Min Mary har åkt.
Det var så tyst och tråkigt att komma hem till ett tomt hus. Ingen vovve som kom och mötte mig i dörren. Ingen som ropar "Hej Bitch!" från vardagsrummet.
Nä tråkigt är vad det är.

Idag ska jag på kurs. Äventyrspedagogik. Hela helgen ska vi vara igång. Idag från 10.30-19
Imorgon 8-20 och på söndag 8-14.
Kommer nog vara lagom seg på söndag eftermiddag.

Har även försökt leta fram en ny data till mig. Har väl hittat någon som verkar helt okej. Ska dock INTE köpa den på MediaMarkt. då handlar jag hellre på Felgiganten.

Nu ska jag packa en liten äventyrsväska.

Hej så länge!

Just nu sitter jag i soffan med brors minimala lilla laptop och skriver.
Mary sitter på golvet med jätteskärmen och datar.
Jag har just insett att jag måste köpa en ny dator snarast och vet inte hur jag ska ha råd till det.
Ska ha jordens mest ekonomiska månad.
Har ju en liten roadtrip på gång i slutet av juni (som jag hoppas hoppas hoppas blir av) till Götet. Då måste jag ha minst 1000kr kvar denna månad och just nu har jag 3400 att leva på resten av månaden.
Jag säger bara: Hejja mig!

Annars är det ganska okej med mig.
Hade en släng av ont i hjärtat idag. Har inte känt av det på över två veckor, men idag högg det till i hjärttrakterna. Inget större anfall, men ändå. Hade hoppats att skiten skulle vara borta för alltid, men men.

Nu ska jag ta och se om jag kan göra min blog lite sommarfin.

Hej så länge!

Ibland kan så lite betyda så fantastiskt mycket.
Som ett litet sms.
Man ligger och funderar och strular in sig i en massa onödiga filosoferingar.
Man drar egna slutsatser och blir irriterad.
Så hörs det välbekanta klicket i mobilen och som om människan är tankeläsare så reds allt ut på mindre än tre rader.

Jag säger bara tack för den!

Idag har jag och Mary tagit lite bilder.
Funderar på att anväda någon/några av dem i min nya header!
Vilken/vilka tycker ni är finast?
Ja, jag vet att jag är ego, men det får man vara ibland.

Fy tusan!
Jennie reste tillbaka till fjortisfyllans land igår.
Det blev mycket, fort och i en salig blandning.
Minnesluckan trädde in efter ett antal shots med Mintu.
Minns att jag stod på alla fyra i min gräsiga slänt och tömde min mage på dess innehåll.
Stackars J och J. De fick se Jennie träda in i sitt esse.
Jag frågade idag och jag hade nog varit snäll trots allt.
Har lekt buss några gånger även denna morgon, men nu känns det bättre.
Tog en dusch, åt lite kräm och rastade hunden.
Nu känns det som livet hittat tillbaka till mig igen.
De tusen indianer som spelar trumma på min panna verkar jag dock inte bli av med i första taget.

Ikväll hade jag tänkt att jag och Mary skulle grilla. det skulle vara ganska gott just nu känner jag.
Hej så länge!

Det är allt lite spännande det här med skvaller och nyfikna personer.
De vet alla PRECIS hur saker och ting ligger till.
Om sanningen stämmer överrens med deras verklighet är inte relevant.

Jag har alltid sagt att jag är en så pass ointressant person så jag blir inte ett objekt för skvaller och spekulationer. Jag blir nog tvungen att ta tillbaka det påståendet.
Mer än en person har kommit fram till mig och påstått sig veta precis hur det ligger till i mitt liv, men se det är där ni tar fel.
Man blir lite småfnissig när någon trampar upp och inleder en mening med: "jag har hört.....om dig. Är det sant?"
Jag välkomnar nyfikna personer. Tycker det ändå är ganska starkt att våga komma direkt till mig och fråga istället för att spekulera hej vilt som de flesta gör. Sedan om ni får de svar ni hoppas på kan jag ju inte lova.
Jag har verkligen ett ganska vanligt liv utan större incidenter.

Jag har haft en hård tid i mitt liv och den kommer jag alltid bära med mig, men den har inte knäckt mig.
Nu är jag glad som bara den med mindre bakslag i form av ångest, men jag håller mitt nyårslöfte än så länge. Under 2009 ska jag skratta mer än jag ska gråta.

Jag ska inte påstå att jag inte är en sån som lyssnar på skvaller för det gör jag. Vill någon skvallra för mig så lyssnar jag. Kalla mig hycklare för det är jag kanske, men det är vi väl alla?
En sak jag kan lägga till min +-lista är i alla fall att jag ALDRIG bryter ett tystnadslöfte. Vill man att det ska stanna his mig så gör det det.

Jaja. Nu ska jag ta och marinera köttet vi ska grilla ikväll.

Hej så länge!!

Det är lite dåligt med bloggning just nu. Det beror på att min bildskärm har pajjat och jag måste sitta uppkopplad mot tv:n för att kunna data alls.
Jag sitter nu 30cm från min 50tums bildskärm och bokstäverna känns lika stora som mitt huvud.
Jag HATAR Media Markt för deras totala inkompetens och ger dem massa minuspoäng i kundhantering.
Min data är 5veckor gammal och när jag skulle fälla upp skärmen så pajjade den. Killen bakom disken påstod att jag måste tappat den i golvet eller slagit någ hårt i den.
Han fällde till och med ned locket för att kunna visa någon form av buckla som såklart inte fanns där eftersom jag INTE slagit i den.
Jag lovar och svär dyrt och heligt att jag aldrig någonsinn igen kommer handla elektroniska maskiner från detta ställe.
Idioter som jobbar där och vet ni vad.
Jag hatar er allihopa på service-avdelningen.
Det är dags att byta jobb eller bara gräva ner er!
Inne i butiken florerar små ljuspunkter med ett trevligt förhållningssätt.
Synd att de inte kunde lära de övriga hur man beter sig.
Så nu var det sagt.
Jag ska nu börja leta en ny data på alla butiker UTOM på just Media Markt!

Igår var en svår dag.
En ung flicka ville inte finnas hos oss mer.
Hon lämnade jorden och blev en vacker ängel i himlen.
Efter sig lämnar hon en saknad för svår att förklara.
Alla tankar går till familjen och hennes närmaste.
Vila i frid lilla flicka!

Jaha. Nu var det några dagar sedan sist igen.
Igår pajjade bildskärmen på min data.
*Skrik och grin*. På torsdag måste jag åka till S.vall och be att de ska laga den.

Imorgon fyller Mary år och vi ska ha litet mini-kalas.
Jag ska baka marängtårta och göra kycklingrulle med ruccola-sallad.

I övrigt slog min osäkerhet till igen.
Varför kan man inte ta livet med en klackspark.
Säga att passar det inte så är det bara att gå. jag klara mig.
Jag är så långt ifrån sådan man kan komma. Jag är tyst och lider. Man lever på någon annans kaksmulor. Är det allt jag är värd?
Är det bättre att vara en bitch som inte bryr sig alls? Som inte är snäll?

Jag intalar mig själv och alla andra att jag inte bryr mig, men vet ni vad.
Jag bryr mig så fruktansvärt. Jag vill bara inte att någon ska tycka jag är gnällig och svartsjuk. Det är ännu en av mina största rädslor. Att verka gnällig på allt. Det är jag inte. Jag tycker inte synd om mig själv. Jag inser att jag bara har mig själv att skylla, men det gör inte saken mindre smärtsam.
Idag på jobbet kom den där krypande känslan. Om jag inte gör något snart så kommer jag börja gråta, skrika och bara falla ihop. Man förlorar liksom lite kontrollen över sig egen kropp.
Man måste kämpa med all sin styrka för att lyckas behärska sig och inte springa skrikandes ut ur huset.
Ett tusen tårar är sköna att fälla ibland. Nu har jag sparat länge och skulle behöva loss syndafloden.

Hej så länge!

Jösses!
Såhär såg jag ut den 7oktober 2007.
Det var ett tag sedan.

Imorgon ska jag och Mary ta nya kort till min nya header. Kan bli intressant med tanke på att jag aldrig blir bra på kort och är kräsen som få, men icke vi ska ge upp.
Hejja hejja!

Idag har jag, Mary och lejonet varit ute i skogen.
Vi har tittat ut ett ställe där vi imorgon ska lägga spår.



Just nu sitter jag vid datan med hörlurar på och lyssnar på musik medan Mary tittar på Berg flyttar in.
Vi ska snart påbörja film nummer ett: Changeling. Vet ej om den är bra, men vi får hoppas det.
Sedan har vi film nummer två: Yesman! Den har jag förhoppning på. Jag älskar ju Jim Carrey!
Får återkomma med recenssion imorgon.

Hej så länge!

Så var det dags för magbild igen.
27+2 nudå. Inte allt för länge kvar.
Vi väntar på dig bebis!!

Igår var dagen mest lite upp och ner.
Var lite småirriterad hela dagen. Inte arg och hade mitt happyface på, men en viss irritaton gnagde i mig.
Hade bestämt mig för att ta ut ledigt från 14 och det gjorde jag. Då åkte jag hem och hämtade upp Mary.
Vi åkte till djuraffären och inhandlade lite leksaker och tuggben till lilla lejonet.
Sedan åkte vi hem, parkerade bilen och gick på prommenad. Gick ner till kyrkan och släppte lejonet på ängen.
Det är så oerhört skönt att ha dem här. Vi går ut på prommenader, skrattar, datar, pratar och bara är. I love it! Vill ha min Mary här jämt.
Hemma igen åt jag middag(Mary hade ätit sin innan prommisen) och vilade en snabbis på soffan.
17.30 åkte vi upp till Ångest för träning. Jag körde ett Pump-pass och Mary sprang 5km på löpbandet.

på vägen hem tog vi av på en skogsväg och Mary fick övningsköra lite. Hon var så duktig så. Kommer gå fin fint att få körkortet tror jag.
Vi kom hem strax innan 21 och DÅ ställde jag mig och lagade middag.
Det blev en baconröra med pasta. Blev verkligen supergott. Citronpeppar är min nya favoritkrydda på allt.
Vid 22.15 åkte jag ner till Linus igen och hälsade på. Det värkte i hjärtat.
Jag la min hand på hans gravsten och skulle försöka förklara hur mycket jag saknade honom. Det blev ett enda hickande av gråt och jag nöjde mig med orden. Jag önskar du var här!
På väg hem från graven plockade jag upp J och vi åkte hem och tittade på Rallybrudar.
Den var riktigt rolig. Vi skrattade en hel del.
Kom i säng sent, men det gjorde inget för jag skulle ju vara ledig.

Idag är jag som sagt ledig. Mary är på körskolan så jag är nanny till lejonet. Hon är så snäll och söt så det är inte klokt.
Just nu ligger hon och toksover på golvet nedanför mig. Vi har varit ute på en kort prommis, men jag och J ska ut å rasta henne en långprommis efter 13. 13.50 ska vi plocka upp ungar vid skolan.
Så vid 15 drarjag, Mary, J och lejonet till S.vall.
Vi ska köpa lådor som jobbet ska ha. Mary ska köpa lite hundsaker.
Jag tror det kan bli en bra dag idag. Jag hoppas på det!

Hej så länge!

Ni vet när man får veta något totalt oväntat.
I samma ögonblick man hör det så stannar tiden. Man fryser fast på stället och vet inte hur många sekunder som passerar. Tankarna hinner cirkulera två miljoner gånger på ingen tid alls.
Man vet inte hur man ska reagera.
Det hängde mig idag.
Kände att jag var nära att få ett bryt, men jag ställer inte till någon scen och ingen ska få veta att de sårar mig. Aldrig i livet!
Ledsen blev jag i alla fall. Fundersam, förvirrad, ledsen och tåren brände värre än någonsin på ögat.

Kanske det ör så att jag upplevs som kall för att jag är rädd för att visa mina känslor. Jag kanske skulle ha visat hur förbannad och ledsen jag blev.
Frågat vad det är för fel på mig? Varför jag inte duger när andra uppenbarligen gör det.
Jag är dock som sagt ingen som orkar ställa till en scen. Jag går hem, låser in mig och gråter stora syndafloden och hatar mig själv ändå mer.
Jag sväljer allting på plats och visar inte med en min hur vissheten skär i hela kroppen på mig.
Det startar en hel karusell med funderingar. Ett tröstande ord kunde ju rädda hur mycket som helst. Nu är det ett blödande sår i hjärtat.
Det läker sakta men säkert, men ett ärr kommer det lämna. Det är ett lova på det!

Idag är det ett år sedan vår älskade Linus stängde sina ögon för sista gången och blev himlens vackraste ängel.

Jag var ner till graven och tände ett ljus.

Grät tårar av saknad.

Vill bara du ska komma tillbaka till oss!

Jag saknar dig juh!!

NU har de kommit!
Mary och hennes lilla lejon har kommit upp från stora staden för att vara med mig i två veckor.
Jippie säger jag!
Livet på landet är unbderbart tycker Callisto!

Idag är det en speciell dag.
Vi ska ut i skogen och utföra ett uppdrag!
I en veckas tid har jag och några andra lärare, tillsammans med barnen tränat och förberett oss.
Det är hemliga ramsor som skall tränas in, saker vi fått lära oss(som att smyga, krypa och vara riktigt tysta) och brev vi har skrivit.
Nu är det finaldags.
Vi ska se om vi kan rädda skogen från häxan som trollar och förstör där. Vi kommer möta troll, häxor och kanske någon älva i skogen.
Visst låter det spännande.
Barnen är alldeles till sig. har pratat om detta hela veckan, men endast med oss invigda. Annars har de varit fenomenala på att komma på ursäkter till deras sena närvaro på skolan(vi har nämligen haft träning inför detta på eftermiddagarna efter skolans slut).
Men som sagt. 12,00 går vi i i sagoskogen. Får hoppas vi kommer tillbaka igen!

Hej så länge!

Här står L. Kan ni gissa vad som finns på andra sidan??

Jo, men visst är det så. En mage!!

Vecka 25+5 är det nu. Så fin så. Tyvärr har inte bebis behagat röra på sig i min närvaro, men jag hoppas få känna en spark eller två innan han/hon tittar ut.

M´s rörelser missade jag helt.

Idag drabbade min ångest mig som en slägga i bakhuvudet.
Fick jobbigt med andningen, ville gråta och skrika ut allt ont jag har i mig.
Det har gått ganska lång tid nu, men fortfarande kan det göra så ont i hela kroppen. Såren läker, men ärren finns alltid kvar för att påminna.
Jag önskar ingen samma öde och nu vet jag att en ung, stackare är på väg käpprakt ner i helvetet och jag gör ingenting. Jag kan bara se på och gråta för en annans människas lidande.
Vad kan jag göra?
Jag har varit där själv och vet att alla ville rädda mig, men det var för sent. Det är alltid för sent.
En blick och det är för sent.
Den kraft en annan människa kan besitta är enorm. Ingen trodde att just jag skulle falla i en sådan fälla, men vet ni vad. Jag gjorde det. Straffet blev därefter. Jag var fast och kunde inte komma loss.
Det tog mig tre år att vinna min kamp.
Sällan detta kommer på tal, men nu måste det fram.
Idag kände jag att jag kröp in i det skal jag kämpat så länge för att komma ut ur.
Visste inte hur jag skulle kunna klara av dagen och ändå visste jag att just denna dag var viktigare än någonsin.
Mina tusen minnen fladdrade framför mina ögon och alla ord jag fått väst i mina öron ekade om och om igen. Jag hörde rösten. Jag kände andetagen i mitt ansikte. Jag svettades. Jag var livrädd där jag satt och ingen runt omkring mig hade en aning.
Jag ville stoppa fingrarna i öronen och skrika och skrika tills alla ord tystnade. Jag ville springa ifrån allt. Gömma mig där ingen kunde finna mig.
Jag är en glad, snäll och lättsam människa, men det finns en mörk sida som jag gör allt för att glömma bort och bli av med.
Mitt ok är min ångest som smyger sig på och attackerar mig bakifrån så jag står totalt försvarslös.
Jag vill bara lägga mig ner i fosterställning och somna. Sova och sova så länge så allt bara fösvinner. Det ska inte finnas mer.
Jag vill att det ska finnas någon som kan lyfta upp mig. Borsta av mina knän och säga att allt ska bli bra.
Jag ska inte ha ont mer.
Jag önskar at det finns någon där för mig som kan hålla om mig när jag skriker ut allt ont som finns i mig. Någon som håller mig uppe när knäna viker sig. Någon som orkar lyssna utan att tröttna. Någon som älskar mig för mig!
Jag vill bara vara jag.

Jag har beställt nytt hår.
Det är ganska ljust, men jag ska klippa och färga till mitt så det blir lika. Jag hoppas det kommer denna vecka.
Kommer bli fint i sommar!

Jag funderar på varför jag inte kan vara fullt ut öppen i min blogg?
Vad är det egentligen som håller mig tillbaka?
Tja, jag besitter för det första en stor feghet. Jag törs inte skriva allt jag tänker och tycker av rädsla för hur det skall uppfattas i andras ögon, men samtidigt. Är det inte mina tankar då?
Jo, men så kommer man till det som är personligt.
Ska jag kläcka ur mig vem mitt hjärta klappar så hårt för? Då går snart skvallret i Byhåla värre än någonsin, men ja. Det gör det väl kanske ändå.
Sen kanske det är viktigare att personen ifråga själv vet det hellre än hela Byhåla? I dagsläget kan jag nog påstå att alla är lika tröga och inte vet ett skit? Hur oförstående kan en människa bli???? Eller så är det uppenbart och obesvarat. Ja ni. Det där är en nöt att knäcka.

Så var det det här med att när man bor och jobbar på sin lilla hemort så har man helt plötsligt ansvar.
Jag är sällan Jennie-privat. Jag får alltid heta fröken-Jennie(även när jag är ute på haken kan man komma fram och säga. Nä, men är det fröken som är ute? Nä det är Jennie!!!). *suck*

Det har sin charm att bo här. I love mitt Byhåla, men baksidorna får man på köpet och de är inte de vackraste.

Nu sitter jag hos L och datar lite.
Helgen har varit helt underbar.
Det känns faktiskt som jag har gjort et man bör på sin lediga tid. Jag och L har BARA vilat.

Har suttit i en solstol och mottagit solen med öppna armar. Idag ser jag ut som en pepparkaksversion av Pippi Långstrump. Jag har fräknar på näsan och kinderna och är faktiskt ganska brun.
Nu ska jag sitta här och prata med L och mest inte göra nånting. Klockan 18 ska jag plocka upp J på stationen och åka hem.
Någon gång ska jag även hinna med att inta en liten mjukglass.

Nu ska jag titta i tidningen.

Hej så länge!

Igår var det underbart väder och jag åt middag med underbara vänner!

Fredde var snygg i luggen!

Pappa Ö och lilla M satt ute i solen.

Det gjorde även jag....


...och Mallibrallan.

L har nu en så stor mage att det går bra att ställa saker på den!

Lilla A låg i vagnen och sov när kameran kom fram, men han var oxå med på kalaset och var lika underbar och söt som alltid!!!

Frukost på Donken är detbästa som finns.
Jag och M tog oss en sådan på torsdagmorgon medan vi väntade på att J skulle komma med tåget.
Vi drog sedan ner på stan och inhandlade vätska på glasbanken. Så blev det "brunch" på Donken igen. Jag och M delade på ett Happy Meal. Han åt strips och jag åt nuggets.
Sedan spenderade vi en stund på en parkbänk och mest bara njöt av sol och fint väder.
Så gick vi till stationen och vinkade av J. Vid det laget som lilla M i vagnen och jag traskade hem igen.

Här kommer min onsdag i bilder.
Jag, lilla M, L och Ö var på drakborgen och lekte lite.
Tror nog lilla M och pappan hade ungefär lika roligt!