Dag 21 – Ett annat ögonblick

Jag minns när jag första gången träffade min Jocke.
Vi delade praktikplats på en skola. Han hade praktik genom arbetsförmedlingen och jag genom Högskolan.
Jag hade inte en aning om vem han var. Hade nog aldrig sett honom förut.
Han sa inte ett ord till mig under de första dagen. Jag undrade varför.
När skolbarnen gått hem hade lärarna planering och jag och Jocke skulle sätta oss och rätta lite böcker. Jag tänkte att skulle vi nu sitta såhär i minst två timmar, mitt emot varandra, och inte säga ett ljud. Nej, det gick inte. Jag minns inte vad jag sa, men det var något roligt för han började tokskratta och sedan var isen bruten.
VFU:n blev en rolig period. Vi hade massa skoj och barnen tyckte om oss.
Efter praktiken började vi gå på promenader tillsammans och umgås. Jag bodde med en kille då så vi var bara vänner.
Jag hjälpte honom att söka till Högskolan. Han var lite sugen på att läsa till historielärare. Vi fyllde i ansökan och skickade in den.
Han kom in och flyttade till Umeå. Jag tyckte det var jättetråkigt.
Vi hördes inte på några år, men jag tänkte på honom ibland och hoppades han hade det bra där uppe. Själv flyttade jag till Stockholm.
2008 kom jag hem och började jobba på skolan här hemma. Jockes lillasyster började då förskoleklassen, men Jocke bodde ju fortfarande inte på hemmaplan så honom såg jag inte. Hörde dock om honom lite då och då.
En dag på hösten sa Fanny att henne sbror skulle hämta henne på fritids. Jag blev jätteglad över att han skulle komma. Jag gick och väntade och väntade.
Jag blev skickad upp till köket för att hämta något. Var borta någon minut bara. När jag kom ner igen hade Fanny och Jocke precisa gått hem. Jag blev superbesviken.
Några veckor senare hade förskoleklassen julfika för föräldrarna. Jag kom till jobbet lite tidigare och träffade Johnas så vi satt och pratade en stund. Så plötsligt kommer Jocke och går. Jag blev så glad så jag hoppade upp och gav honom en kram mitt bland alla människor.
Han hade kvar mitt nummer. Jag hade dock inte kvar hans (av speciella skäl), men fick det igen.
Vi började prata på msn och på juldagen följde han med mig hem.
Sedan träffades vi så ofta som möjligt, men tog det lilla lugna. Midsommarafton 2009 blev vi officiellt ett par, men det hade vi varit ett bra tag i skymundan redan.
Sedan dess är det vi.
Han är min bästa vän, den jag älskar och den jag ska dela resten av livet med hoppas jag!