Det är sant!
Klockan 19,23 idag stod M utan stöd(liksom en långre tid och inte bara för att vända sig mellan soffan och bordet) för första gången och jag var där och såg det! Jag och L stod i köket och M tittade på potatisen som bakades i ugnen. Jag hittade ett passfoto på Ö som jag visade för M. Då släppte han ugnen och försökte ta passet. Detta resulterade som sagt i att han stod på golvet utan stöd och sträckte sig mot mig. Försiktigt påkallade jag Ls uppmärksamhet och i ca 15sekunder stod vi båda och höll andan.
I samma sekund som Ms blöjrumpa dunsade i golvet kom hurraropen och skratten från en stolt mamma och en lika stolt bonusmoster.
M skrattade åt de två idioterna som hoppade upp och ner och skrek hurra hela tiden.
Han är underbar den lilla prinsen!
1 kommentar:
Ja,det är minsann min lilla älskling det!! Kramiz//L
Skicka en kommentar