Den ena eller den andra dagen kommer jag att få ett utbrott på mina grannungar.
De är tre barn, med andra ord sex fötter och trettio tår.
Dessa tår, fötter, hälar är nog pansarbeklädda för när de springer upp och ner i trappan(vilket de gör MINST 123gånger i timmen) så låter det som om de ska komma in genom min vardagsrumsvägg.
Jag har pratat med barnens mamma och förklarat läget. Hon har även varit inne här och lyssnat hur det verkligen låter och hon försöker få dem att inte stampa sig upp och ner i trappan.
I just detta nu måste det pågå ett tredje världskrig där inne för de springer mer än vanligt och stampar hårdare än någonsin.
Om dottern i huset är på det rätta humöret kan hon faktiskt få spisen att förflytta sig i köket när hon stampar och skriker som värst och detta är ingen lögn.
Ett tag var de verkligen duktiga och stampet dämpades till ett med klampande. Det var helt klart något jag kunde leva med och spisen fick befinna sig på sin vanliga plats.
NU har det dock återigen börjat återgå till det jag vill kalla stamp och det vill vi inte ha.
Jag håller tummarna för nu verkar tillfällig vapenvila råda. Nu har stampet upphört.
Hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar