Idag har precis ALLT gått mig emot.
Jag fick ett mindre utbrott på jobbet när jag blev anklagad för att jag völjer skolan framför fritids. NU fick det bara vara nog! Jag talade helt enkelt om att jag tyckte det var fel och rent ut sagt elakt att påstå en sån sak. Jag tackar nej till allt de gör på skolan endast för att INTE stöta mig med fritids. Jag älskar fritids och alla som jobbar där, men går någon runt och påstår saker som inte stämmer så går jag i taket.
Jag säger hellre mina problem till personen i fråga istället för att prata skit bakom ryggen. Bra eller dåligt?
Hur som helst.
Det känns som jag slits mellan två platser och jag har en som står redo att hugga mig i ryggen om jag bara skulle båga gå åt det ena eller det andra hållet.
Samtidigt är det ganska frustrerande att få vara inne och smånosa på drömjobbet, men inte nå riktigt ända fram. Min högsta önskan i världen vore att få jobba i skolan igen. Heltid och för alltid.
Jag älskar mitt fritids och människorna där, men skolan är ändå min dröm numero uno.
En dag kanske den önskan också blir sann, men när?
Känns som jag är på väg in i en riktigt ledsam period. Idag svalde jag många gånger för att inte tårarna skulle spruta när jag var frustrerad. Visst är jag en äkta grinlolla, men inte för sådana saker.
Jag måste rycka upp mig. Ingen blir glad av att vara grinig. Nä, det går inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar