Livet som ~Jennie~

Även denna gång blir det ett lååångt inlägg, men det finns så mycket spännande att berätta!!

I eftermiddag var jag på ännu ett besök hos BM.
Numer går vi dit varannan vecka och det passar mig utmärkt. Jag tycker min BM är bäst och tycker det är så mysigt att åka dit.
Denna gång jobbade Jocke så lilla mamman fick följa med istället.
Sedan senaste besöket har jag hunnit med att göra en sockerbelastning och ett ultraljud.
Båda kom med bra besked. Inget graviditets socker och bebisen mådde bra inuti magen.
Det som kom fram under ultraljudet var det faktum att min bebis nu valt att lägga sig i säte, alltså med rumpan först.
Jaha. Det var nu utgångsläget för detta besök.
Vi började med att prata lite om mitt allmänna tillstånd och jag kan väl här i bloggen erkänna att jag börjar känna mig mer och mer sliten. Sömnen lyser mer och mer med sin frånvaro på grund av värkande leder i händerna och ett par höfter som också värker mer än något annat just nu.
Händer och höfter har mer och mer blivit ett problem även på dagtid då de gärna får för sig att värka.
Sedan bara den senaste veckan har jag lagt på mig en otrolig mängd vatten. Från knäna och nedåt är jag supersvullen. Fötterna är som stubbar. Lite otäckt att traska på dem ibland till och med.
Som tur är så har jag världens bästa arbetskamrater och bästa familj så jag får hjälp på med skorna varje gång. Jag får syrebrist av att dyka ner till fötterna.

Vidare så var det dags att ta lite prover.
Blodvärdet och blodsockret var toppen! Hon berömde mig mycket för att jag hållit så bra koll på järnet i min mat. Nu är snart mitt blodvärde tillbaka till vad det var innan jag blev gravid och det var starkt jobbat!
Blodtrycket hade ökat lite. Inte så att det var väldigt högt nu, men ändå högt nog för att man skall ringa i en liten klocka.
Blodsockret låg idag på 3,5 vilket är till och med lite lågt.
Vikten denna gång var inte rolig. Upp nästan 3kg på två veckor. Christel trodde dock att det mesta bestod i vatten. För som sagt. Vatten har jag dragit på mig i överflöd.

Jaha. Så var det dags att lägga sig på britsen och känna hur bebis låg i magen.
Så fort jag lagt mig ner så startade min stjärna sin show.
Direkt kom en fot (som jag trodde det var) rätt upp i luften. Magen blev som en kon.
Christel började genast känna och klämma på magen. Hon identifierade min fot till det lilla huvudet. Det var huvudet som stod rakt ut och strax nedanför revbenen på höger sida kom foten ut med full kraft. Hon skrattade mycket och sa att hon visste inte om hon sett något liknande.
Jag förklarade att det var såhär vi hade mys på morgonen. Vi klappade och bebis sköt ut kroppsdelar åt alla håll.

Vi kunde dock konstatera att bebis fortfarande ligger med rumpan nedåt och tidigare har det varit rörligt. Denna gång gick det inte lika bra att röra. Det går att rucka, men sitter mer fast än tidigare.
Bebis verkar ligga på detta vis och vara nöjd med det. Visst kan h*n få för sig att vända på kroppen, men hur stor chansen är var ovisst.
SF-måttet denna gång var dock det samma som förra gången. 34cm. Jag kände på mig att magen inte växt något utan det är bebis läge som gör att magen skjutit iväg.

Vi pratade om hur jag ställde mig till kejsarsnitt. Jag gör vad som krävs för bebis. Jag vill ju dock gärna att h*n föds nästa år, men Christel såg inget hinder i att jag skulle få bestämma det om det blir planerat snitt.
Det skall dock in ett vändningsförsök om inte bebis har lust att fixa det på egen hand.
Ett vändningsförsök görs i V.37.
När jag är i V.37 är det julveckan.
Vändningsförsöket är en 50/50 chans att det funkar plus att det kan starta igång en förlossning och leda till akut snitt.
Jag ska villigt erkänna att jag har ingen som helst lust att ens försöka mig på detta.
Jag hoppas bebis självmant annars kan jag lika gärna vänta till V.39 och ta ett planerat snitt. Det måste jag väl kunna bestämma själv eller???
Ja, bebis kanske har slagit en kullerbytta om två veckor igen och då behöver jag inte fundera på dessa saker. Jag tar en dag i taget och är kär i min mage, bebis inuti och min bästaste Jocke under tiden!

Ja, som sagt, Det händer en hel del här på bebisfronten!
Det var mycket att skriva och jag vet inte hur många som orkar läsa ända hit!

Jag ska uppdatera mera, men det får bli separata inlägg.

Hej så länge!!