Dag 30 – Ett sista ögonblick

Ett sista ögonblick var det.
Jag vill tro att detta sista ögonblick kommer bli den dagen vi har ett syskon på gång till Viggo.
Jag älskade att vara gravid (trots att jag kräktes de första 15veckorna) och jag älskar att vara mamma. Tror att jag är menad för detta.
Det kommer bli ett stort ögonblick för mig (och Jocke med om man ska lita på vad han säger i alla fall) den dagen kommer när vi får veta att ett till barn är på väg.

Dag 29 – Mina ambitioner

Tänkte jag måste ju göra klart denna lista.
Mina ambitioner just nu är väl att bli en bra mamma. Att ta mig tid och hitta på så mycket som möjligt tillsammans med dem. Vara en delaktig mamma.
Att alltid finnas där.
Som jag skrev igår om min mamma. Hon är min förebild för hur en bra mamma är.
Hon är inte en hönsmamma utan låter mig göra mina misstag, men finns alltid där och stöttar och hjälper när det är tungt och svårt.
Hon ställer alltid upp och finns där för mig, Viggo och alla andra i vår närhet.
En sådan person vill jag också vara.

En annan ambition jag har är att få jobba med det jag faktiskt utbildar mig till nu. Jag har fått så mycket ideér som jag vill använda i praktiken. jag tor faktiskt jag kan lyckas riktigt bra om jag kan få jobba med detta.

En sista ambition är att gå ner några kilo i vikt innan sommaren så jag kan ha somriga kläder utan att känna att jag måste skämmas över mig själv och att Jocke ska skämmas över att gå bredvid mig (trots att han inte gör det enligt honom själv).
Jag har blivit ganska duktig på att träna faktiskt och det gör att jag blir stolt över mig själv och det sporrar mig att fortsätta.
Jag började träna när Viggo var sju veckor har fortsatt sedan dess. Även det gör mig stolt. Många hittar ursäkter för att slippa träna: Ingen barnvakt, mitt i amningen eller läggningen, hinner inte och så vidare.
Jag bestämde mig tidigt att det finns inga ursäkter. Även om jag inte får någon barnvakt så jag kan ta mig till gymet så kan jag promenera en timme med honom istället då.
Jag är stolt över mig själv för det!
Hejja mig!

Dag 28 – Det här saknar jag

Det finns en hel del saker jag saknar.
Saknar Linus som lämnade oss alldeles för tidigt. Jag kanske inte säger det eller skriver det så ofta, men jag saknar honom otroligt mycket.
Jag saknar mina kompisar i Stockholm. Jag saknar att prata med dem och träffa dem.
Jag saknar faktiskt mitt jobb ibland. Att bara gå hemma får mig lite ur balans. Jag är inte den där tjejen som bara kan njuta av att gå hemma. Jag blir alldeles för rastlös.
Annars är det nog en massa mer saker jag saknar.
Mycket pengar, ett stort, fint hus och obegränsat med tillgångar. Det saknar jag, men det är aldrig något jag haft, bara något jag vill ha...

Dag 27 – Min favoritplats

Min absoluta favoritplats här på jorden är vår sommarstuga.
Det är vackert där. Där tillbringar jag den mesta av min tid på sommaren. Jag badar, vilar, solar och bara tar hand om mig och umgås med min familj.
Mamma och pappa bor där hela somrarna och jag kommer nog sova i gäststugan en del i sommar tillsammans med min familj

.
Utsikt från vår stuga

Dag 26 – Mina rädslor

Jag är rädd för att förlora den underbara familj jag har.
Det är min största rädsla. Att Jocke en dag ska tröttna på mig och försvinna ut ur mitt liv.
Ibland räds jag till den milda grad att jag börjar fundera hur jag ska ändra mig för att hålla honom hos mig.
Jag är dock duktig på att faktiskt berätta för honom när jag känner så.
Jag är såklart rädd om min son. Rädd att han inte ska få det bra i livet. Att läsa specialpedagogik kan ibland vara mindre bra för en småbarnsförälder vill jag lova.
Jag är rädd om mina föräldrar och syskon. Man vill alltid sina närmaste det bästa. Så är det.

Annars har jag vanliga fobier.
Jag är rädd för ormar. Helt galet rädd för dem är jag. Gillar inte ens att se dem på tv.
En annan av mina fobier är hårstrån. Mina egna lika mycket som andras. Fy tusan vad jag hatar dem!
Nu när jag ammar så lossnar en halv ryamatta varje dag och jag borstar håret innan jag kliver in i duschen bara för att minska mängden som skall tvingas fastna på mina händer.
Jag betalar extra på vandrarhem och liknande för att få egen toalett då jag vägrar stå i en dusch som kan ha hår på golvet.
Mmmm. Lite udda fobi, men besvärlig är den då jag har med hår att göra hela tiden...

Dag 22 – Det här upprör mig

Just nu är jag upprörd över att det är så halt ute.
Jag var på promenad igår och idag och det var så halt överallt. Inge roligt alls att vara ute och gå. Jag slirar, halkar och far mest bara som en snorkråka efter vagnen och är livrädd att jag ska ramla i nedförsbackarna och tappa vagnen.
Det var super att komma ut i friska luften, men jag avskyr när det är halt.
Nu vill jag att snön på vägarna ska tina bort. Den får gärna ligga kvar på alla andra ställen utom på vägen.
En annan sak som upprör mig är att bli ifrågasatt för mina val som mamma.
Jag tänker börja jobba deltid i sommar. Mest för att jag tycker det ska bli skönt att komma ut lite, lilleman får tid med sin pappa och jag får träffa lite folk och vara på det jobb jag faktiskt saknar.
Det är ju bara några veckor, men ändå.
Då jag berättar det för några så tittar de på mig och säger rakt i ansiktet på mig att de kan inte förstå hur jag kan vilja börja jobba igen. De skulle då aldrig gå tillbaka till jobbet så tidigt. De skulle vara hemma så länge de bara kunde.
Ja, sa jag. Det är ju tur vi är olika. Nu har min son en pappa som är fullt duglig till att ta hand om vårt barn när jag inte är hemma och jag tror till och med att det är bra för dem att få egen tid tidigt i Viggos liv.
Jag tror ibland att den äldre generationen inte litar på papporna, men jag lovar. De är minst lika duktiga som vi. De kan allt utom att amma.

Så nu har jag blivit upprörd på två saker. Nu får det räcka för tillfället. Det är bara onödigt att reta sig. Jag är glad och det mår jag bra av!

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Jag minns när jag första gången träffade min Jocke.
Vi delade praktikplats på en skola. Han hade praktik genom arbetsförmedlingen och jag genom Högskolan.
Jag hade inte en aning om vem han var. Hade nog aldrig sett honom förut.
Han sa inte ett ord till mig under de första dagen. Jag undrade varför.
När skolbarnen gått hem hade lärarna planering och jag och Jocke skulle sätta oss och rätta lite böcker. Jag tänkte att skulle vi nu sitta såhär i minst två timmar, mitt emot varandra, och inte säga ett ljud. Nej, det gick inte. Jag minns inte vad jag sa, men det var något roligt för han började tokskratta och sedan var isen bruten.
VFU:n blev en rolig period. Vi hade massa skoj och barnen tyckte om oss.
Efter praktiken började vi gå på promenader tillsammans och umgås. Jag bodde med en kille då så vi var bara vänner.
Jag hjälpte honom att söka till Högskolan. Han var lite sugen på att läsa till historielärare. Vi fyllde i ansökan och skickade in den.
Han kom in och flyttade till Umeå. Jag tyckte det var jättetråkigt.
Vi hördes inte på några år, men jag tänkte på honom ibland och hoppades han hade det bra där uppe. Själv flyttade jag till Stockholm.
2008 kom jag hem och började jobba på skolan här hemma. Jockes lillasyster började då förskoleklassen, men Jocke bodde ju fortfarande inte på hemmaplan så honom såg jag inte. Hörde dock om honom lite då och då.
En dag på hösten sa Fanny att henne sbror skulle hämta henne på fritids. Jag blev jätteglad över att han skulle komma. Jag gick och väntade och väntade.
Jag blev skickad upp till köket för att hämta något. Var borta någon minut bara. När jag kom ner igen hade Fanny och Jocke precisa gått hem. Jag blev superbesviken.
Några veckor senare hade förskoleklassen julfika för föräldrarna. Jag kom till jobbet lite tidigare och träffade Johnas så vi satt och pratade en stund. Så plötsligt kommer Jocke och går. Jag blev så glad så jag hoppade upp och gav honom en kram mitt bland alla människor.
Han hade kvar mitt nummer. Jag hade dock inte kvar hans (av speciella skäl), men fick det igen.
Vi började prata på msn och på juldagen följde han med mig hem.
Sedan träffades vi så ofta som möjligt, men tog det lilla lugna. Midsommarafton 2009 blev vi officiellt ett par, men det hade vi varit ett bra tag i skymundan redan.
Sedan dess är det vi.
Han är min bästa vän, den jag älskar och den jag ska dela resten av livet med hoppas jag!

Dag 20 - Den här månaden

Men jag är för dålig. Nu har jag missat igen.
Okej. Nu kör vi.

Den här månaden är det mars. Det är massa människor som fyller år.
Gina, Pelle, Tessi, Melvin, Ante, Elin och Katarina.
Det blir mycket kalas och paket. Jag älskar kalas.
Den 12:e ska Viggo döpas. Det ska bli roligt.
Jag har bakat till dopet, mamma har bakat, syster ska hjälpa mig med tårtorna och dagen innan ska det dukas. Om Linda har kommit hit då skulle hon kanske hjälpa mig.
Imorgon ska vi prova dopklänning. Vi skulle ha gjort det idag, men jag glömde helt enkelt bort det.

Denna månad har börjat bra med att Viggo sovit nästan hela natten. Bara vaknat en gång och ätit mot för tidigare tre. Hejja hejja! Bara att hålla tummarna att det håller i sig.
Vi ska på återbesök på Neonatalen och Viggo ska få träffa sjukgymnasten igen.
Lilleman ska även få sin första vaccinationsspruta.
Det blir nog en mycket otrevlig upplevelse och Jocke vägrar följa med.

Jag vet inte så mycket mer om denna månad. men det är ju en hel del saker som skall bockas av innan april tar över.
Jag hoppas vädret blir lite bättre snart och att denna blåst ger upp och försvinner.
Soliga dagar och plusgrader efterlyses!

Dag 19 – Detta ångrar jag

Jag halkade lite efter här, men nu ska jag skärpa till mig....

Detta ångrar jag.
Jag ångrar att jag lät mig hamna i klorna på någon som förstörde mig bit för bit.
Någon som stampade på mig och min självkänsla och som toppen på berget faktiskt gav sig på mig både fysiskt och psykiskt under två års tid (när det fysiska till slut gav med sig, blev det psykiska värre).
Jag stod bara där och lät det hända. Lät mig hjärntvättas. När mina vänner gjorde allt för att hjälpa mig och när jag sträckte ut handen för att få hjälp blev det besvarat med anklagelser att det kanske var mitt eget fel. Jag ångrar att jag inte vågade stå upp och försvara mig när jag och min familj skulle få skulden för hur jag blev behandlad.
När jag så tog mig loss var jag i ett uselt skick. Jag klarade inte av att bo ensam. Jag var 28 år och sov i min mammas säng för att jag inte ville vara ensam.
Jag fick en egen lägenhet som stod tom första halvåret. Jag ville inte vara ensam.
Bit för bit skulle jag försöka laga mig igen.
Efter att ha träffat några psykologer insåg jag att de inte kunde hjälpa mig. De ställde inte de rätta frågorna enligt mig.
Så en dag slog ödet till och en hel del saker hände samtidigt.
Information nådde mig som defenitivt avslutade detta destruktiva förhållande. Jag flyttade in i huset på riktigt, jag åkte utomlands med mamma och hennes vänninor (jag var yngst med minst 25år) och som finalen på det hela så träffade jag Jocke.
Den onda cireln var bruten. Därefter har mitt liv gått ständigt uppåt, men ännu i denna dag kan jag få svår ångest, drömma mardrömmar och må riktigt dåligt.
Jag ångrar att jag lät mig hamna i det, men hade det inte hänt hade jag nog inte varit där jag är idag.

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Jag är en sådan som älskar att fylla år.
Tycker alla mina födelsedagar är den bästa.
Jag tycker dock att det ska bli roligt att fylla 30.
Inte vet jag om det kommer bli min bästa födelsedag, men nu har jag ju en sambo, en bebis, ett hus jag trivs i och ett jobb jag älskar. Med det i tankarna borde min kommande födelsedag bli den bästa.
Vi får väl se!

Dag 17 - Mitt favoritminne

Ja jag vet inte vad jag ska ta upp här.
Jag har massa roliga minnen från när jag och Linda varit på våra olika resor.
Där har jag nog fått de roligaste minnena i alla fall.
En sak som jag minns speciellt är när vi fick en hel kö på Liseberg att skratta.
Vi stod i kön till Kanonen som just hade öppnat. Det var beräknad kötid 45 minuter.
Linda undrade hur det skulle låta om någon av våra killar skulle åka den. Jag gjorde ett försök att vråla manligt och sedan var vi igång. Vi skrattade åt detta vrål så tårarna sprutade.
Vi kunde inte se på varandra för då körde vi igång igen och det var ett hejdlöst skratt. Tårarna rann och man fick kramp både i magen och bakom öronen. DÅ skrattade vi åt det.
Folk runt omkring började flina mer och mer och snart började folk skratta åt oss.
Då blev det bara ännu värre. Vi hängde på staketet som var runt om kön och orkade nästan inte flytta fötterna framåt.
Människorna skrattade åt oss och vi skrattade åt varandra.
Till slut nådde vi fram till personalen där man får visa armbanden.
Vi försökte säga att vi var inte full utan det hände något roligt för nästan 40minuter sedan och det var fortfarande lika roligt.
Berg och Dalbanan var super och när vi klev av skulle vi såklart se korten som tas under åkturen.
Då kom nästa attack!
Linda såg galen ut på kortet. Hon gallskrek och hade ett gap över hela ansiktet och det såg ut som hon grät.
Asgarvet bröt ut igen!
Vi kunde inte förkara vilket kort vi skulle köpa så vi pekade och när tjejen i kassan såg kortet och sedan på oss så började hon och killen som framkallade korten också skratta.
Jag lyckades gestikulera fram att vi måste ha två och det fick vi. Eftersom korten visas på displayer så såg även andra människor vårt foto och förstod att det var vi som brytit ihop i asgarv, Även denna gång skrattade nästan alla runt omkring och vi var värst.

Dagen av garv avslutades med att vi hade köpt en mjukglass som vi gick och åt.
Miljoner fiskmåsar cirkulerade runt oss och plötsligt missar jag en måsbajs i min mjukglass med millimeter. Ny skratt attack!
Gissa om vi kunde roa alla andra som var på Liseberg den dagen!

Dag 16 -Min första kyss

Min första kyss fick jag vid 14 års ålder.
Jag hade inget större intresse för det motsatta könet tidigare heller.
Den var blöt, osäker och helt oväntad.
När jag förstod att det hela skulle ske blev jag väldigt blyg, men tyckte nog samtidigt att det var väldigt spännande och någon gång ska ju vara den första så...

Dag 15 - Mina Drömmar

OJ. Jag vet inte vad jag har för drömmar!
Det är snarare så att alla mina drömmar just nu har gått i uppfyllelse.
Jag har träffat världens finaste, snällaste och bästa kille.
Vi har flyttat ihop och fått en liten son.
Jag har som sagt fått ett alldeles eget litet barn. Min lilla Viggo.
Okej, han är pappans också, men mest min.. haha
Vi bor i ett fint radhus, vi har båda jobb och ja jag trivs med livet.

Mina drömmar just nu är kanske att få fortsätta jobba med det jag älskar, få ett syskon till Viggo och hitta ett eget drömhus.

Dag 14 - Detta hade jag på mig idag

Idag var det svart värre.
Huvjacka, t-shirt och mysbyxor.
Allt från HM

Dag 13 - Denna Vecka!

Sammanfattning av veckan:

Måndag: Alla hjärtans dag. Jag satt och pluggade på dagen en stund medan Viggo sov. När darling kom hem fick han ett fint kort från oss (blommor hade han fått i lördags redan). Jag lagade mysmiddag till oss. Det blev så himla gott om jag får säga det själv. Sedan gjorde jag äppelpaj till dessert.

Tisdag: På förmiddagen myste vi lite i sängen. Malin kom och hälsade på oss och jag packade allt som skulle med till Uppsala. Vid 15 tiden kom mamma och plockade upp oss och vi reste ner till Uppsala. Kom ner en betydligt trevligare tid denna gång än förra gången. Då 23.30. Denna gång 21.30. Nattade lilleman och somnade strax efter.

Onsdag: Heldag på skolan. Jag trivs så bra. Jag älskar att lyssna på föreläsningarna, samtala med studiekamraterna och fika. Mamma tog hand om Viggo och han var så snäll hela dagen. Han ammade på mina raster och jag missade just ingenting av lektionerna. 16 var skolan slut och vi begav oss hemåt. Stannade och åt på Gävle Bro. Viggo blev less på att åka så han gröt ganska mycket sista biten. Det blev mycket stanna och amma, krama och trösta, men hem kom vi.

Torsdag: Vilodag. Jocke var ledig så vi umgicks mest hela dagen. Vid 17 skulle Jocke vara på någon idrottskväll genom innebandyn så jag köpte en pizza och Viggo var på sitt sämsta humör. Jag ammade 2,5timme och blev mer och mer trött. När jag kände mig så lagom sårig på bröstet blev det flaska resten av kvällen innan han somnade.

Fredag: Jocke jobbade till 17 och jag hade mysdag med Viggo som var lite gladare. När Jocke kom hem packade vi oss in i bilen och åkte till S.vall för att åta middag och mysa med Ante, Annika, Ida och Molly. Molly var så liten och söt.
Plötsligt blev Viggo en jättebaby. Han som varit så pyttig. Det var en jätte trevlig kväll.
Åkte hem sent så det blev bara till att natta hela familjen.

Lördag: På förmiddagen skrev jag lite på min skoluppgift. Det gick dock sådär eftersom Viggo var lite missnöjd och grät en hel del. Trots att Jocke tar hand om honom på bästa sätt är det ite svårt att koppla bort lillemans gråt. När Jocke åkte på jobbet, åkte jag och Viggo till mamma och pappa för att äta middag. Jag fick mina efterlängtade leverbiffar. Dessa har jag gått och längtat efter sedan jag blev gravid. Gissa om jag åt mycket? Ja det gjorde jag. Jag fick även med mig en låda hem som jag kunde äta till lunch dagen efter. När middagen var intagen la jag mig på deras soffa och sov en timme medan mamma tog hand om lilleman.
Åkte hem vid 20.00 och nattade lilleman och tittade sedan på Anchorman. En riktigt bra, rolig film!
Jocke slutade extra sent ikväll och var inte hemma förrän 23.30. Då var jag trött och när jag är för trött blir jag så gnällig så det var bara att lägga sig. Vi myste i sängen istället innan vi somnade.

Söndag: Idag har jag skrivit på mitt arbete igen. Det skall skickas in ikväll, men min bästa sambo brukar alltid vara snäll och läsa igenom det först och hjälpa mig att rätta och komma med förslag på ändringar.
När han åkte på jobbet åkte jag till svåmora min och lämnade Viggo. De lovade vara barnvakt medan jag skrev klart mitt arbete. Jag åkte hem och åt min leverbiff som jag fick med mig igår och skrev sedan klart.
Nu ska jag ringa och kolla hur det går där borta och fråga om jag får dammsuga och torka golv innan jag hämtar hem honom.

Det var min vecka det!
Imorgon börjar en ny med massa saker på agendan!

Min dag!

Idag vaknade jag vid 6 av ledsen bebis med magont. Jag matade och sedan fick han ligga på mage på en stor kudde i vår säng. Så sov han sedan i tre timmar. Sedan var det dags för mat igen.
Klockan 10 klev vi upp och fikade frukost.
Efter fika körde jag igång med att skriva på mitt arbete som skall lämnas in imorgon. Skrev en sida sedan gick jag in till Jocke och liten. Viggo var arg och ledsen, men efter lite mat och mammamys somnade han och sov nästan två timmar.
,Vid 4 åkte Jocke på jobbet och jag och Viggo åkte till mamma och pappa för att äta lite. Jag somnade sedan på soffan en timme medan mamma myste med Viggo.
Väl hemma igen nattad jag lilleman och nu sitter jag och tittar på Anchorman. Den är grymt rolig!
Internet har passat här hemma och jag är galet arg. På måndag ska jag beställa eget nät. Det går inte att dela när det inte funkar. Jaja hur som helst. Nu blir det film och vänta på att dålig kommer hem.

Dag 12 – I min handväska

Hmm. Just nu är skötväskan min handväska så innehållet i den är som följer:

Blöjor
Tvättlappar
Våtservetter
Skötbordsunderlägg
Navelstumpen som Viggo tappade när vi var på permission och som som jag lade i en påse i väskan
Nycklar
Vikt och längd papper från BVC
Ombyte till lilleman

Ja det var nog det hela. När jag är ute ligger såklart min mobil och mobil overallen där med, men just nu är det nog allt som finns i den.

Dag 11 – Mina syskon

En dag sent kommer detta inlägg.
Jag var ju som sagt inte hemma igår på hela dagen, men nu så ska jag ta och berätta om mina syskon.

Jag har en storebror som heter Thommy. Han är 41år och bor två dörrar ifrån mig i radhuslängan.

Min syster heter Marianne och är 43år och bor i samma by som jag. Hon är gift och har två barn som är 21 och 17 år.

Min andra bror heter Morgan och är 40år. Han bor i Örnsköldsvik och har bott där sedan han var 16. Han flyttade när han började gymnasiet där och sedan blev han kvar och jobbade.

Thommy är min biologiska bror. Marianne och Morgan är mina fostersyskon och de är helsyskon med varandra. För mig är även de mina biologiska syskon. De har funnits så länge jag har funnits. De kom till vår familj när de var bara några år gamla.

Eftersom de är så mycket äldre än jag så har vi väl kanske nästan aldrig varit osams. Jag och Thommy kan ha en hel del diskussioner, men det kan nog de flesta syskon.

Jag älskar mina syskon och tycker såklart att de är de bästa syskon man kan ha!

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Detta hade jag på mig idag.
Rosa linne från Gina.
Randig tröja från HM.
Mysbyxor från HM.

Dag 09 – Min tro

Min tro.
Vad tror jag på då?
Bättre tider.. Nej då! Jag lever i de bästa av tider även om det alltid kan bli bättre.
Jag tror på mig själv ganska mycket. Att jag faktiskt duger till och kan klara det mesta bara jag ger mig f*n på det.
Jag tror på kärlek. Nu när jag fått veta vad äkta kärlek är så tror jag på att den finns.

Jag har den kristna tron, men är ingen flitig kyrkobesökare.
Man hamnar där lite då och då.
Kommer hamna där om en månad för Viggos dop.

Jag tror inte på allt som står i bibeln kanske, men jag tror på Jesus och Gud!

Jag har träffat människor som rättfärdigar ont beteende genom bibeln och plockat stoff ur den, tolkat den till sin fördel och läxat upp genom den. Tror inte meningen var när den skrevs att det var så den skulle brukas.

En gång började jag faktiskt läsa gamla testamentet. Jag orkade med några hundra sidor sedan gav jag upp.
Undrar om man skulle orka lyssna på den som hörbok? Nej, så stort är inte intresset.