Jag börjar helt ärligt bli lite orolig för min hälsa.
Finns den berömda väggen och är jag på väg in i den?
Jag har jobbat i snitt 10timmar varje dag denna vecka.
Jag är trött. Det susar lite i öronen, jag är yr och jag känner mig helkonstig i hela kroppen.
Hmmm. Kan det vara dags för fröken J att börja sacka ner på tempot?
Men hur ska jag kunna det när det är en skolavslutning analkande och min unge som jag jobbar med börjar gråta så fort första tonen på pianot har klingat(eftersom han är autistisk är han extra känslig för ljud och piano är INTE en favvis i lillemans öron).
Jag hade övning i kyrkan idag. Jag slutade egentligen 8,30, men eftersom jag ska vara med och ansvara för avslutningen imorgon hakade jag på ner till kyrkan för att kika hur vi skulle stå imorgon och så vidare.
Vi ställde upp. Allt var fint. Första sången gick toppen för alla ungar, men så skulle vi sjunga Sommar och sol och då kom gråten. Han grät sig igenom hela sången.
När sedan alla andra barn fått öva sin sång så prävade vi sjunga igen utan piano och se då var han med och trallade på hela sången.
Hur ska vi göra imorgon? Det vet vi inte ännu. Vi får se.
När jag så var nere i kyrkan och ävade så ringde FoodladyS och sa att mina matvarar hade kommit. Ojoj! Jag fick halvspringa upp från kyrkan(och då ska jag säga att det är verkligen uppför HELA vägen). Jag svettades som en tok när jag kom fram.
Fick hjälp att transportera alla saker från hennes kök till mitt.
Packade in rubbet och sen fick jag sätta mig och vänta på mjölkbilen också.
Jag som bara skulle jobba någon timme extra, jobbade till slut 4timmar för mycket.
NU är jag hemma och gissa vad. Jag håller på att baka TVÅ marängtårtor till B för hennes dotter tar studenten imorgon och jag lovade ställa upp.
Nu har jag en micropaus eftersom marängbottnarna är inne i ugnen. Tack för den.
Får se om jag hinner avlida innan denna dag är till ända.
(Blev långt skrivet idag, men det fanns mycket att berätta)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar