Jag ber om ursäkt för mig bloggtorka, men jag går just igenom en jobbig livskris ochhar knappt ork att vakna på morgonen. Det är en strid med hela mig så snart jag vaknat.
På jobbet fungerar jag i alla fall, men när jag kliver ut genom dörren så vill jag bara skrika och springa och gömma mig.
Ibland vill jag sluta andas, men det går inte för jag har försökt hålla andan.
Jag längtar efter Moffis och han Mammi.
Tänker gå och lägga mig igen.
Funderar starkt på om jag måste börja äta de där pillren som står i medicinskåpen.
Ett för sömnen och ett för att inte klappa ihop totalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar