Kan man gråta utan att egentligen vara ledsen?
Det känns som jag bär på hela syndafloden och den vill ut.
Jag känner mig inte ledsen.
Förvirrad, fundersam, men jag är ju för tusan lyckligare än jag varit på många år.
Ändå är trycket på kroppen enormt.
Önskar jag hade den där axeln hos mig. Få vila på den. Känna en hand på min kind. Någon som viskar i mitt öra att jag är bra precis som jag är..
För mig är det bara en önskan om ett svar. En klarhet jag inte just nu har.
I väntan på att trycket i min kropp ska släppa tänker jag lägga mig i soffan och bara andas en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar