Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här, men
En första. Ja i lördags var det mitt första dop. Alltså inte det första dopet jag någonsin varit på, men mitt första dop med mitt eget barn.
Var orolig att Viggo skulle gråta och vara arg under cermonin, eftersom han var galen när vi provade klänningen första gången.
Han sov dock igenom alltihopa. Han vaknade en stund när prästen döpte honom och blötte huvudet.
Då passade han på att ge prellen ett leende också innan han kom tillbaka till mig och somnade om.
Min gamla klasskompis Pernilla var solist och sjöng sångerna Det gåtfulla folket och Vart du än går. Jag grät mig igenom sångerna. Fylldes av så mycket känslor så allt bara svämmade över.
Tårarna rann oavbrutet och sminket blev helt sabbat, men det var skit samma. Det var så vackert så jag skäms inte för att jag bölade.
Ja det var väl en första om något. Kommer nog bli fler dop då jag inte är färdig med barnafödandet ännu, men detta var mitt första.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar