onsdag 17 juni 2009

Ikväll har jag haft storstädning.
Jag har plockat och kastat en massa gamla papper och skit i datarummet bland annat.
Så hittade jag några gamla dagboksanteckningar som jag skrivit. Jag läste dem och insåg att jag nog förträngt ganska mycket som hänt.
Jag läste dem och sakta gick luften ur mig.
Jag ville skrika.
Jag skrekr inte.
Jag släppte en suck, föll till golvet och grät.
Varenda muskel i kroppen spändes. Hela kroppen skakade.
På golvet i mitt datarum kom minnena över mig och jag lät dem komma.
Nu skulle de fram och ut ur de gömmor jag hade inuti mig.
Hur kunde jag låta någon annan göra så, säga så mot mig? Varför gjorde jag allt för att få stanna hos en sådan människa? Varför stannade jag i helvetet när jag kunde få himlen?
Varför lät jag mig knäckas så till den grad att jag suddade ut hela min existens?
Jag fanns inte. Jag syndes inte. Hade ingen att prata med. Ingen att gråta för. Jag slutade gråta. . Slutade känna. Slutade leva.
Jag slutade tro på att få le, känna mig glad och lycklig igen. Jag slutade tro på andra människor. Att det fanns äkta, snälla människor.

När jag suttit på golvet en stund. Funderat färdigt och känt att jag faktiskt orkade så reste jag mig och la tillbaka dagboksanteckningarna i lådan. De ska inte finnas där för att göra mig ledsen. De ska finnas där för att visa att jag faktiskt klarade mig. Jag gick inte under trots allt.

Jag misstrodde alla...
Det skulle dock visa sig att det fanns någon.
Nu vet jag hur en underbar människa är och beter sig. En som är värd att bli omtyckt. Som gör MIG glad.

Mina kompisar har varit min livlina. De är de bästa vänner man kan ha. De har lyssnat, kramat och tröstat.
Jag hjärta er så mycket!

Men inte ens mina älskade vänner kan ta bort det jag själv måste igenom. Jag måste lära mig att det är över nu. Det är bra nu. Jag har fått tillbaka förmågan att bestämma själv. Våga finnas till.
Jag är på väg. Sakta men säkert.
Jag får hjälp och utan den skulle jag inte vara där jag är idag. Den har fått mig att tro på människan igen.

Tack!!

3 kommentarer:

Emma sa...

Älskade vän! Du är en underbar, stark person och det är så skönt att se att du är "tillbaka" till ditt gamla jag:) Du förtjänar det bästa och tro mig, det kommer bli helt bra igen! Massa kramar till dig!

Jenny sa...

Tudeluuuu! jamen det är ju bara sååå kul att handla saker till hemmet :) Nu har jag fått tillbaka inrednings-lusten igen känner jag! Har inte orkat brytt mig på nåt år, men nu vill jag göra det fin fint här hemma! :)

Hoppas du får en mysig helg vännen!

Många kramar

Malin sa...

Alla hårstrån står upp på min kropp.

I Love Ya