söndag 9 november 2008
torsdag 6 november 2008
Jag ber om ursäkt för mig bloggtorka, men jag går just igenom en jobbig livskris ochhar knappt ork att vakna på morgonen. Det är en strid med hela mig så snart jag vaknat.
På jobbet fungerar jag i alla fall, men när jag kliver ut genom dörren så vill jag bara skrika och springa och gömma mig.
Ibland vill jag sluta andas, men det går inte för jag har försökt hålla andan.
Jag längtar efter Moffis och han Mammi.
Tänker gå och lägga mig igen.
Funderar starkt på om jag måste börja äta de där pillren som står i medicinskåpen.
Ett för sömnen och ett för att inte klappa ihop totalt.
På jobbet fungerar jag i alla fall, men när jag kliver ut genom dörren så vill jag bara skrika och springa och gömma mig.
Ibland vill jag sluta andas, men det går inte för jag har försökt hålla andan.
Jag längtar efter Moffis och han Mammi.
Tänker gå och lägga mig igen.
Funderar starkt på om jag måste börja äta de där pillren som står i medicinskåpen.
Ett för sömnen och ett för att inte klappa ihop totalt.
onsdag 5 november 2008
Sådär ja. Super arla morning!
Jag är vaken. Känner mig faktiskt ganska utvilad. Var länge sedan sist nu.
Igår hade jag superlånga arbetsdagen. Började 7,30 och jobbade till 17,30.
Sedan var det kvällsjobb på gång mellan 17,30-20,30.
Jag viss inte riktigt hur jag skulle klara det. Jag var så trött redan innan det började, men M & M gjorde ett superbra jobb och vi hade roligt mest hela tiden.
Jag skrattade mycket. Vi pratade om olika personstilar i en arbetsgrupp. Jag insåg att jag var den så kallade nykomlingen (det fanns en bra förklaring på alla stilar, men vi har inte fått den ännu).
Vaknade före 5 imorse och låg och kikade på valet i USA. McCane höll sitt tal till folket och grattade Obama. Ja, men grattis USA till er första svarta president. Hoppas han får leva. Jag är rädd att han kommer möta ett JFK öde ganska snart. Jag hoppas verkligen jag har fel.
Nu ska jag ta hand om alla rara ungar som börja titta in.
Jag är vaken. Känner mig faktiskt ganska utvilad. Var länge sedan sist nu.
Igår hade jag superlånga arbetsdagen. Började 7,30 och jobbade till 17,30.
Sedan var det kvällsjobb på gång mellan 17,30-20,30.
Jag viss inte riktigt hur jag skulle klara det. Jag var så trött redan innan det började, men M & M gjorde ett superbra jobb och vi hade roligt mest hela tiden.
Jag skrattade mycket. Vi pratade om olika personstilar i en arbetsgrupp. Jag insåg att jag var den så kallade nykomlingen (det fanns en bra förklaring på alla stilar, men vi har inte fått den ännu).
Vaknade före 5 imorse och låg och kikade på valet i USA. McCane höll sitt tal till folket och grattade Obama. Ja, men grattis USA till er första svarta president. Hoppas han får leva. Jag är rädd att han kommer möta ett JFK öde ganska snart. Jag hoppas verkligen jag har fel.
Nu ska jag ta hand om alla rara ungar som börja titta in.
måndag 3 november 2008
Jag har jobbat idag. Ibland kan det vara skönt att ha ett jobb att bara försvinna in i. Ungar är det mest underbara som finns att arbeta med.
Jag fick en kram idag. Det gjorde ont i kroppen för att jag tycker så mycket om dem. Mina gullungar!
Snart dags att starta utvecklingssamtalen.
På onsdag har jag mitt första (inte någonsinn så klart, men på denna skola). Blir nog bra det. Det enda som ibland oroar mig är att jag är född och uppvuxen här. Alla känner alla i Byhåla. Jag har inte varit annat än en snäll och skötsam människa genom livet, men ändå så är jag inte bara fröken här. Jag är Jennie med hela föräkdraskaran liksom. NU vet jag att alla föräldrar är helt underbara och kommer ta mig för lärare. Jag tar ju på mig den rollen när jag kliver in genom skolans dörr.
Utanför kan jag vara bara Jennie, men nu är jag ändå någon som sitter och bedömmer deras ungar. Nä, jag är inte orolig. Det är bara en tanke man oundvikligen får. Tänk om de blir arga på privatJennie för något som jobbJennie säger. Hmmmm. Ingen lätt sits.
Nu har ju inte jag så mycket negativt och säga, men jag måste ju säga det som behövs. Jaja, det ordnar sig.
Annars inte mycket. Jag kunde inte sova inatt så jag låg och tittade på tv mellan 3-5. Mythbusters gick på discovery så det fick duga.
Kommer nog somna MYCKET tidigare ikväll.
Nu börjar snart serierna på 6:an så det ska jag titta på.
Jag fick en kram idag. Det gjorde ont i kroppen för att jag tycker så mycket om dem. Mina gullungar!
Snart dags att starta utvecklingssamtalen.
På onsdag har jag mitt första (inte någonsinn så klart, men på denna skola). Blir nog bra det. Det enda som ibland oroar mig är att jag är född och uppvuxen här. Alla känner alla i Byhåla. Jag har inte varit annat än en snäll och skötsam människa genom livet, men ändå så är jag inte bara fröken här. Jag är Jennie med hela föräkdraskaran liksom. NU vet jag att alla föräldrar är helt underbara och kommer ta mig för lärare. Jag tar ju på mig den rollen när jag kliver in genom skolans dörr.
Utanför kan jag vara bara Jennie, men nu är jag ändå någon som sitter och bedömmer deras ungar. Nä, jag är inte orolig. Det är bara en tanke man oundvikligen får. Tänk om de blir arga på privatJennie för något som jobbJennie säger. Hmmmm. Ingen lätt sits.
Nu har ju inte jag så mycket negativt och säga, men jag måste ju säga det som behövs. Jaja, det ordnar sig.
Annars inte mycket. Jag kunde inte sova inatt så jag låg och tittade på tv mellan 3-5. Mythbusters gick på discovery så det fick duga.
Kommer nog somna MYCKET tidigare ikväll.
Nu börjar snart serierna på 6:an så det ska jag titta på.
Jag har fått nog. Idag fick jag nog.
Det finns nog en gräns hos alla när man bara känner att Nej! Nu är det bra. Såhär mycket har jag stått ut med, men nu är det bra!
Jag nådde den idag. Så mycket jag tagit genom åren och jag insåg nu att det kommer aldrig förändras om inte jag gör något åt det.
Den smärta jag känt i bröstet höll på att kväva mig. Sveket gjorde att jag inte vill finnas och lögnen gjorde det outhärdligt, men nej!!!
NU ÄR DET NOG!
Det finns nog en gräns hos alla när man bara känner att Nej! Nu är det bra. Såhär mycket har jag stått ut med, men nu är det bra!
Jag nådde den idag. Så mycket jag tagit genom åren och jag insåg nu att det kommer aldrig förändras om inte jag gör något åt det.
Den smärta jag känt i bröstet höll på att kväva mig. Sveket gjorde att jag inte vill finnas och lögnen gjorde det outhärdligt, men nej!!!
NU ÄR DET NOG!
fredag 31 oktober 2008
Nu har jag jobbat klart för idag. Helgen står och knackar på.
Ska packa en liten lagom väska inför helgen. Jag tänker verkligen inte göra någonting speciellt med än att gratta mammi.
Tårtan blev klar igår så nu ska jag ner till kyrkan och tända lite ljus.
Jag kommer tillbaka på söndag så får jag lägga in lite kort.
Det ska visst vara 5cm snö där uppe nu.
Yay!!
Ska packa en liten lagom väska inför helgen. Jag tänker verkligen inte göra någonting speciellt med än att gratta mammi.
Tårtan blev klar igår så nu ska jag ner till kyrkan och tända lite ljus.
Jag kommer tillbaka på söndag så får jag lägga in lite kort.
Det ska visst vara 5cm snö där uppe nu.
Yay!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)