:
Jocke tog magbild för någon dag sedan. Var nog då.

Hur känner du dig nu:
Snorig och seg

Vad tycker du om fötter:
Jag har inga problem med fötter. Det är en del av kroppen. Jag tycker mina fötter är fina även om de just nu är väldigt svullna.

Vad saknar du:
Jocke. Han är på jobbet.

Hade du en bra kväll igår:
Absolut! Jag och Jocke åt en sen middag tillsammans. Sedan tittade vi på tv och hade en massa ljus tända. Vi avslutade med mys i sängen och tittade på Hells kitchen.

Favorit dryck på morgonen:
Äppeljuice eller mjölk till gröten

Rakar du benen:
Ja absolut! Fast det är ju lite svårt att nå när bebis bor i magen

När brukar du oftast gå och lägga dig:
När jag är trött.

Är du blyg:
Nej det vill jag inte påstå. Jag har inga problem med nya människor.

Sysslar du med någon idrott:
Ne. Inte just nu. Eller räknas det som sport att få på sig skorna eftersom man kan bli grymt andfådd av bara det.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet:

Nja. Jag vet inte det jag.

Har du spytt offentligt:
Det har jag inte. Har spytt hemma på min egen trappa och några såg, men det räknas knappast som offentligt.

Vad skulle du göra om du vore kille för en dag:
Ligga en massa.

Är du nöjd med ditt liv:
Jag älskar mitt liv!

Är du bortskämd:
Hmmm. Jo jag är bortskämd med kärlek av min sambo och min familj, men jag vet värde av pengar.

Vad gör du i morgon:
Pluggar nog på förmiddagen och jobbar på eftermiddagen. På kvällen blir det mys med älsklingen

Vilken kändis tycker du är en bra förebild:
Inte en aning

Vad längtar du till:

Januari. Då kommer lilla bebis.. Som vi längtar!!

Har du bra vänner och äkta vänskap:
Det har jag. Dem bästa!

Vad använder du för schampo:

Loreal Expert. Köper på Skönhetshuset. Dyrt så man gråter, men helt klart värd varenda slant.

Hur gammal är du:
28år i två veckor till.

Tycker du om någon just nu:
Ja!! Jocke och bebis!

Gröna eller röda äpplen:
Gröna!

Gillar du golf:
Nja. Jag har ett grönt kort som ligger någonstans och skräpar så jag har haft en kort karriär som golfspelare. Numer håller jag mig till minigolf.

Vilken tid gick du upp idag:
09,00. Fast jag var upp och kissade 02,00 och 06,00.

Har du sovit i din egen säng inatt:
Aaaaa. Sover helst bara i den. Enda undantaget är om jag är i Uppsala och pluggar. Då blir det hotellsäng.

Har du strumpor på dig nu:
Nepp. Undviker dem så mycket det bara går. Tofflor is the shit inomhus

Är det okej att gråta:
Jaaa. Jag gråter ofta. Framförallt till filmpussar i Greys.

När grät du senast:

Hmm. Var nog i måndags. Hormoner som svämmade över lite

Vad skulle du göra om du vann en miljon:
Betala bort CSN, köpa en familjebil och sedan spara resten till bebis

Bär du glasögon eller linser:
Glaseougen (som Bert skulle sagt). Jag är brillorm

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder:
Nej det är inte viktigt.

Har du piercing:
Räknas de i öronen som piercings? Annars nej. Har haft i naveln, men den åkte ut för några år sedan.

Vill du gifta dig:
Ja gärna, men då får han fria!

Vill du ha barn:
Jag ska ju snart få en liten bebis! yay!!!

Solar du ofta:
Bara på sommaren.

Är du bra på att laga mat:
Ja det är jag faktiskt.!

Är du flygrädd?:
Hua ja! Har stora problem med att flyga, men har lyckats ta mig iväg på några resor i alla fall.

Hur vig är du:

Inte speciellt, men är inte helt stelopererad heller.

Är du musikalisk:
Det tror jag inte. Tycker om att sjunga, men det får räcka med singstar med andra omusikaliska

Vad dricker du helst när du är törstig:
Vatten

Vilken är din favoritglass:

Choklad eller polkagris glass

Tror du på ett liv efter döden?
Jag vet inte, men vill gärna tro att det finns något efter detta

Tycker du om sushi?
Nej. Det är ju råa saker och fisk.

Vad äter du helst när du ser på film:
Hemma äter jag fruksallad. På bio blir det ofta varma chips och non stop

Har du tandläkarskräck?

Ne.

Är du morgon- eller kvällsmänniska:
Morgon får jag nog säga

Vilken ögonfärg har du:

Blå

Har du någon gång gråtit dig till sömns?
Det har jag nog mer än en gång fast inte under de senaste två åren

Biter du på naglarna:
Ja tyvärr så äter jag på dem en hel massa! Inte så vackert alls, men kan inte sluta heller

Röker du:

Icke!

Hur ofta tränar/motionerar du:
Just nu är det nog i det närmaste obefintligt.

Senaste låt du hörde:
Disturbed-Land of confusion

Igår var jag och Jocke till S.vall.
Vi skulle till sjukhuset för att lyssna på barnmorskor om förlossning och grejjer som komma skall.
Vi åkte dock tidigare för att kunna äta innan. Det blev Ikea middag: Köttbullar med potatismos, lingonsylt och sås. Äkta mummit!
Vi tog en kort sväng inne på Ikea och lyckades komma ut med en påse. Den innehöll jultvål, ett par rosa tofflor till mig, julbelysning och årets variant av glitter. I år ska jag nog gå ifrån de svarta och vita kulorna. Insåg att kanske rött och blått blir bra denna jul. Vi får se vad glitterdekorationen passar bäst till.
Vi hann in på Bista City en sväng med och där var det minsann hemmakväll (eller vad det hette). En tjej satt och sjöng sånger och alla butiker hade någon form av rabatterbjudande. Jag trillade in på Make Up Store och där hade de ju erbjudande på doftljusen. Jag köpte ett som luktade frukt. Det ska eldas ikväll. Fick 20%rabatt på det. Hejja hejja!
Jocke köpte sig ett nytt armband på Guldfynd. Det var han värd och det var supersnyggt.
Sedan visade klockan att det var dags att åka på sjukhuset. Var orolig över hur vi skulle hitta till rätt plats, men det gick fint.
Vi tog rygg på några andra magar med respektive så kom vi rätt direkt.
Besöket var sådär. Vi fick sitta i en aula och lyssna när barnmorskorna berättade. Det var inget nytt under min sol, men samtidigt intressant att höra och se några bilder.
Vi avslutade kvällen med en liten hamburgare på MAX och så delade vi på en lyxshake.
Imorgon ska vi till BM igen och det längtar jag till. Jag älskar att gå till BM. Det är mysigt och harmoniskt att vara där. Man får väga, ta prover, mäta magen och lyssna på lillfisens hjärta.
Jag är mest orolig över hur mitt socker ligger. Jag försöker hålla ner allt intag, men samtidigt måste jag ju kunna leva och få inta lite socker då och då.
Tycker ändå jag varit duktig och hållit nere så gott det går.

Ja, en liten uppdatering har det blivit i alla fall.

Hej så länge!

Vet ni vad jag längtar till?
Tänk att få börja julpynta. Ställa upp adventsljusstakarna, byta gardiner, använda alla juldukar och upp med alla tomtar.
Det är så mysigt så man nästan spricker.
Och tänk när det är dags att ta fram och klä julgranen! Vilken underbar dag det är.
Nästa år får man även hjälp att göra det. Då ska lillfisen vara med och slänga upp kulor och glitter åt alla håll.
Är även lite småsugen på en vit julgran detta år. Vet inte om det blir så dock, men de är bakse mig snygga med svarta kulor i.
Jag har även köpt en del julklappar redan så man kanske ska slå in dem och lägg adem någonstans så kan man småkika på dem när man längtar extra mycket!

Hejja vad julen är underbar!