Lördag i bilder!

Tant Gul och Tan Brun har häng i soffan.

Tant Rosa, Grön och Röd funderar på ett bra svar i Sanning eller konsekvens.


Jag lastar bomull och ska frakta den till en skål lite längre bort.



Tant brun och tant grön är så fina i sina hemmagjorda hattar.

Tant Röd var kvällens värd och såg till att vi aldrig hade tråkigt.

Tack för en lovely dag och kväll. Vi hade så himla roligt.

Summan av kardemumman och icke att förglömma. Tant Blå, Tant Gul och tant Rosa vann kvällens totala poängräkning.

Fredag i bilder!

Jag skulle ta en bild på staden, men vad är det för ufon som svävar över Sundsvall?? *fniss*

Massa god mat med mina arbetskamrater

Martin Björk var snygg trots sin 80-tals hockeyfrilla.

Två av de andra aktörerna i teatern, som var riktigt bra för övrigt.

Jag och Mallibrallan så klart!

Alla fick en liten biljett att lämna fram.

Mallibrallan står i toakön.

Finns det så kallade tecken tror ni?
Kan man få ett sådant och veta vad man ska göra eller vad som borde ske?
Jag vet inte. Det kändes som det var ett sådant jag fick igår, men jag vet inte hur jag ska tolka det.
Finns det hopp för mig också? Knappast, men ska jag ge upp?

Jag ber om ursäkt för mig bloggtorka, men jag går just igenom en jobbig livskris ochhar knappt ork att vakna på morgonen. Det är en strid med hela mig så snart jag vaknat.
På jobbet fungerar jag i alla fall, men när jag kliver ut genom dörren så vill jag bara skrika och springa och gömma mig.
Ibland vill jag sluta andas, men det går inte för jag har försökt hålla andan.
Jag längtar efter Moffis och han Mammi.
Tänker gå och lägga mig igen.
Funderar starkt på om jag måste börja äta de där pillren som står i medicinskåpen.
Ett för sömnen och ett för att inte klappa ihop totalt.

Sådär ja. Super arla morning!
Jag är vaken. Känner mig faktiskt ganska utvilad. Var länge sedan sist nu.
Igår hade jag superlånga arbetsdagen. Började 7,30 och jobbade till 17,30.
Sedan var det kvällsjobb på gång mellan 17,30-20,30.
Jag viss inte riktigt hur jag skulle klara det. Jag var så trött redan innan det började, men M & M gjorde ett superbra jobb och vi hade roligt mest hela tiden.
Jag skrattade mycket. Vi pratade om olika personstilar i en arbetsgrupp. Jag insåg att jag var den så kallade nykomlingen (det fanns en bra förklaring på alla stilar, men vi har inte fått den ännu).
Vaknade före 5 imorse och låg och kikade på valet i USA. McCane höll sitt tal till folket och grattade Obama. Ja, men grattis USA till er första svarta president. Hoppas han får leva. Jag är rädd att han kommer möta ett JFK öde ganska snart. Jag hoppas verkligen jag har fel.

Nu ska jag ta hand om alla rara ungar som börja titta in.

Jag har jobbat idag. Ibland kan det vara skönt att ha ett jobb att bara försvinna in i. Ungar är det mest underbara som finns att arbeta med.
Jag fick en kram idag. Det gjorde ont i kroppen för att jag tycker så mycket om dem. Mina gullungar!
Snart dags att starta utvecklingssamtalen.
På onsdag har jag mitt första (inte någonsinn så klart, men på denna skola). Blir nog bra det. Det enda som ibland oroar mig är att jag är född och uppvuxen här. Alla känner alla i Byhåla. Jag har inte varit annat än en snäll och skötsam människa genom livet, men ändå så är jag inte bara fröken här. Jag är Jennie med hela föräkdraskaran liksom. NU vet jag att alla föräldrar är helt underbara och kommer ta mig för lärare. Jag tar ju på mig den rollen när jag kliver in genom skolans dörr.
Utanför kan jag vara bara Jennie, men nu är jag ändå någon som sitter och bedömmer deras ungar. Nä, jag är inte orolig. Det är bara en tanke man oundvikligen får. Tänk om de blir arga på privatJennie för något som jobbJennie säger. Hmmmm. Ingen lätt sits.
Nu har ju inte jag så mycket negativt och säga, men jag måste ju säga det som behövs. Jaja, det ordnar sig.
Annars inte mycket. Jag kunde inte sova inatt så jag låg och tittade på tv mellan 3-5. Mythbusters gick på discovery så det fick duga.
Kommer nog somna MYCKET tidigare ikväll.
Nu börjar snart serierna på 6:an så det ska jag titta på.

Jag har fått nog. Idag fick jag nog.
Det finns nog en gräns hos alla när man bara känner att Nej! Nu är det bra. Såhär mycket har jag stått ut med, men nu är det bra!
Jag nådde den idag. Så mycket jag tagit genom åren och jag insåg nu att det kommer aldrig förändras om inte jag gör något åt det.
Den smärta jag känt i bröstet höll på att kväva mig. Sveket gjorde att jag inte vill finnas och lögnen gjorde det outhärdligt, men nej!!!
NU ÄR DET NOG!