Dag 22 – Det här upprör mig

Just nu är jag upprörd över att det är så halt ute.
Jag var på promenad igår och idag och det var så halt överallt. Inge roligt alls att vara ute och gå. Jag slirar, halkar och far mest bara som en snorkråka efter vagnen och är livrädd att jag ska ramla i nedförsbackarna och tappa vagnen.
Det var super att komma ut i friska luften, men jag avskyr när det är halt.
Nu vill jag att snön på vägarna ska tina bort. Den får gärna ligga kvar på alla andra ställen utom på vägen.
En annan sak som upprör mig är att bli ifrågasatt för mina val som mamma.
Jag tänker börja jobba deltid i sommar. Mest för att jag tycker det ska bli skönt att komma ut lite, lilleman får tid med sin pappa och jag får träffa lite folk och vara på det jobb jag faktiskt saknar.
Det är ju bara några veckor, men ändå.
Då jag berättar det för några så tittar de på mig och säger rakt i ansiktet på mig att de kan inte förstå hur jag kan vilja börja jobba igen. De skulle då aldrig gå tillbaka till jobbet så tidigt. De skulle vara hemma så länge de bara kunde.
Ja, sa jag. Det är ju tur vi är olika. Nu har min son en pappa som är fullt duglig till att ta hand om vårt barn när jag inte är hemma och jag tror till och med att det är bra för dem att få egen tid tidigt i Viggos liv.
Jag tror ibland att den äldre generationen inte litar på papporna, men jag lovar. De är minst lika duktiga som vi. De kan allt utom att amma.

Så nu har jag blivit upprörd på två saker. Nu får det räcka för tillfället. Det är bara onödigt att reta sig. Jag är glad och det mår jag bra av!