fredag 12 november 2010

Det händer en del saker just nu som jag känner är lite påfrestande för kropp och själ.
Detta blir långt, men tänkte ge er en uppdatering kring bebis....

Igår var vi till BM och jag längtade som vanligt dit. Vi kom dit och satt och pratade om hur jag mådde och hur allt kändes. Jo, men jag mådde bra förutom ont i höfter, fogar och mina leder. Jag var glad och hade en rörlig bebis.
När vi pratat en stund var det dags att ta de vanliga proverna.
Vägning först. Jag hade gått upp 2kg!!!! Det kändes jättemycket för mig. Total viktuppgång är nu: 6,2kg.
Blodvärdet var bra och BM tyckte jag hade skött mig bra med att hålla järnnvärdet på en bra nivå. Jag behöver inte äta järntabletter. Jippie!!
Blodtrycket var också bra.
Så var det dags för blodsockret att avläsas. Jag har inte legat speciellt högt, men vi har hållit koll eftersom min mamma har diabetes och flera i vår släkt också.
Denna kväll hade jag 6,7 vilket är det högsta jag haft hittills.
Nu var ju inte det skyhögt, men jag sa att det kanske var lika bra att ta den där sockerbelastningen. Ja, vi skulle ta en titt på magen med och se om den växt något sen senaste besöket.
Upp på sängen och så kände hon på magen.
Bebis ligger med huvudet nedåt och har sakteliga börja sjunka nedåt i bäckenet. H*n ses fortfarande som rörlig, men det var inte lika enkelt om förra gången.
Bebis puls låg denna kväll på 145slag och man hörde bebis mycket tydligt.
Vi mätte SF-måttet på magen och denna gång var måttet: 34cm!!!
Det var mycket. Magen hade växt 5cm på tre veckor och jag hamnade en bit ovanför kurvan.
Varför var magen så stor?
Livmodern ligger ganska långt åt höger sida och det kunde påverka måttet något, men jag skulle göra en sockerbelastning. Vidare ville BM att jag skulle åka och göra ett till ultraljud för att kolla upp om jag bär på mycket fostervatten. Även det kan göra att magen är stor. Efter UL skulle vi få träffa en läkare som skulle ge oss information. Om man bär på för mycket fostervatten kan man tydligen tappa ut lite utan att på något vis dra igång en förlossning. Hur går det till?
Det är lite jobbigt att sitta med dessa tankar under kvällen. Vad är det för fel? Är det ens något fel? Vad händer nu?
Jag kom mig inte riktigt för att fråga. Det tar ett tag för allt att sjunka in.
BM ville att jag skulle få detta gjort så snabbt som möjligt så hon skulle ringa mig morgonen efter för att se om jag kunde göra sockerbelastningen redan nästa morgon.

Ja från midnatt igår fastade jag. ingen mat och ingen dricka.
Klockan 8.30 imorse ringde BM och sa att det var bara att åka upp så fick jag belastningen avklarad. Onsdag 17nov skulle jag få komma på UL och träffa läkare.
Ja, som sagt. Jag var redan uppe, nyduschad och redo att åka upp. Jag anmälde mig i kassan och hon sa att det var bara att sitta ner så skulle jag strax få komma in. Jag frågade om jag hann gå på toan?
Jo, men det gick så bra så.
När jag öppnar dörren från toan så ropar sköterskan in mig . Det första hon ber om är ett urinprov.
Jaha, men hejja. Varför sa inte hon i kassan att det skulle bli ett sådant. Nu var jag ju nykissad.
De fick inte påbörja en sockerbelastning innan jag lämnat kissprov så det var bara att vandra runt, skaka lite och dricka lite vatten.
10min senare fick jag ut såpass att det gick att ta proverna på urinet.
Sockret på morgonen visade 4,6 så det var inget högt värde.
Nu var det dags att dricka upp 3,5dl sockervatten. Jag hade förväntat mig att det skulle vara vidrigt att dricka, men jag fick röra ner en liten citronskiva och sedan var det bara att dricka. Snabbt fick jag i mig det och var riktigt impad av mig själv.
Nu väntade två timmars sittande. Man fick inte röra sig i onödan och helst inte kissa.
Jag var förberedd och hade med mig studentlitteraturen och läste ut den. Hejja mig!
Två timmar senare kom en sköterska och hämtade mig och vi tog sockervärde igen.
Nu visade de: 6,1 så inget grav-socker har jag i alla fall. Det var ju skönt i sig, men det slog mig efter ett tag att nu står vi här lika oviss om vad som gör att min mage är så stor.
Mår bebis bra? Ja enligt BM så mår bebis utmärkt, men hur kan man vara säker?
NU vill jag att det ska bli onsdag så jag får göra mitt Ul och träffa läkaren och få ett svar.
Jag vet att Jocke är orolig och jag är det med, men man måste ju ändå hålla modet uppe att det faktiskt går bra, men helst vill jag bara gråta en massa nu och inte göra nånting.

Ja det är vad som händer och sker just nu. Jag får återkomma med mer info på onsdag.

Hej så länge!

3 kommentarer:

Malin Eriksson sa...

Hola!
Det är ingenting att vara orolig över, barnmorskan och alla andra kan sitt jobb och tar hand om dig och bebis på bästa sätt!

Saknar dig och magen! Lycka till på onsdag, jag tänker på dig!

Kramar (här är dom varma och goa!)

Ulla P sa...

Hej Jennie

Jag gick upp 23 kg med Jennie, 20 kg med Fredde och 17 kg med Karro.

Ta det lugnt, njut av graviditeten och oroa dig inte, jag säger samma som Malin, Bm har koll åt dig.

Kramizar i massor UllaP

T e s s i. sa...

kramen