Det är nästan så jag kan ge mig in i svärandets värld igen nu.
Detta med känslor. Jag önskar att jag inte besatt några sådana. Tyvärr är jag istället berikad med hur mycket som helst av den varan.
Nästan så jag svämmar över. Jag blev även jordens fegaste människa på det planet. Typisk otur för mig.
Hur svårt ska det vara egentligen att säga.
Hejsan, hallå, ursäkta! Du har visst fastnat i mitt huvud och jag kan inte sluta tänka på dig!
Planen var aldrig att det skulle bli så, men vem tusan har lyckats styra sina känslor då? Inte jag i alla fall. De har ett helt eget liv och jag har visst ingenting att säga till om.
Jag är som sagt inte den heller som vågar säga nåt. Sedan kanske det är så enkelt att det bara är jag som känner nåt. Tja, möjligheten(eller risken) är kanske stor. Vad vet jag?
Samtidigt känner jag mig ganska så glad. Jag är glad att jag får känna så igen. Var inte helt säker på att känslan någonsinn skulle infinna sig igen.
Ja, med risken att jag sagt och tänkt för mycket så låter jag det vara och går och lägger mig.
Hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar