måndag 3 november 2008

Jag har jobbat idag. Ibland kan det vara skönt att ha ett jobb att bara försvinna in i. Ungar är det mest underbara som finns att arbeta med.
Jag fick en kram idag. Det gjorde ont i kroppen för att jag tycker så mycket om dem. Mina gullungar!
Snart dags att starta utvecklingssamtalen.
På onsdag har jag mitt första (inte någonsinn så klart, men på denna skola). Blir nog bra det. Det enda som ibland oroar mig är att jag är född och uppvuxen här. Alla känner alla i Byhåla. Jag har inte varit annat än en snäll och skötsam människa genom livet, men ändå så är jag inte bara fröken här. Jag är Jennie med hela föräkdraskaran liksom. NU vet jag att alla föräldrar är helt underbara och kommer ta mig för lärare. Jag tar ju på mig den rollen när jag kliver in genom skolans dörr.
Utanför kan jag vara bara Jennie, men nu är jag ändå någon som sitter och bedömmer deras ungar. Nä, jag är inte orolig. Det är bara en tanke man oundvikligen får. Tänk om de blir arga på privatJennie för något som jobbJennie säger. Hmmmm. Ingen lätt sits.
Nu har ju inte jag så mycket negativt och säga, men jag måste ju säga det som behövs. Jaja, det ordnar sig.
Annars inte mycket. Jag kunde inte sova inatt så jag låg och tittade på tv mellan 3-5. Mythbusters gick på discovery så det fick duga.
Kommer nog somna MYCKET tidigare ikväll.
Nu börjar snart serierna på 6:an så det ska jag titta på.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ungefär ganska precis så går mina tankar också, jag som snart är "klar"... Man gruvar sig nästan! Hej, förresten 'kollega' - för några veckor iaf, hihi. //Sara