Jag tror jag är på gång att klappa ihop totalt.
Ja, jag vet att det kanske är mycket gnäll på mig, men va tusan då.
Detta går mig på nerverna. Jag känner att för varje gång får jag svårare och svårare att gå tillbaka till det normala. Jag gråter en skvätt över att allt bara sumpas och jag får svårt att sova.
Under en längre tid har drömmarna återkommit om och om igen. De är inte sig lik, men innefattar ändå alltid samma person. Alla är inte dåliga, men jag vaknar i ett totalt uppror i kropp och själ. Jag kan inte få ro.
Inte nog med detta. Jobbet har blivit ett enda kaos det med.
Det är så roligt att gå till jobbet och jag älskar det, men ett ledigt lov hade inte varit fel för att få ta igen sig lite.
Jag är inte ledsen. Det är bara så mycket tankar och känslor i hela mig så jag kan inte ens börja att sortera dem.
Jo, okej. Ibland misströstar jag och då är jag verkligen ledsen.
Idag är lite av en sådan dag.
Imorgon kanske allt kommer att kännas bättre, men just nu känns det inte så bra.
Nu ska jag gå och lägga mig!
Hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar