fredag 17 april 2009

Nu ska jag gå in på djupa områden.
En fundering har slagit mig just i detta nu.
Är svartsjuka en sjukdom?
Ändelsen i ordet är ju just -sjuka!
Jag lider av denna åkomma. Jag hatar den mer än något annat, men jag vet inte hur jag ska bli botad heller.
Jag utgår ALLTID från det värsta i allt.
Om man ska utgå från gammalt så minns jag att Krille fick utstå svåra prövningar på grund av detta, men han genomgick detta och med tiden svalnade min svartsjuka ju fler år vi spenderat tillsammans. Nu höll ju inte det livet ut och förhållandet efter det var ju en katastrofzon.
Där skulle det ju visa sig att min svartsjuka var berättigad, men det kunde jag ju inte veta i förväg.
Jag skäms som en hund för att jag är svartsjuk.
En sak ska jag dock säga till mitt försvar.
Jag har ALDRIG missunnat någon av mina pojkvänner någonting. De har fått göra det de vill. Resa, umgås med vänner utan mig, festa, ja, men det de har lust till(självklart vill jag också vara en del av det, men ibland gör man saker på egen hand med).
Jag har aldrig varit den som gnällt och tvingat någon att stanna hemma för att JAG vill det. Det funkar inte i längden.
Att jag gått hemma som en äggsjukhöna och mått illa skulle inte de lida av.
Jag försöker ska ni veta!
Det enda jag begärde av mina ex var att de skulle bara vara mina. Jag delar inte med mig!
Detta är kanske inte så bra reklam för mig, men jag har faktiskt aldrig hört annat än bra saker om mig som flickvän.
Hur kom, nu detta på tapeten?
Jo, men jag satt och pratade med min bror om misstro och då menade min bror att det måste vara just en sjukdom jag lider av.
Att jag alltid utgår från det värsta tänkbara så fort det är något.
Jag övertolkar allt miljoner gånger om och tror det värsta.
Jo, jag vet och kanske tusen saker skulle kunna undvikas om jag bara vågade fråga rakt ut nästa gång, men tyvärr är jag inte utrustad med mod.
Dåligt självförtroende har jag. Vem tusan vill ha mig?
Jag lever efter uttrycket: "Om du går fort och skrattar mycket så märks det inte att du är ful".
Än har jag inte gett upp det där med kärleken.
Att vara kär är helt lovely, men det kommer med en stor skopa ångest.

Inga kommentarer: