Mycket har hänt under dessa veckor som gått för att inte tala om hela året 2010. Vilket härligt år det har varit!
Jag ska ta mig tid att skriva er lite mer om det i bloggen under 2011.
Nu önskar jag er alla ett gott nytt år!
Viggo på nyårsafton!
fredag 31 december 2010
torsdag 30 december 2010
onsdag 15 december 2010
Vi jobbar på här på sjukhuset.
Lilleman äter och är duktig.
Igår fick vi några timmars permis. Det var så skönt att komma ifrån detta ställe ett tag.
Vi åkte och hälsade på Emelie i Granlo en stund och att bara få kliva in i en lägenhet där det faktiskt luktar något annat än handsprit gjorde att det nästan kom tårar.
Att få sitta i en riktig soffa var medicin för kroppen som just nu endast förflyttar sig mellan fotöljen och sängen på rummet. Det är en utflykt att gå till köket och äta frukost varje morgon.
Man kan sammanfatta det med att en permission var vad min kropp och själ var i akut behov av.
Fast på ett sätt var även det lite jobbigt.
Nu längtar jag ju hem ändå mer. Att få sjunka ner i sin egen soffa, tända lite ljus, fika, sova i sin egen säng och bara få vara.
Men vi stannar här så länge lilleman behöver. Man skapar någon form av isolerad vardag även här.
Har börjat lära mig de flesta sköterskornas namn också. Man träffar dem ju ändå ett antal timmar varje dag. De kommer in och hälsar,pratar en stund och även om de inte har just oss denna dag så kikar de in och frågar hur vi mår och hur det går idag. De är verkligen underbara allihop!
Framsteg då?
Oja! Massor. Idag har vi plockat bort sonden ur näsan för idag ska vi prova att bara amma och se hur det går. Viggo får själv säga till när han är hungrig, men vi får inte låta det gå mer än fyra timmar mellan matningarna. Jag tror dock inte det är någon risk.
Han talade om med besked både 04.45 och 07.45 att nu var det minsann dags för mamman att vakna och slänga fram sina stora tuttar. Här skulle det ätas!
Nu jobbar jag och Viggo på som tusan för att nå födelsevikt och äta duktigt så vi får åka hem.
Hejja hejja oss!
Lilla bönan ligger i sängen och sover en stund
Lilleman äter och är duktig.
Igår fick vi några timmars permis. Det var så skönt att komma ifrån detta ställe ett tag.
Vi åkte och hälsade på Emelie i Granlo en stund och att bara få kliva in i en lägenhet där det faktiskt luktar något annat än handsprit gjorde att det nästan kom tårar.
Att få sitta i en riktig soffa var medicin för kroppen som just nu endast förflyttar sig mellan fotöljen och sängen på rummet. Det är en utflykt att gå till köket och äta frukost varje morgon.
Man kan sammanfatta det med att en permission var vad min kropp och själ var i akut behov av.
Fast på ett sätt var även det lite jobbigt.
Nu längtar jag ju hem ändå mer. Att få sjunka ner i sin egen soffa, tända lite ljus, fika, sova i sin egen säng och bara få vara.
Men vi stannar här så länge lilleman behöver. Man skapar någon form av isolerad vardag även här.
Har börjat lära mig de flesta sköterskornas namn också. Man träffar dem ju ändå ett antal timmar varje dag. De kommer in och hälsar,pratar en stund och även om de inte har just oss denna dag så kikar de in och frågar hur vi mår och hur det går idag. De är verkligen underbara allihop!
Framsteg då?
Oja! Massor. Idag har vi plockat bort sonden ur näsan för idag ska vi prova att bara amma och se hur det går. Viggo får själv säga till när han är hungrig, men vi får inte låta det gå mer än fyra timmar mellan matningarna. Jag tror dock inte det är någon risk.
Han talade om med besked både 04.45 och 07.45 att nu var det minsann dags för mamman att vakna och slänga fram sina stora tuttar. Här skulle det ätas!
Nu jobbar jag och Viggo på som tusan för att nå födelsevikt och äta duktigt så vi får åka hem.
Hejja hejja oss!
Lilla bönan ligger i sängen och sover en stundmåndag 13 december 2010
En dag på avdelning 45
Dagarna går här på sjukhuset.
Här lever vi efter klockan mest hela tiden.
Viggo äter på speciella tider och läkare kommer och någonstans där emellan ska man hinna ta hand om sig själv lite.
Såhär ser ett dygn ut på avdelning 45 där vi nu befinner oss.
07.50 kommer sköterskan in och väcker oss. Jag går upp och väger Viggo naken och sedan väger honom med blöjan.
Ca 08 ammar jag och väger honom sedan efteråt igen med blöja för att se hur mycket mat han fått i sig. Har han fått i sig allt han behöver så är det bra annars får han resterande mängd i sonden.
Om han ätit lite på tutten så pumpar jag brukar jag passa på att duscha.
Efter amning, matning och pumpning
Ungefär klockan 10 kommer barnläkaren in och gör daglig undersökning och pratar med oss om läget.
10.30 börjar vi med att byta blöja på Viggo och väcka upp honom.
10.45 börjar vi tutta igen och proceduren är den samma som förra amningen.
Mellan 11.30-12 så försöker vi få i oss lite frukost
Mellan 12.30-13.30 brukar det vara lite halvlugnt och då kan man passa på att göra ärenden om man har sådana annars är det en bra tid för att vila lite och mysa.
13.30 börjar vi med blöjning, vägning och sedan amning, pumpning och matning igen.
14.45-16.30 brukar vi kanske äta sen lunch eller tidig middag och sedan ha mys med bebis.
16.30 blöjning, vägning, amning och eventuellt matning och pumpning
17.30-19.30 lagar vi middag och försöker hinna med att mysa med varandra och bebis.
19.30 blöjning och vägning..... Ja ni vet resten....
20.30 kvällsfika och mys
22.30 blöjning och hela den karusellen går igång.
23.30 lägger vi oss och försöker sova en stund.
01.45 kommer en sköterska in och väcker Jocke som tar hand om matningen vid 02. Om Viggo inte är tuttsugen så väcker han inte mig utan tar hand om matning och sovning då.
04.40 tar jag över och Jocke får sova. Sköterskan väcker mig och jag byter blöja, väger och tuttar. Om han behöver sondas så pumpar jag efteråt.
05.30 lägger jag mig och sover igen fram till 07.50 och dagen börjar om igen.
Ja så ser en vanlig dag ut för oss här på sjukhuset.
Jag måste ändå säga att det är ganska skönt att vara här. Vi får all hjälp vi behöver av sköterskorna här.
Dock hoppas jag nog att vi får åka hem innan julafton. Jag saknar mitt hem och min säng.
Jaja. Vi tar en dag i taget och ser vad som händer.
Hej så länge!
Här lever vi efter klockan mest hela tiden.
Viggo äter på speciella tider och läkare kommer och någonstans där emellan ska man hinna ta hand om sig själv lite.
Såhär ser ett dygn ut på avdelning 45 där vi nu befinner oss.
07.50 kommer sköterskan in och väcker oss. Jag går upp och väger Viggo naken och sedan väger honom med blöjan.
Ca 08 ammar jag och väger honom sedan efteråt igen med blöja för att se hur mycket mat han fått i sig. Har han fått i sig allt han behöver så är det bra annars får han resterande mängd i sonden.
Om han ätit lite på tutten så pumpar jag brukar jag passa på att duscha.
Efter amning, matning och pumpning
Ungefär klockan 10 kommer barnläkaren in och gör daglig undersökning och pratar med oss om läget.
10.30 börjar vi med att byta blöja på Viggo och väcka upp honom.
10.45 börjar vi tutta igen och proceduren är den samma som förra amningen.
Mellan 11.30-12 så försöker vi få i oss lite frukost
Mellan 12.30-13.30 brukar det vara lite halvlugnt och då kan man passa på att göra ärenden om man har sådana annars är det en bra tid för att vila lite och mysa.
13.30 börjar vi med blöjning, vägning och sedan amning, pumpning och matning igen.
14.45-16.30 brukar vi kanske äta sen lunch eller tidig middag och sedan ha mys med bebis.
16.30 blöjning, vägning, amning och eventuellt matning och pumpning
17.30-19.30 lagar vi middag och försöker hinna med att mysa med varandra och bebis.
19.30 blöjning och vägning..... Ja ni vet resten....
20.30 kvällsfika och mys
22.30 blöjning och hela den karusellen går igång.
23.30 lägger vi oss och försöker sova en stund.
01.45 kommer en sköterska in och väcker Jocke som tar hand om matningen vid 02. Om Viggo inte är tuttsugen så väcker han inte mig utan tar hand om matning och sovning då.
04.40 tar jag över och Jocke får sova. Sköterskan väcker mig och jag byter blöja, väger och tuttar. Om han behöver sondas så pumpar jag efteråt.
05.30 lägger jag mig och sover igen fram till 07.50 och dagen börjar om igen.
Ja så ser en vanlig dag ut för oss här på sjukhuset.
Jag måste ändå säga att det är ganska skönt att vara här. Vi får all hjälp vi behöver av sköterskorna här.
Dock hoppas jag nog att vi får åka hem innan julafton. Jag saknar mitt hem och min säng.
Jaja. Vi tar en dag i taget och ser vad som händer.
Hej så länge!
lördag 11 december 2010
Nu är han här!
Lilla Viggo föddes 2010-12-04 klockan 9.04
Han var 50cm och vägde 2840gram.
Han föddes i V.35 (34+3)
Just nu ligger vi på avdelning 45 prematur avdelningen) på sjukhuset.
Alla mår bra och nu hoppas vi få komma hem innan julafton.
Jag får återkomma med en förlossningsberättelse och lite annan info senare.
Har dock varit duktig och köpt en bok och skrivit ner allt i en "vanlig" bok här på sjukhuset!
Lilla Viggo föddes 2010-12-04 klockan 9.04
Han var 50cm och vägde 2840gram.
Han föddes i V.35 (34+3)
Just nu ligger vi på avdelning 45 prematur avdelningen) på sjukhuset.
Alla mår bra och nu hoppas vi få komma hem innan julafton.
Jag får återkomma med en förlossningsberättelse och lite annan info senare.
Har dock varit duktig och köpt en bok och skrivit ner allt i en "vanlig" bok här på sjukhuset!
tisdag 30 november 2010
Jaha. Ska jag försöka mig på en berättelse om söndag och måndag då.
Min bebis är det viktigaste för mig och man blir ju så orolig när det händer saker kring den.
Jaha, som sagt.
Jag sov som en kratta på natten mot söndag. Var upp flera gånger som vanligt och kissade.
Sista gången var väl vid 8 eller halv 9.
När jag sätter mig på toan ser jag med mina tröttaste ögon att det verkar vara blod i mina byxor.
Plötsligt sitter jag där klarvaken och funderar. Jaha. Vad beror detta på nu då? Vad har hänt på dessa timmar som passerat sedan sist jag var på toan?
Jag sitter ganska länge. Vi pratar säkert en kvart som jag sitter och har en inre dialog med mig själv på toan.
Är det slemproppen som gått? Är det något med moderkakan? Har jag ont någonstans?
Jag konstaterar att ont har jag inte, men benen börjar domna lite eftersom jag nu suttit ett tag.
Jag samlar mig, kliver upp och går ner.
Jag försöker läsa lite på internet, men det enda jag lyckas googla fram om ljusa blödningar är missfall och min bebis rör sig minsann så det stryker jag från listan.
Sitter bedövad en stund till och försöker få mig själv att agera på något vis.
När klockan är 10 ringer jag min älskade BM.
Jag tror jag väcker henne. Jag ber om ursäkt för att jag stör, men jag visste inte vem jag skulle ringa.
Jag förklarar vad som hänt och undrar vad jag ska göra för jag kan inte tänka ut det själv just nu.
Hon tycker jag borde åka ner till sjukhuset så de får ta en titt på mig. Okej...
Hon säger att jag ska ringa numret jag fick av henne som går till förlossningen och prata med dem där så hjälper de mig var jag ska ta vägen. Mhm..
Hon försöker lugna och säger att det är inget att vara rädd för, men lika bra att åka ner för att ta en titt. Aaa......
Jag säger inte mer än tre eller fyra ord på hela samtalet tror jag..
När jag lagt på letar jag reda på numret till förlossningen och ringer dit. Det är upptaget.
Då kommer jag på att jag har ju faktiskt en sambo på övervåningen som kanske vill ha någon form av information om vad som händer.
Jag tassar upp för trappan och väcker honom, gör ett försök att förklara och väcka utan att verka hysterisk och rädd. Jag lyckas ganska bra förutom att tårarna börjar rinna oavbrutet. Jag gråter inte, men det rinner tårar i överflöd. Jag är ju orolig.
Jocke kliver upp och klär på sig och jag går ner och ringer igen till förlossningen. Denna gång får jag svar.
Jag förklarar igen vad som hänt och de ber mig att komma ner med en gång.
Sköterskan ger mig några sista ord innan vi avslutar.
"Nu åker du direkt hit ner och skulle det bli något efter vägen så ringer ni efter ambulansen".
Mhm,, Var nog allt ja fick fram igen och tackade och la på.
Skulle vi stressa in eller?
Ne, vi kör på lagliga sidan hela vägen ner. Vi har inte hunnit duscha eller fikat. Vi bara åker. Tänkte väl att de skulle ta en titt så får vi åka hem sedan.
Vi kommer in strax innan 12 och får då komma in på förlossningen.
Det fanns inga mottagningsrum lediga utan vi fick lägga oss i en förlossningssal.
Tja, det är ju intressant i sig. Här ska man ju hamna om några veckor. Det blir en liten preview.
Två sköterskor kommer in och ställer frågor om hur mycket jag blödit och om jag har ont och så vidare.
Jag kan lova att när det handlar om bebis är inget privat och känsligt.
De ville titta i mina byxor och om jag hade någon binda så ville de se den med.
Ja det var bara att visa upp det.
Sedan fick jag lägga mig i sängen och de kopplade upp mig mot en dator och gjorde en CTG-kurva. De mäter bebis och mammans hjärtljud, samt tog mitt blodtryck.
Jag fick ligga i denna maskin en stund och lyssna på när lillfisens hjärta tickade på.
Min underbara sambo satt bredvid och höll handen och bara fanns där hela tiden.
Sköterskorna kom in ibland och tittade till oss och tog sig tid att visa lite vad som fanns inne på rummet. Lustgas, bubbelbadkar och säng till pappan. Det var vad jag minns att hon visade.
När de mätt bebis ett tag så fick vi sitta och vänta en stund.
Sedan blev vi visade till ett annat rum. Där träffade vi en läkare som ville göra en gyn-undersökning med. Jocke såg lite blek ut och frågade om han skulle vänta utanför. Läkaren visade dock honom till min huvudända och där fick han stå och hålla min hand.
Han tyckte att instrumenten som skulle in såg ut som stora vinkeljärn man får med i en Ikea-möbel.
Inte var det skönt, men å andra sidan är det sällan det när man gör en sådan undersökning.
Jodå. Läkaren kunde se en strimma blod där inne, men kunde ej se var den kom ifrån.
Hon valde att skriva in oss på BB. Vi blev förflyttade till BB-avdelningen (avdelning 12 tror jag den heter) och fick oss ett eget rum. u var klockan runt 14 och vi hade fortfarande inte fått i oss frukost. Alla vi var hungriga.
När vi fått rummet och blivit inskrivna gick vi ner till sjukhus-restaurangen och köpte med oss mat upp till avdelningen.
Vi passerade även jourbutiken och där gick jag bananza på godis. Jag har inte ätit godis många gånger under denna graviditet, men nu ville jag ha. Jag köpte tre juleskums tomtar, en rulle center och en gott och blandat-påse som jag delade med Jocke.
Vi åt och fikade på avdelningen.
Jocke gick för att träffa en kompis som kom till sjukhuset en stund och jag lade mig och vilade.
Vi skulle eventuellt bli utskriven på eftermiddagen, men de ville ha oss under observation under dagen.
Vid 18 tiden kom de in igen och gjorde en ny CTG-kurva och försvann sedan ut ur rummet. En läkare skulle ta en titt på kurvan och komma tillbaka.
Fortfarande gällde att alla bindor skulle sparas och visas upp för sköterskorna. Jag lovar att det kändes sådär, men vad gör man inte.
Efter en stund kom sköterskan tillbaka och sa att läkaren gärna ville behålla oss över natten för att se så inget startade. Eftersom lilla bebis ligger med rumpan först så blir det kejsarsnitt om den skulle få för sig att komma ut nu.
Jaha.
Jag frågade om Jocke fick stanna och det fick han. De rullade in en säng till. Jag hade fått middag på avdelningen, men Jocke måste gå ner och handla. Självklart hade butiken och restaurangen stängt så han blev utan middag.
Det blev många mackor på kvällsfikat istället. Det ingick kvällsfika och frukost för papporna.
Natten var jobbig. Jag hade ont överallt och snarkar numer värre än värst. Jocke fick med andra ord inte heller sova mycket den natten.
På morgonen åt vi frukost och sedan kom en sköterska in igen. Det var dags för CTG-kurva nummer tre.
Om denna kurva var fin skulle vi få åka hem.
Blödningen hade upphört helt och jag hade inte haft en enda sammandragning under detta besök på sjukhuset så det var bra.
Kurvan var fin och vi skulle få bli utskrivna. Detta besked fick vi klockan 9.
Sedan blev det en fruktansvärt lång väntan. När klockan var halv 12 gick jag och frågade om de tänkte skriva ut oss snart.
Ja det skulle kolla, men det var nog på gång snart. Jocke hade inte fått i sig något sedan frukost och inte jag heller för nu skulle vi äta lunch tillsammans.
Vi gick ner till restaurangen och köpte en fika medan vi väntade.
Strax efter 13 kom vår sköterska in och undrade om vi var kvar fortfarande.
JO, jag väntade fortfarande på att få tillbaka min mapp och bli utskriven. Hon försvann någon minut och kom sedan in och sa att läkaren trodde hon varit hos oss.
Ja, det var hon vid 9. Jag ville bara bli utskriven och få min mapp och åka hem!!
Oj oj. Miljoner ursäkter. Det hade blivit ett missförstånd. Sköterskan trodde jag väntade på läkare och läkare visste att jag bara villa ha min journal.
Eftersom min sköterska var världens snällaste och sötaste så förlät jag henne allt och blev utskriven.
Hon gav både mig och Jocke en stor kram innan vi gick och önskade oss lycka till med vår busbebis.
Bebis visade upp sig för ALLA sköterskor som var in på vårt rum. Lilla huvudet stack upp och småfötterna spretade upp på sidan. Alla kände och klämde och log.
En liten showare redan i magen.
Som sagt. Vid 13.30 var vi utskrivna och åkte direkt på McDonalds för att äta.
Ja. Det händer saker när man är gravid. Helt klart!
Detta var ingen hemsk upplevelse, men man blir ju klart orolig så fort något inte är som det ska.
Nu är vi hemma igen och alla mår bra.
Min bebis är det viktigaste för mig och man blir ju så orolig när det händer saker kring den.
Jaha, som sagt.
Jag sov som en kratta på natten mot söndag. Var upp flera gånger som vanligt och kissade.
Sista gången var väl vid 8 eller halv 9.
När jag sätter mig på toan ser jag med mina tröttaste ögon att det verkar vara blod i mina byxor.
Plötsligt sitter jag där klarvaken och funderar. Jaha. Vad beror detta på nu då? Vad har hänt på dessa timmar som passerat sedan sist jag var på toan?
Jag sitter ganska länge. Vi pratar säkert en kvart som jag sitter och har en inre dialog med mig själv på toan.
Är det slemproppen som gått? Är det något med moderkakan? Har jag ont någonstans?
Jag konstaterar att ont har jag inte, men benen börjar domna lite eftersom jag nu suttit ett tag.
Jag samlar mig, kliver upp och går ner.
Jag försöker läsa lite på internet, men det enda jag lyckas googla fram om ljusa blödningar är missfall och min bebis rör sig minsann så det stryker jag från listan.
Sitter bedövad en stund till och försöker få mig själv att agera på något vis.
När klockan är 10 ringer jag min älskade BM.
Jag tror jag väcker henne. Jag ber om ursäkt för att jag stör, men jag visste inte vem jag skulle ringa.
Jag förklarar vad som hänt och undrar vad jag ska göra för jag kan inte tänka ut det själv just nu.
Hon tycker jag borde åka ner till sjukhuset så de får ta en titt på mig. Okej...
Hon säger att jag ska ringa numret jag fick av henne som går till förlossningen och prata med dem där så hjälper de mig var jag ska ta vägen. Mhm..
Hon försöker lugna och säger att det är inget att vara rädd för, men lika bra att åka ner för att ta en titt. Aaa......
Jag säger inte mer än tre eller fyra ord på hela samtalet tror jag..
När jag lagt på letar jag reda på numret till förlossningen och ringer dit. Det är upptaget.
Då kommer jag på att jag har ju faktiskt en sambo på övervåningen som kanske vill ha någon form av information om vad som händer.
Jag tassar upp för trappan och väcker honom, gör ett försök att förklara och väcka utan att verka hysterisk och rädd. Jag lyckas ganska bra förutom att tårarna börjar rinna oavbrutet. Jag gråter inte, men det rinner tårar i överflöd. Jag är ju orolig.
Jocke kliver upp och klär på sig och jag går ner och ringer igen till förlossningen. Denna gång får jag svar.
Jag förklarar igen vad som hänt och de ber mig att komma ner med en gång.
Sköterskan ger mig några sista ord innan vi avslutar.
"Nu åker du direkt hit ner och skulle det bli något efter vägen så ringer ni efter ambulansen".
Mhm,, Var nog allt ja fick fram igen och tackade och la på.
Skulle vi stressa in eller?
Ne, vi kör på lagliga sidan hela vägen ner. Vi har inte hunnit duscha eller fikat. Vi bara åker. Tänkte väl att de skulle ta en titt så får vi åka hem sedan.
Vi kommer in strax innan 12 och får då komma in på förlossningen.
Det fanns inga mottagningsrum lediga utan vi fick lägga oss i en förlossningssal.
Tja, det är ju intressant i sig. Här ska man ju hamna om några veckor. Det blir en liten preview.
Två sköterskor kommer in och ställer frågor om hur mycket jag blödit och om jag har ont och så vidare.
Jag kan lova att när det handlar om bebis är inget privat och känsligt.
De ville titta i mina byxor och om jag hade någon binda så ville de se den med.
Ja det var bara att visa upp det.
Sedan fick jag lägga mig i sängen och de kopplade upp mig mot en dator och gjorde en CTG-kurva. De mäter bebis och mammans hjärtljud, samt tog mitt blodtryck.
Jag fick ligga i denna maskin en stund och lyssna på när lillfisens hjärta tickade på.
Min underbara sambo satt bredvid och höll handen och bara fanns där hela tiden.
Sköterskorna kom in ibland och tittade till oss och tog sig tid att visa lite vad som fanns inne på rummet. Lustgas, bubbelbadkar och säng till pappan. Det var vad jag minns att hon visade.
När de mätt bebis ett tag så fick vi sitta och vänta en stund.
Sedan blev vi visade till ett annat rum. Där träffade vi en läkare som ville göra en gyn-undersökning med. Jocke såg lite blek ut och frågade om han skulle vänta utanför. Läkaren visade dock honom till min huvudända och där fick han stå och hålla min hand.
Han tyckte att instrumenten som skulle in såg ut som stora vinkeljärn man får med i en Ikea-möbel.
Inte var det skönt, men å andra sidan är det sällan det när man gör en sådan undersökning.
Jodå. Läkaren kunde se en strimma blod där inne, men kunde ej se var den kom ifrån.
Hon valde att skriva in oss på BB. Vi blev förflyttade till BB-avdelningen (avdelning 12 tror jag den heter) och fick oss ett eget rum. u var klockan runt 14 och vi hade fortfarande inte fått i oss frukost. Alla vi var hungriga.
När vi fått rummet och blivit inskrivna gick vi ner till sjukhus-restaurangen och köpte med oss mat upp till avdelningen.
Vi passerade även jourbutiken och där gick jag bananza på godis. Jag har inte ätit godis många gånger under denna graviditet, men nu ville jag ha. Jag köpte tre juleskums tomtar, en rulle center och en gott och blandat-påse som jag delade med Jocke.
Vi åt och fikade på avdelningen.
Jocke gick för att träffa en kompis som kom till sjukhuset en stund och jag lade mig och vilade.
Vi skulle eventuellt bli utskriven på eftermiddagen, men de ville ha oss under observation under dagen.
Vid 18 tiden kom de in igen och gjorde en ny CTG-kurva och försvann sedan ut ur rummet. En läkare skulle ta en titt på kurvan och komma tillbaka.
Fortfarande gällde att alla bindor skulle sparas och visas upp för sköterskorna. Jag lovar att det kändes sådär, men vad gör man inte.
Efter en stund kom sköterskan tillbaka och sa att läkaren gärna ville behålla oss över natten för att se så inget startade. Eftersom lilla bebis ligger med rumpan först så blir det kejsarsnitt om den skulle få för sig att komma ut nu.
Jaha.
Jag frågade om Jocke fick stanna och det fick han. De rullade in en säng till. Jag hade fått middag på avdelningen, men Jocke måste gå ner och handla. Självklart hade butiken och restaurangen stängt så han blev utan middag.
Det blev många mackor på kvällsfikat istället. Det ingick kvällsfika och frukost för papporna.
Natten var jobbig. Jag hade ont överallt och snarkar numer värre än värst. Jocke fick med andra ord inte heller sova mycket den natten.
På morgonen åt vi frukost och sedan kom en sköterska in igen. Det var dags för CTG-kurva nummer tre.
Om denna kurva var fin skulle vi få åka hem.
Blödningen hade upphört helt och jag hade inte haft en enda sammandragning under detta besök på sjukhuset så det var bra.
Kurvan var fin och vi skulle få bli utskrivna. Detta besked fick vi klockan 9.
Sedan blev det en fruktansvärt lång väntan. När klockan var halv 12 gick jag och frågade om de tänkte skriva ut oss snart.
Ja det skulle kolla, men det var nog på gång snart. Jocke hade inte fått i sig något sedan frukost och inte jag heller för nu skulle vi äta lunch tillsammans.
Vi gick ner till restaurangen och köpte en fika medan vi väntade.
Strax efter 13 kom vår sköterska in och undrade om vi var kvar fortfarande.
JO, jag väntade fortfarande på att få tillbaka min mapp och bli utskriven. Hon försvann någon minut och kom sedan in och sa att läkaren trodde hon varit hos oss.
Ja, det var hon vid 9. Jag ville bara bli utskriven och få min mapp och åka hem!!
Oj oj. Miljoner ursäkter. Det hade blivit ett missförstånd. Sköterskan trodde jag väntade på läkare och läkare visste att jag bara villa ha min journal.
Eftersom min sköterska var världens snällaste och sötaste så förlät jag henne allt och blev utskriven.
Hon gav både mig och Jocke en stor kram innan vi gick och önskade oss lycka till med vår busbebis.
Bebis visade upp sig för ALLA sköterskor som var in på vårt rum. Lilla huvudet stack upp och småfötterna spretade upp på sidan. Alla kände och klämde och log.
En liten showare redan i magen.
Som sagt. Vid 13.30 var vi utskrivna och åkte direkt på McDonalds för att äta.
Ja. Det händer saker när man är gravid. Helt klart!
Detta var ingen hemsk upplevelse, men man blir ju klart orolig så fort något inte är som det ska.
Nu är vi hemma igen och alla mår bra.
torsdag 25 november 2010
Tänkte lägga ut lite värden och prover jag tagit under min tid som gravid.
Kanske är skoj att läsa ibland.
Det har ju liksom hunnit bli några besök hos Barnmorskan nu.
Vikten är hur stor uppgången varit sedan senaste besöket.
Inskrivning 27/5
Graviditetsvecka: 8
Vikt: Startvikt +/- 0
Blodvärde: 147
B-glukos: 6,2
Blodtryck: 110/70
Besök 2: 9/7
Graviditetsvecka: 13
Vikt: +1,1kg
Blodvärde: 133
B-glukos: ----
Blodtryck: 120/70
Fosterljud: 160
Ultraljud 1: 16/8
Graviditetsvecka: 19
Besök 3: 20/8
Graviditetsvecka: 19
Vikt: +0,8kg
Blodvärde: 127
B-glukos: 6,1
Blodtryck: 110/65
Fosterljud: 140
SF-mått: 20cm
Besök 4: 19/9
Graviditetsvecka: 24
Vikt: + 1,1kg
Blodvärde: 132
B-glukos: 6,1
Blodtryck: 120/80 (här tyckte BM att trycket var lite högt)
Fosterljud:145
Fosterläge: Huvudet nedåt, rörligt
SF-mått: 26 cm
Besök 5: 18/10
Graviditetsvecka: 28
Vikt: +1,2kg
Blodvärde: 116
B-glukos: 4,7
Blodtryck: 115/70
Fosterljud: 140
Fosterläge: Huvudet nedåt, rörligt
SF-mått: 29 cm
Besök 6: 11/11
Graviditetsvecka: 31
Vikt: + 2,1kg
Blodvärde: 122
B-glukos: 6,7
Blodtryck: 110/70
Fosterljud: 145
Fosterläge: Huvudet nedåt, rörligt
SF-mått: 34 cm
Sockerbelastning: 12/11
B-glukos innan test: 4,7
Dricka 3dl sockervatten och sedan sitta och vänta i två timmar
B-glukos efter test: 6,1
Ingen graviditetsdiabetes!
Ultraljud nummer 2: 17/11
Graviditetsvecka: 32
Normalt med fostervatten, normala fosterrörelser.
Bebis ca 12,5% större än idealkurvan dock fortfarande normalstor.
Ligger i säte.
Bebis väger cirka 2200 gram.
Besök 7: 25/11
Graviditetsvecka: 33
Vikt: +2,9 kg
Blodvärde: 131
B-glukos: 3,5
Blodtryck: 120/80
Fosterljud: 140
Fosterläge: Sätet nedåt, ruckbart.
SF-mått: 34 cm
Den totala viktuppgången är såhär långt 9,2kg. Det har tagit en väldans fart på slutet och en stor bov i det dramat är allt vatten jag samlat på mig.
Ja, såhär ser mina värden ut såhär långt!
Det är ju ännu några veckor kvar så jag får återkomma med ännu en uppdatering kanske!
Kanske är skoj att läsa ibland.
Det har ju liksom hunnit bli några besök hos Barnmorskan nu.
Vikten är hur stor uppgången varit sedan senaste besöket.
Inskrivning 27/5
Graviditetsvecka: 8
Vikt: Startvikt +/- 0
Blodvärde: 147
B-glukos: 6,2
Blodtryck: 110/70
Besök 2: 9/7
Graviditetsvecka: 13
Vikt: +1,1kg
Blodvärde: 133
B-glukos: ----
Blodtryck: 120/70
Fosterljud: 160
Ultraljud 1: 16/8
Graviditetsvecka: 19
Besök 3: 20/8
Graviditetsvecka: 19
Vikt: +0,8kg
Blodvärde: 127
B-glukos: 6,1
Blodtryck: 110/65
Fosterljud: 140
SF-mått: 20cm
Besök 4: 19/9
Graviditetsvecka: 24
Vikt: + 1,1kg
Blodvärde: 132
B-glukos: 6,1
Blodtryck: 120/80 (här tyckte BM att trycket var lite högt)
Fosterljud:145
Fosterläge: Huvudet nedåt, rörligt
SF-mått: 26 cm
Besök 5: 18/10
Graviditetsvecka: 28
Vikt: +1,2kg
Blodvärde: 116
B-glukos: 4,7
Blodtryck: 115/70
Fosterljud: 140
Fosterläge: Huvudet nedåt, rörligt
SF-mått: 29 cm
Besök 6: 11/11
Graviditetsvecka: 31
Vikt: + 2,1kg
Blodvärde: 122
B-glukos: 6,7
Blodtryck: 110/70
Fosterljud: 145
Fosterläge: Huvudet nedåt, rörligt
SF-mått: 34 cm
Sockerbelastning: 12/11
B-glukos innan test: 4,7
Dricka 3dl sockervatten och sedan sitta och vänta i två timmar
B-glukos efter test: 6,1
Ingen graviditetsdiabetes!
Ultraljud nummer 2: 17/11
Graviditetsvecka: 32
Normalt med fostervatten, normala fosterrörelser.
Bebis ca 12,5% större än idealkurvan dock fortfarande normalstor.
Ligger i säte.
Bebis väger cirka 2200 gram.
Besök 7: 25/11
Graviditetsvecka: 33
Vikt: +2,9 kg
Blodvärde: 131
B-glukos: 3,5
Blodtryck: 120/80
Fosterljud: 140
Fosterläge: Sätet nedåt, ruckbart.
SF-mått: 34 cm
Den totala viktuppgången är såhär långt 9,2kg. Det har tagit en väldans fart på slutet och en stor bov i det dramat är allt vatten jag samlat på mig.
Ja, såhär ser mina värden ut såhär långt!
Det är ju ännu några veckor kvar så jag får återkomma med ännu en uppdatering kanske!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)