Livet som ~Jennie~

Bebis mår bra och det är det enda som är huvudsaken!
Jag var riktigt nervös igår. Var rädd för allt som kunde vara fel. Vad skulle de hitta på UL?
Vi kom dit tre minuter i 10 och fem över 10 fick vi komma in. Hade en jättetrevlig sköterska som tog hand om oss och genomförde ultraljudet.
Det är verkligen så att ju större bebisen blir desto suddigare blir ultraljudet. Var mest bara en massa olika nyanser tyckte jag.
Lyckades finns ut ryggraden när den gled förbi och så hjärtat som klappade på i lilla kroppen.
Bebis är aningens större än det som räknas som idealiskt i denna vecka (jag är nu i vecka 33 eller 32+4 för att vara exakt). Min bebis väger cirka 200gram (12%) mer, men det ligger ändå inom ramen för normalt. Bebis kunde mycket väl gå upp mindre en period och hamna tillbaka på idelamåtten.
En annan sak jag fick veta var att min bebis ligger minsann i säte. H*n har rumpan nedåt och huvudet upp under revbenen på höger sida. Detta kan även bdra till det stora SF-måttet. Bebis sträcker på sig mer och tar mer plats.
Nu ska vi hålla koll på det och att bebis vänder sig rätt inom några veckor.
Om h*n inte gör detta själv blir man tvungen att åka till sjukhuset igen och försöka tvinga bebis att vända på sig. Detta skall visst inte vara helt skönt och smärtfritt har jag hört, men men. Allt för lilla fisen!
Efter Ul fick vi träffa förlossningsläkaren Jesper. Han var mycket trevlig och berättade att det som sagt inte var något fel på bebis utan h*n mådde bra där inne.
Han frågade om jag hade några frågor till honom nu när jag hade chansen att fråga en förlossningsläkare.
Jag var mest bara lättad att lilla bebis mådde bra så jag fick nog bara fram ett neeeee, jag tror inte det.
Jag frågade i alla fall hur det kom sig att min lilla fis ligger så ytligt. Att jag kan känna och se minsta lilla rörelse.
Han förklarade snällt att eftersom jag har min moderkaka bakom bebis, alltså mot ryggen så gör den att bebis ligger ytligt mot magen och gör att jag kan känna den extra tydligt.
Det gör mig inte så mycket, men visst är det lite småläskigt ibland att känna bebis under huden precis hela tiden.
Nu vet jag ju också att jag suttit och klappat huvudet och trott att det var lilla rumpan.
Allt känns i alla fall mycket lättare idag. Även om höfterna värker värre än vanligt idag så känner jag mig bättre och mer lättad.
Det är så skönt att veta att det alltid finns människor som tar hand om en. De är verkligen fantastiska att ta hand om gravida, oroliga mammor!
Min BM är bäst! Hon tar verkligen hand om en på bästa sätt och bryr sig om en på alla sätt och vis. Hon ringde upp mig på kvällen och frågade hur det gått.
Är inte det fantastiskt?