Nyårsafton idag,
Mycket har hänt under dessa veckor som gått för att inte tala om hela året 2010. Vilket härligt år det har varit!
Jag ska ta mig tid att skriva er lite mer om det i bloggen under 2011.
Nu önskar jag er alla ett gott nytt år!

Viggo på nyårsafton!

Imorgon LOVAR jag att det kommer ett inlägg!
Har varit allt för mycket nu ett tag, men som sagt. Ett nyårs inlägg ska jag få till!

Vi jobbar på här på sjukhuset.
Lilleman äter och är duktig.
Igår fick vi några timmars permis. Det var så skönt att komma ifrån detta ställe ett tag.
Vi åkte och hälsade på Emelie i Granlo en stund och att bara få kliva in i en lägenhet där det faktiskt luktar något annat än handsprit gjorde att det nästan kom tårar.
Att få sitta i en riktig soffa var medicin för kroppen som just nu endast förflyttar sig mellan fotöljen och sängen på rummet. Det är en utflykt att gå till köket och äta frukost varje morgon.
Man kan sammanfatta det med att en permission var vad min kropp och själ var i akut behov av.
Fast på ett sätt var även det lite jobbigt.
Nu längtar jag ju hem ändå mer. Att få sjunka ner i sin egen soffa, tända lite ljus, fika, sova i sin egen säng och bara få vara.
Men vi stannar här så länge lilleman behöver. Man skapar någon form av isolerad vardag även här.

Har börjat lära mig de flesta sköterskornas namn också. Man träffar dem ju ändå ett antal timmar varje dag. De kommer in och hälsar,pratar en stund och även om de inte har just oss denna dag så kikar de in och frågar hur vi mår och hur det går idag. De är verkligen underbara allihop!

Framsteg då?
Oja! Massor. Idag har vi plockat bort sonden ur näsan för idag ska vi prova att bara amma och se hur det går. Viggo får själv säga till när han är hungrig, men vi får inte låta det gå mer än fyra timmar mellan matningarna. Jag tror dock inte det är någon risk.
Han talade om med besked både 04.45 och 07.45 att nu var det minsann dags för mamman att vakna och slänga fram sina stora tuttar. Här skulle det ätas!
Nu jobbar jag och Viggo på som tusan för att nå födelsevikt och äta duktigt så vi får åka hem.
Hejja hejja oss!

Lilla bönan ligger i sängen och sover en stund

En dag på avdelning 45

Dagarna går här på sjukhuset.
Här lever vi efter klockan mest hela tiden.
Viggo äter på speciella tider och läkare kommer och någonstans där emellan ska man hinna ta hand om sig själv lite.

Såhär ser ett dygn ut på avdelning 45 där vi nu befinner oss.

07.50 kommer sköterskan in och väcker oss. Jag går upp och väger Viggo naken och sedan väger honom med blöjan.

Ca 08 ammar jag och väger honom sedan efteråt igen med blöja för att se hur mycket mat han fått i sig. Har han fått i sig allt han behöver så är det bra annars får han resterande mängd i sonden.
Om han ätit lite på tutten så pumpar jag brukar jag passa på att duscha.

Efter amning, matning och pumpning

Ungefär klockan 10 kommer barnläkaren in och gör daglig undersökning och pratar med oss om läget.

10.30 börjar vi med att byta blöja på Viggo och väcka upp honom.

10.45 börjar vi tutta igen och proceduren är den samma som förra amningen.

Mellan 11.30-12 så försöker vi få i oss lite frukost

Mellan 12.30-13.30 brukar det vara lite halvlugnt och då kan man passa på att göra ärenden om man har sådana annars är det en bra tid för att vila lite och mysa.

13.30 börjar vi med blöjning, vägning och sedan amning, pumpning och matning igen.

14.45-16.30 brukar vi kanske äta sen lunch eller tidig middag och sedan ha mys med bebis.

16.30 blöjning, vägning, amning och eventuellt matning och pumpning

17.30-19.30 lagar vi middag och försöker hinna med att mysa med varandra och bebis.

19.30 blöjning och vägning..... Ja ni vet resten....

20.30 kvällsfika och mys

22.30 blöjning och hela den karusellen går igång.

23.30 lägger vi oss och försöker sova en stund.

01.45 kommer en sköterska in och väcker Jocke som tar hand om matningen vid 02. Om Viggo inte är tuttsugen så väcker han inte mig utan tar hand om matning och sovning då.

04.40 tar jag över och Jocke får sova. Sköterskan väcker mig och jag byter blöja, väger och tuttar. Om han behöver sondas så pumpar jag efteråt.

05.30 lägger jag mig och sover igen fram till 07.50 och dagen börjar om igen.

Ja så ser en vanlig dag ut för oss här på sjukhuset.
Jag måste ändå säga att det är ganska skönt att vara här. Vi får all hjälp vi behöver av sköterskorna här.
Dock hoppas jag nog att vi får åka hem innan julafton. Jag saknar mitt hem och min säng.
Jaja. Vi tar en dag i taget och ser vad som händer.

Hej så länge!

Nu är han här!
Lilla Viggo föddes 2010-12-04 klockan 9.04
Han var 50cm och vägde 2840gram.
Han föddes i V.35 (34+3)
Just nu ligger vi på avdelning 45 prematur avdelningen) på sjukhuset.
Alla mår bra och nu hoppas vi få komma hem innan julafton.
Jag får återkomma med en förlossningsberättelse och lite annan info senare.
Har dock varit duktig och köpt en bok och skrivit ner allt i en "vanlig" bok här på sjukhuset!

Jaha. Ska jag försöka mig på en berättelse om söndag och måndag då.
Min bebis är det viktigaste för mig och man blir ju så orolig när det händer saker kring den.
Jaha, som sagt.
Jag sov som en kratta på natten mot söndag. Var upp flera gånger som vanligt och kissade.
Sista gången var väl vid 8 eller halv 9.
När jag sätter mig på toan ser jag med mina tröttaste ögon att det verkar vara blod i mina byxor.
Plötsligt sitter jag där klarvaken och funderar. Jaha. Vad beror detta på nu då? Vad har hänt på dessa timmar som passerat sedan sist jag var på toan?
Jag sitter ganska länge. Vi pratar säkert en kvart som jag sitter och har en inre dialog med mig själv på toan.
Är det slemproppen som gått? Är det något med moderkakan? Har jag ont någonstans?
Jag konstaterar att ont har jag inte, men benen börjar domna lite eftersom jag nu suttit ett tag.
Jag samlar mig, kliver upp och går ner.
Jag försöker läsa lite på internet, men det enda jag lyckas googla fram om ljusa blödningar är missfall och min bebis rör sig minsann så det stryker jag från listan.
Sitter bedövad en stund till och försöker få mig själv att agera på något vis.

När klockan är 10 ringer jag min älskade BM.
Jag tror jag väcker henne. Jag ber om ursäkt för att jag stör, men jag visste inte vem jag skulle ringa.
Jag förklarar vad som hänt och undrar vad jag ska göra för jag kan inte tänka ut det själv just nu.
Hon tycker jag borde åka ner till sjukhuset så de får ta en titt på mig. Okej...
Hon säger att jag ska ringa numret jag fick av henne som går till förlossningen och prata med dem där så hjälper de mig var jag ska ta vägen. Mhm..
Hon försöker lugna och säger att det är inget att vara rädd för, men lika bra att åka ner för att ta en titt. Aaa......
Jag säger inte mer än tre eller fyra ord på hela samtalet tror jag..

När jag lagt på letar jag reda på numret till förlossningen och ringer dit. Det är upptaget.
Då kommer jag på att jag har ju faktiskt en sambo på övervåningen som kanske vill ha någon form av information om vad som händer.
Jag tassar upp för trappan och väcker honom, gör ett försök att förklara och väcka utan att verka hysterisk och rädd. Jag lyckas ganska bra förutom att tårarna börjar rinna oavbrutet. Jag gråter inte, men det rinner tårar i överflöd. Jag är ju orolig.
Jocke kliver upp och klär på sig och jag går ner och ringer igen till förlossningen. Denna gång får jag svar.

Jag förklarar igen vad som hänt och de ber mig att komma ner med en gång.
Sköterskan ger mig några sista ord innan vi avslutar.
"Nu åker du direkt hit ner och skulle det bli något efter vägen så ringer ni efter ambulansen".
Mhm,, Var nog allt ja fick fram igen och tackade och la på.
Skulle vi stressa in eller?
Ne, vi kör på lagliga sidan hela vägen ner. Vi har inte hunnit duscha eller fikat. Vi bara åker. Tänkte väl att de skulle ta en titt så får vi åka hem sedan.
Vi kommer in strax innan 12 och får då komma in på förlossningen.
Det fanns inga mottagningsrum lediga utan vi fick lägga oss i en förlossningssal.
Tja, det är ju intressant i sig. Här ska man ju hamna om några veckor. Det blir en liten preview.

Två sköterskor kommer in och ställer frågor om hur mycket jag blödit och om jag har ont och så vidare.
Jag kan lova att när det handlar om bebis är inget privat och känsligt.
De ville titta i mina byxor och om jag hade någon binda så ville de se den med.
Ja det var bara att visa upp det.
Sedan fick jag lägga mig i sängen och de kopplade upp mig mot en dator och gjorde en CTG-kurva. De mäter bebis och mammans hjärtljud, samt tog mitt blodtryck.
Jag fick ligga i denna maskin en stund och lyssna på när lillfisens hjärta tickade på.
Min underbara sambo satt bredvid och höll handen och bara fanns där hela tiden.
Sköterskorna kom in ibland och tittade till oss och tog sig tid att visa lite vad som fanns inne på rummet. Lustgas, bubbelbadkar och säng till pappan. Det var vad jag minns att hon visade.
När de mätt bebis ett tag så fick vi sitta och vänta en stund.

Sedan blev vi visade till ett annat rum. Där träffade vi en läkare som ville göra en gyn-undersökning med. Jocke såg lite blek ut och frågade om han skulle vänta utanför. Läkaren visade dock honom till min huvudända och där fick han stå och hålla min hand.
Han tyckte att instrumenten som skulle in såg ut som stora vinkeljärn man får med i en Ikea-möbel.
Inte var det skönt, men å andra sidan är det sällan det när man gör en sådan undersökning.
Jodå. Läkaren kunde se en strimma blod där inne, men kunde ej se var den kom ifrån.
Hon valde att skriva in oss på BB. Vi blev förflyttade till BB-avdelningen (avdelning 12 tror jag den heter) och fick oss ett eget rum. u var klockan runt 14 och vi hade fortfarande inte fått i oss frukost. Alla vi var hungriga.

När vi fått rummet och blivit inskrivna gick vi ner till sjukhus-restaurangen och köpte med oss mat upp till avdelningen.
Vi passerade även jourbutiken och där gick jag bananza på godis. Jag har inte ätit godis många gånger under denna graviditet, men nu ville jag ha. Jag köpte tre juleskums tomtar, en rulle center och en gott och blandat-påse som jag delade med Jocke.
Vi åt och fikade på avdelningen.
Jocke gick för att träffa en kompis som kom till sjukhuset en stund och jag lade mig och vilade.
Vi skulle eventuellt bli utskriven på eftermiddagen, men de ville ha oss under observation under dagen.
Vid 18 tiden kom de in igen och gjorde en ny CTG-kurva och försvann sedan ut ur rummet. En läkare skulle ta en titt på kurvan och komma tillbaka.

Fortfarande gällde att alla bindor skulle sparas och visas upp för sköterskorna. Jag lovar att det kändes sådär, men vad gör man inte.
Efter en stund kom sköterskan tillbaka och sa att läkaren gärna ville behålla oss över natten för att se så inget startade. Eftersom lilla bebis ligger med rumpan först så blir det kejsarsnitt om den skulle få för sig att komma ut nu.
Jaha.
Jag frågade om Jocke fick stanna och det fick han. De rullade in en säng till. Jag hade fått middag på avdelningen, men Jocke måste gå ner och handla. Självklart hade butiken och restaurangen stängt så han blev utan middag.
Det blev många mackor på kvällsfikat istället. Det ingick kvällsfika och frukost för papporna.

Natten var jobbig. Jag hade ont överallt och snarkar numer värre än värst. Jocke fick med andra ord inte heller sova mycket den natten.
På morgonen åt vi frukost och sedan kom en sköterska in igen. Det var dags för CTG-kurva nummer tre.
Om denna kurva var fin skulle vi få åka hem.
Blödningen hade upphört helt och jag hade inte haft en enda sammandragning under detta besök på sjukhuset så det var bra.
Kurvan var fin och vi skulle få bli utskrivna. Detta besked fick vi klockan 9.

Sedan blev det en fruktansvärt lång väntan. När klockan var halv 12 gick jag och frågade om de tänkte skriva ut oss snart.
Ja det skulle kolla, men det var nog på gång snart. Jocke hade inte fått i sig något sedan frukost och inte jag heller för nu skulle vi äta lunch tillsammans.
Vi gick ner till restaurangen och köpte en fika medan vi väntade.
Strax efter 13 kom vår sköterska in och undrade om vi var kvar fortfarande.
JO, jag väntade fortfarande på att få tillbaka min mapp och bli utskriven. Hon försvann någon minut och kom sedan in och sa att läkaren trodde hon varit hos oss.
Ja, det var hon vid 9. Jag ville bara bli utskriven och få min mapp och åka hem!!
Oj oj. Miljoner ursäkter. Det hade blivit ett missförstånd. Sköterskan trodde jag väntade på läkare och läkare visste att jag bara villa ha min journal.
Eftersom min sköterska var världens snällaste och sötaste så förlät jag henne allt och blev utskriven.
Hon gav både mig och Jocke en stor kram innan vi gick och önskade oss lycka till med vår busbebis.

Bebis visade upp sig för ALLA sköterskor som var in på vårt rum. Lilla huvudet stack upp och småfötterna spretade upp på sidan. Alla kände och klämde och log.
En liten showare redan i magen.
Som sagt. Vid 13.30 var vi utskrivna och åkte direkt på McDonalds för att äta.

Ja. Det händer saker när man är gravid. Helt klart!
Detta var ingen hemsk upplevelse, men man blir ju klart orolig så fort något inte är som det ska.
Nu är vi hemma igen och alla mår bra.

Tänkte lägga ut lite värden och prover jag tagit under min tid som gravid.
Kanske är skoj att läsa ibland.

Det har ju liksom hunnit bli några besök hos Barnmorskan nu.
Vikten är hur stor uppgången varit sedan senaste besöket.


Inskrivning 27/5
Graviditetsvecka: 8
Vikt: Startvikt +/- 0
Blodvärde: 147
B-glukos: 6,2
Blodtryck: 110/70

Besök 2: 9/7
Graviditetsvecka: 13
Vikt: +1,1kg
Blodvärde: 133
B-glukos: ----
Blodtryck: 120/70
Fosterljud: 160

Ultraljud 1: 16/8
Graviditetsvecka: 19

Besök 3: 20/8
Graviditetsvecka: 19
Vikt: +0,8kg
Blodvärde: 127
B-glukos: 6,1
Blodtryck: 110/65
Fosterljud: 140
SF-mått: 20cm

Besök 4: 19/9
Graviditetsvecka: 24
Vikt: + 1,1kg
Blodvärde: 132
B-glukos: 6,1
Blodtryck: 120/80 (här tyckte BM att trycket var lite högt)
Fosterljud:145
Fosterläge: Huvudet nedåt, rörligt
SF-mått: 26 cm

Besök 5: 18/10
Graviditetsvecka: 28
Vikt: +1,2kg
Blodvärde: 116
B-glukos: 4,7
Blodtryck: 115/70
Fosterljud: 140
Fosterläge: Huvudet nedåt, rörligt
SF-mått: 29 cm

Besök 6: 11/11
Graviditetsvecka: 31
Vikt: + 2,1kg
Blodvärde: 122
B-glukos: 6,7
Blodtryck: 110/70
Fosterljud: 145
Fosterläge: Huvudet nedåt, rörligt
SF-mått: 34 cm

Sockerbelastning: 12/11
B-glukos innan test: 4,7
Dricka 3dl sockervatten och sedan sitta och vänta i två timmar
B-glukos efter test: 6,1
Ingen graviditetsdiabetes!

Ultraljud nummer 2: 17/11
Graviditetsvecka: 32
Normalt med fostervatten, normala fosterrörelser.
Bebis ca 12,5% större än idealkurvan dock fortfarande normalstor.
Ligger i säte.
Bebis väger cirka 2200 gram.

Besök 7: 25/11
Graviditetsvecka: 33
Vikt: +2,9 kg
Blodvärde: 131
B-glukos: 3,5
Blodtryck: 120/80
Fosterljud: 140
Fosterläge: Sätet nedåt, ruckbart.
SF-mått: 34 cm

Den totala viktuppgången är såhär långt 9,2kg. Det har tagit en väldans fart på slutet och en stor bov i det dramat är allt vatten jag samlat på mig.

Ja, såhär ser mina värden ut såhär långt!
Det är ju ännu några veckor kvar så jag får återkomma med ännu en uppdatering kanske!

Även denna gång blir det ett lååångt inlägg, men det finns så mycket spännande att berätta!!

I eftermiddag var jag på ännu ett besök hos BM.
Numer går vi dit varannan vecka och det passar mig utmärkt. Jag tycker min BM är bäst och tycker det är så mysigt att åka dit.
Denna gång jobbade Jocke så lilla mamman fick följa med istället.
Sedan senaste besöket har jag hunnit med att göra en sockerbelastning och ett ultraljud.
Båda kom med bra besked. Inget graviditets socker och bebisen mådde bra inuti magen.
Det som kom fram under ultraljudet var det faktum att min bebis nu valt att lägga sig i säte, alltså med rumpan först.
Jaha. Det var nu utgångsläget för detta besök.
Vi började med att prata lite om mitt allmänna tillstånd och jag kan väl här i bloggen erkänna att jag börjar känna mig mer och mer sliten. Sömnen lyser mer och mer med sin frånvaro på grund av värkande leder i händerna och ett par höfter som också värker mer än något annat just nu.
Händer och höfter har mer och mer blivit ett problem även på dagtid då de gärna får för sig att värka.
Sedan bara den senaste veckan har jag lagt på mig en otrolig mängd vatten. Från knäna och nedåt är jag supersvullen. Fötterna är som stubbar. Lite otäckt att traska på dem ibland till och med.
Som tur är så har jag världens bästa arbetskamrater och bästa familj så jag får hjälp på med skorna varje gång. Jag får syrebrist av att dyka ner till fötterna.

Vidare så var det dags att ta lite prover.
Blodvärdet och blodsockret var toppen! Hon berömde mig mycket för att jag hållit så bra koll på järnet i min mat. Nu är snart mitt blodvärde tillbaka till vad det var innan jag blev gravid och det var starkt jobbat!
Blodtrycket hade ökat lite. Inte så att det var väldigt högt nu, men ändå högt nog för att man skall ringa i en liten klocka.
Blodsockret låg idag på 3,5 vilket är till och med lite lågt.
Vikten denna gång var inte rolig. Upp nästan 3kg på två veckor. Christel trodde dock att det mesta bestod i vatten. För som sagt. Vatten har jag dragit på mig i överflöd.

Jaha. Så var det dags att lägga sig på britsen och känna hur bebis låg i magen.
Så fort jag lagt mig ner så startade min stjärna sin show.
Direkt kom en fot (som jag trodde det var) rätt upp i luften. Magen blev som en kon.
Christel började genast känna och klämma på magen. Hon identifierade min fot till det lilla huvudet. Det var huvudet som stod rakt ut och strax nedanför revbenen på höger sida kom foten ut med full kraft. Hon skrattade mycket och sa att hon visste inte om hon sett något liknande.
Jag förklarade att det var såhär vi hade mys på morgonen. Vi klappade och bebis sköt ut kroppsdelar åt alla håll.

Vi kunde dock konstatera att bebis fortfarande ligger med rumpan nedåt och tidigare har det varit rörligt. Denna gång gick det inte lika bra att röra. Det går att rucka, men sitter mer fast än tidigare.
Bebis verkar ligga på detta vis och vara nöjd med det. Visst kan h*n få för sig att vända på kroppen, men hur stor chansen är var ovisst.
SF-måttet denna gång var dock det samma som förra gången. 34cm. Jag kände på mig att magen inte växt något utan det är bebis läge som gör att magen skjutit iväg.

Vi pratade om hur jag ställde mig till kejsarsnitt. Jag gör vad som krävs för bebis. Jag vill ju dock gärna att h*n föds nästa år, men Christel såg inget hinder i att jag skulle få bestämma det om det blir planerat snitt.
Det skall dock in ett vändningsförsök om inte bebis har lust att fixa det på egen hand.
Ett vändningsförsök görs i V.37.
När jag är i V.37 är det julveckan.
Vändningsförsöket är en 50/50 chans att det funkar plus att det kan starta igång en förlossning och leda till akut snitt.
Jag ska villigt erkänna att jag har ingen som helst lust att ens försöka mig på detta.
Jag hoppas bebis självmant annars kan jag lika gärna vänta till V.39 och ta ett planerat snitt. Det måste jag väl kunna bestämma själv eller???
Ja, bebis kanske har slagit en kullerbytta om två veckor igen och då behöver jag inte fundera på dessa saker. Jag tar en dag i taget och är kär i min mage, bebis inuti och min bästaste Jocke under tiden!

Ja, som sagt, Det händer en hel del här på bebisfronten!
Det var mycket att skriva och jag vet inte hur många som orkar läsa ända hit!

Jag ska uppdatera mera, men det får bli separata inlägg.

Hej så länge!!

Denna vecka är fullproppad med saker att göra och mycket lite tid att få det gjort på.
Fast i slutändan brukar det ändå hinnas med. Jag är effektiv under tidspress.
Igår var det måndag och då jobbade jag hela dagen. Var hemma en timme sedan åkte ag och hämtade Jocke. Vi åkte hem, åt middag och myste vid tv:n sedan var den dagen slut.

Idag, tisdag ska jag till arbetsterapeuten klockan 11. Efter det blir det ett besök på ica och inhandla lite ägg så jag kan baka mig en sockerkaka. Samtidigt tänkte jag nog dammtorka HELA huset inför advent. Om tid och ork finnes ska jag även byta gardiner.

Onsdag är det min födelsedag! YAY! Jag är som barnen och älskar att fylla år. Öppna paket och fika tårta är det bästa som finns.
Jag har varit lite lat detta år med att baka, men det skyller jag på värkande, trött och gravid kropp. Orken är inte vad den brukar.
Ska även jobba på onsdag. Jobbar till 14 först och sedan ska jag fort hem och fixa tårtan och slänga i mig lite mat. Vill gärna ha hunnit med middag innan det ska fikas.

Torsdag är jag ledig från jobbet och då måste jag börja skriva på mitt arbete som skall lämnas in den 12dec. Det är ingen jätteuppgift så om jag bara parkerar rumpan på en stol i köket några timmar så blir det ju gjort, men som sagt, Jag jobbar bäst under press så det blir nog inte färdigskrivet då, men att börja är alltid ett plus.
På eftermiddagen är det dags för besök hos barnmorskan igen. Vi ska se om lilla bebis vuxit och om h*n är sugen på att vända sig rätt snart. Jag hoppas det.


Fredag är jag ledig på förmiddagen. Då blir det väl till att börja leta sig upp på vinden och se om man kan hitta allt adventspyssel och alla stakar som ska fram. Måste även passa in en dammsugning och lite golvtork.
Eftermiddag blir det jobbning.

Lördag ska det lagas mat för hela slanten. Detta ser jag också fram emot väldigt mycket. Då ska jag ha lite kalasmiddag för vännerna. Det bjuds på tre-rätters middag.
Menyn är ännu hemlig så den skriver jag inte ut, men har en vuxen meny och en meny för barnen. Som sagt. Denna dag kommer jag ägna helt till att laga mat och förbereda. Kvällen kommer bli mysig tror jag.

Söndag är det första advent. Som jag längtat. Då ska stakarna tändas och allt pyssel ska finnas på plats.
Då får jag dricka glögg och äta mig en pepparkaka utan att känna att jag tjuvstartat (fast det blir kanske lite tjuvstart på lördag ändå). Julskyltningen är så klart obligatorisk. Jag ska ta min älskling hårt i handen och promenera runt alltihop. Trasiga höfter eller ej!
Efteråt brukar det alltid serveras en årlig julgröt hos moster. Vi får väl se om detta infaller även detta år.

Ja, det är min vecka det. Även om det är mycket att göra så ser jag fram emot mycket av det också. Jag vet att jag sällan kommer vara göralös på dagarna. Det är då ett som är säkert!

Hej så länge!

Jag är en av de människor som älskar julen och allt som har med den att göra.
Just nu längtar jag till första advent så jag håller på att smälla av.
Jocke blir nästan besviken på att jag inte nämner min födelsedag som faktiskt kommer före, men det är som sagt bara första advent som hägrar för tillfället.
Tänk allt man får göra på just denna söndag.
Man får:
* Tända adventsstaken
* Tända första ljuset av fyra
* Dricka glögg
* Äta en liten lussebulle och någon pepparkaka
* Gå på julskyltning
* Ta fram alla tomtar och julpynt
mm, mm...

Jag satsar allt på samma dag. Det blir en hektiskt dag, men darling har lovat hjälpa till.
Okej. Jag kanske pyntar på lite dagen före så ljusstaken står där och är redo att tändas på söndagmorgon när vi ska mysfika.

Hejja hejja vad jag längtar!

Bebis mår bra och det är det enda som är huvudsaken!
Jag var riktigt nervös igår. Var rädd för allt som kunde vara fel. Vad skulle de hitta på UL?
Vi kom dit tre minuter i 10 och fem över 10 fick vi komma in. Hade en jättetrevlig sköterska som tog hand om oss och genomförde ultraljudet.
Det är verkligen så att ju större bebisen blir desto suddigare blir ultraljudet. Var mest bara en massa olika nyanser tyckte jag.
Lyckades finns ut ryggraden när den gled förbi och så hjärtat som klappade på i lilla kroppen.
Bebis är aningens större än det som räknas som idealiskt i denna vecka (jag är nu i vecka 33 eller 32+4 för att vara exakt). Min bebis väger cirka 200gram (12%) mer, men det ligger ändå inom ramen för normalt. Bebis kunde mycket väl gå upp mindre en period och hamna tillbaka på idelamåtten.
En annan sak jag fick veta var att min bebis ligger minsann i säte. H*n har rumpan nedåt och huvudet upp under revbenen på höger sida. Detta kan även bdra till det stora SF-måttet. Bebis sträcker på sig mer och tar mer plats.
Nu ska vi hålla koll på det och att bebis vänder sig rätt inom några veckor.
Om h*n inte gör detta själv blir man tvungen att åka till sjukhuset igen och försöka tvinga bebis att vända på sig. Detta skall visst inte vara helt skönt och smärtfritt har jag hört, men men. Allt för lilla fisen!
Efter Ul fick vi träffa förlossningsläkaren Jesper. Han var mycket trevlig och berättade att det som sagt inte var något fel på bebis utan h*n mådde bra där inne.
Han frågade om jag hade några frågor till honom nu när jag hade chansen att fråga en förlossningsläkare.
Jag var mest bara lättad att lilla bebis mådde bra så jag fick nog bara fram ett neeeee, jag tror inte det.
Jag frågade i alla fall hur det kom sig att min lilla fis ligger så ytligt. Att jag kan känna och se minsta lilla rörelse.
Han förklarade snällt att eftersom jag har min moderkaka bakom bebis, alltså mot ryggen så gör den att bebis ligger ytligt mot magen och gör att jag kan känna den extra tydligt.
Det gör mig inte så mycket, men visst är det lite småläskigt ibland att känna bebis under huden precis hela tiden.
Nu vet jag ju också att jag suttit och klappat huvudet och trott att det var lilla rumpan.
Allt känns i alla fall mycket lättare idag. Även om höfterna värker värre än vanligt idag så känner jag mig bättre och mer lättad.
Det är så skönt att veta att det alltid finns människor som tar hand om en. De är verkligen fantastiska att ta hand om gravida, oroliga mammor!
Min BM är bäst! Hon tar verkligen hand om en på bästa sätt och bryr sig om en på alla sätt och vis. Hon ringde upp mig på kvällen och frågade hur det gått.
Är inte det fantastiskt?

Idag är det då dags för Ultraljud igen.
Jag vet inte om jag kan säga att jag längtar, men samtidigt gör jag ju det.
Hade ett mindre melt down igår och grät mest en hel massa.
För mycket känslor i rullning plus ovissheten.
Trodde inte jag skulle kunna sova inatt, men jodå. Jag sov halvbra.
Vaknade bara för de vanliga kissbehoven.
Tyckte jag gjorde rätt i alla fall att jobba en liten stund på morgonen. Skulle varit hemskt att ligga hemma och fundera.
Jocke är såklart också orolig för vad som skall hända idag. Han funderar mycket och har blivit riktigt duktig på att kunna säga det också. Förut var han som en mussla och man förstod inte alls hur han kände och tänkte.
Han är grym min älskling! Han är flawless! Han är bäst!! Och det bästa av allt: Han älskar MIG!

Har miljoner frågor och funderingar i mitt huvud. Jag har skrivit ner en del frågor som jag kommit på. Vill ju inte missa något nu när man ska få träffa läkaren också.
Jag får väl återkomma med uppdatering när vi varit iväg.
Håll gärna tummarna ni där ute på att det ska gå bra och inte vara några tokigheter.

Hej så länge!

Det händer en del saker just nu som jag känner är lite påfrestande för kropp och själ.
Detta blir långt, men tänkte ge er en uppdatering kring bebis....

Igår var vi till BM och jag längtade som vanligt dit. Vi kom dit och satt och pratade om hur jag mådde och hur allt kändes. Jo, men jag mådde bra förutom ont i höfter, fogar och mina leder. Jag var glad och hade en rörlig bebis.
När vi pratat en stund var det dags att ta de vanliga proverna.
Vägning först. Jag hade gått upp 2kg!!!! Det kändes jättemycket för mig. Total viktuppgång är nu: 6,2kg.
Blodvärdet var bra och BM tyckte jag hade skött mig bra med att hålla järnnvärdet på en bra nivå. Jag behöver inte äta järntabletter. Jippie!!
Blodtrycket var också bra.
Så var det dags för blodsockret att avläsas. Jag har inte legat speciellt högt, men vi har hållit koll eftersom min mamma har diabetes och flera i vår släkt också.
Denna kväll hade jag 6,7 vilket är det högsta jag haft hittills.
Nu var ju inte det skyhögt, men jag sa att det kanske var lika bra att ta den där sockerbelastningen. Ja, vi skulle ta en titt på magen med och se om den växt något sen senaste besöket.
Upp på sängen och så kände hon på magen.
Bebis ligger med huvudet nedåt och har sakteliga börja sjunka nedåt i bäckenet. H*n ses fortfarande som rörlig, men det var inte lika enkelt om förra gången.
Bebis puls låg denna kväll på 145slag och man hörde bebis mycket tydligt.
Vi mätte SF-måttet på magen och denna gång var måttet: 34cm!!!
Det var mycket. Magen hade växt 5cm på tre veckor och jag hamnade en bit ovanför kurvan.
Varför var magen så stor?
Livmodern ligger ganska långt åt höger sida och det kunde påverka måttet något, men jag skulle göra en sockerbelastning. Vidare ville BM att jag skulle åka och göra ett till ultraljud för att kolla upp om jag bär på mycket fostervatten. Även det kan göra att magen är stor. Efter UL skulle vi få träffa en läkare som skulle ge oss information. Om man bär på för mycket fostervatten kan man tydligen tappa ut lite utan att på något vis dra igång en förlossning. Hur går det till?
Det är lite jobbigt att sitta med dessa tankar under kvällen. Vad är det för fel? Är det ens något fel? Vad händer nu?
Jag kom mig inte riktigt för att fråga. Det tar ett tag för allt att sjunka in.
BM ville att jag skulle få detta gjort så snabbt som möjligt så hon skulle ringa mig morgonen efter för att se om jag kunde göra sockerbelastningen redan nästa morgon.

Ja från midnatt igår fastade jag. ingen mat och ingen dricka.
Klockan 8.30 imorse ringde BM och sa att det var bara att åka upp så fick jag belastningen avklarad. Onsdag 17nov skulle jag få komma på UL och träffa läkare.
Ja, som sagt. Jag var redan uppe, nyduschad och redo att åka upp. Jag anmälde mig i kassan och hon sa att det var bara att sitta ner så skulle jag strax få komma in. Jag frågade om jag hann gå på toan?
Jo, men det gick så bra så.
När jag öppnar dörren från toan så ropar sköterskan in mig . Det första hon ber om är ett urinprov.
Jaha, men hejja. Varför sa inte hon i kassan att det skulle bli ett sådant. Nu var jag ju nykissad.
De fick inte påbörja en sockerbelastning innan jag lämnat kissprov så det var bara att vandra runt, skaka lite och dricka lite vatten.
10min senare fick jag ut såpass att det gick att ta proverna på urinet.
Sockret på morgonen visade 4,6 så det var inget högt värde.
Nu var det dags att dricka upp 3,5dl sockervatten. Jag hade förväntat mig att det skulle vara vidrigt att dricka, men jag fick röra ner en liten citronskiva och sedan var det bara att dricka. Snabbt fick jag i mig det och var riktigt impad av mig själv.
Nu väntade två timmars sittande. Man fick inte röra sig i onödan och helst inte kissa.
Jag var förberedd och hade med mig studentlitteraturen och läste ut den. Hejja mig!
Två timmar senare kom en sköterska och hämtade mig och vi tog sockervärde igen.
Nu visade de: 6,1 så inget grav-socker har jag i alla fall. Det var ju skönt i sig, men det slog mig efter ett tag att nu står vi här lika oviss om vad som gör att min mage är så stor.
Mår bebis bra? Ja enligt BM så mår bebis utmärkt, men hur kan man vara säker?
NU vill jag att det ska bli onsdag så jag får göra mitt Ul och träffa läkaren och få ett svar.
Jag vet att Jocke är orolig och jag är det med, men man måste ju ändå hålla modet uppe att det faktiskt går bra, men helst vill jag bara gråta en massa nu och inte göra nånting.

Ja det är vad som händer och sker just nu. Jag får återkomma med mer info på onsdag.

Hej så länge!

Var länge sedan man höll på med någon lista så när jag hittade en på Pernillas blogg så kopierade jag den för att fördriva lite tid.

Lovar du att vara ärlig?

Jajamensan!

Du heter:

Bodil Jennie Josefin

Låt som när du är ledsen sörjer till:

OJ. Det vet jag inte. Har nog ingen speciell för det

Beroende av:
Jocke tror jag. Fast på ett hälsosamt sätt.

Vad tror folk om dig:
Det måste man nog fråga dem om.

Vad får du oftast komplimanger för:
Att jag är glad, rolig och trevlig

Vad säger du för att imponera på någon:
Jag säger nog inget speciellt. Jag är bara jag.

Hur imponerar man på dig:

Genom att vara ärlig och gärna laga någon mummig middag som jag tycker om.

Brukar du skratta för dig själv?
Oja. Jag har långa samtal med mig själv och säger jag nåt roligt så skrattar jag.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS:

"Stackars er =). Ja gör så du. Jag gillar er jag. Puss!"

Var bor du:
I vårt lilla radhus i Fränsta

Trivs du där:

I love it here!

Äger du några converse:
Nej, de har blivit kasserade.

Sprit, cider, vin eller öl:

Inget alls. Jag dricker inte alkoholhaltiga drycker

Brukar du bli för full:
Ne. Har blivit tre gånger i mitt liv tror jag och dem lärde jag mig av.

Är du allergisk mot något:

Gran, pollen och människor som inte är snälla mot andra

Hur svarar du i mobilen:

Hej det är Jennie

Antal timmar sömn inatt:
Hmm. Jag somnade vid 23 tiden och vaknade strax efter 6. Var upp och kissade två gånger under den tiden samt att jag vaknar exakt VARJE gång jag vänder på mig på natten. Tog en sovstund mellan 7 och 9. Vad blir det?? Matematik... Tja. Kanske 7-8timmar

Brukar du komma i tid:

Ja. Jag avskyr sena människor. Därför vill jag inte vara en sådan själv. Då allt numer tar lite längre tid när man är tjock och ofärdig tar allt någon längre tid och detta har jag inte riktigt lärt mig, men jag är sällan sen ändå.

När mår du bra:
Jodå. Bråkiga fogar och handleder på grund av graviditet, men annars prima!

När blev du fotad senast:
Jocke tog magbild för någon dag sedan. Var nog då.

Hur känner du dig nu:
Snorig och seg

Vad tycker du om fötter:
Jag har inga problem med fötter. Det är en del av kroppen. Jag tycker mina fötter är fina även om de just nu är väldigt svullna.

Vad saknar du:
Jocke. Han är på jobbet.

Hade du en bra kväll igår:
Absolut! Jag och Jocke åt en sen middag tillsammans. Sedan tittade vi på tv och hade en massa ljus tända. Vi avslutade med mys i sängen och tittade på Hells kitchen.

Favorit dryck på morgonen:
Äppeljuice eller mjölk till gröten

Rakar du benen:
Ja absolut! Fast det är ju lite svårt att nå när bebis bor i magen

När brukar du oftast gå och lägga dig:
När jag är trött.

Är du blyg:
Nej det vill jag inte påstå. Jag har inga problem med nya människor.

Sysslar du med någon idrott:
Ne. Inte just nu. Eller räknas det som sport att få på sig skorna eftersom man kan bli grymt andfådd av bara det.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet:

Nja. Jag vet inte det jag.

Har du spytt offentligt:
Det har jag inte. Har spytt hemma på min egen trappa och några såg, men det räknas knappast som offentligt.

Vad skulle du göra om du vore kille för en dag:
Ligga en massa.

Är du nöjd med ditt liv:
Jag älskar mitt liv!

Är du bortskämd:
Hmmm. Jo jag är bortskämd med kärlek av min sambo och min familj, men jag vet värde av pengar.

Vad gör du i morgon:
Pluggar nog på förmiddagen och jobbar på eftermiddagen. På kvällen blir det mys med älsklingen

Vilken kändis tycker du är en bra förebild:
Inte en aning

Vad längtar du till:

Januari. Då kommer lilla bebis.. Som vi längtar!!

Har du bra vänner och äkta vänskap:
Det har jag. Dem bästa!

Vad använder du för schampo:

Loreal Expert. Köper på Skönhetshuset. Dyrt så man gråter, men helt klart värd varenda slant.

Hur gammal är du:
28år i två veckor till.

Tycker du om någon just nu:
Ja!! Jocke och bebis!

Gröna eller röda äpplen:
Gröna!

Gillar du golf:
Nja. Jag har ett grönt kort som ligger någonstans och skräpar så jag har haft en kort karriär som golfspelare. Numer håller jag mig till minigolf.

Vilken tid gick du upp idag:
09,00. Fast jag var upp och kissade 02,00 och 06,00.

Har du sovit i din egen säng inatt:
Aaaaa. Sover helst bara i den. Enda undantaget är om jag är i Uppsala och pluggar. Då blir det hotellsäng.

Har du strumpor på dig nu:
Nepp. Undviker dem så mycket det bara går. Tofflor is the shit inomhus

Är det okej att gråta:
Jaaa. Jag gråter ofta. Framförallt till filmpussar i Greys.

När grät du senast:

Hmm. Var nog i måndags. Hormoner som svämmade över lite

Vad skulle du göra om du vann en miljon:
Betala bort CSN, köpa en familjebil och sedan spara resten till bebis

Bär du glasögon eller linser:
Glaseougen (som Bert skulle sagt). Jag är brillorm

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder:
Nej det är inte viktigt.

Har du piercing:
Räknas de i öronen som piercings? Annars nej. Har haft i naveln, men den åkte ut för några år sedan.

Vill du gifta dig:
Ja gärna, men då får han fria!

Vill du ha barn:
Jag ska ju snart få en liten bebis! yay!!!

Solar du ofta:
Bara på sommaren.

Är du bra på att laga mat:
Ja det är jag faktiskt.!

Är du flygrädd?:
Hua ja! Har stora problem med att flyga, men har lyckats ta mig iväg på några resor i alla fall.

Hur vig är du:

Inte speciellt, men är inte helt stelopererad heller.

Är du musikalisk:
Det tror jag inte. Tycker om att sjunga, men det får räcka med singstar med andra omusikaliska

Vad dricker du helst när du är törstig:
Vatten

Vilken är din favoritglass:

Choklad eller polkagris glass

Tror du på ett liv efter döden?
Jag vet inte, men vill gärna tro att det finns något efter detta

Tycker du om sushi?
Nej. Det är ju råa saker och fisk.

Vad äter du helst när du ser på film:
Hemma äter jag fruksallad. På bio blir det ofta varma chips och non stop

Har du tandläkarskräck?

Ne.

Är du morgon- eller kvällsmänniska:
Morgon får jag nog säga

Vilken ögonfärg har du:

Blå

Har du någon gång gråtit dig till sömns?
Det har jag nog mer än en gång fast inte under de senaste två åren

Biter du på naglarna:
Ja tyvärr så äter jag på dem en hel massa! Inte så vackert alls, men kan inte sluta heller

Röker du:

Icke!

Hur ofta tränar/motionerar du:
Just nu är det nog i det närmaste obefintligt.

Senaste låt du hörde:
Disturbed-Land of confusion

Igår var jag och Jocke till S.vall.
Vi skulle till sjukhuset för att lyssna på barnmorskor om förlossning och grejjer som komma skall.
Vi åkte dock tidigare för att kunna äta innan. Det blev Ikea middag: Köttbullar med potatismos, lingonsylt och sås. Äkta mummit!
Vi tog en kort sväng inne på Ikea och lyckades komma ut med en påse. Den innehöll jultvål, ett par rosa tofflor till mig, julbelysning och årets variant av glitter. I år ska jag nog gå ifrån de svarta och vita kulorna. Insåg att kanske rött och blått blir bra denna jul. Vi får se vad glitterdekorationen passar bäst till.
Vi hann in på Bista City en sväng med och där var det minsann hemmakväll (eller vad det hette). En tjej satt och sjöng sånger och alla butiker hade någon form av rabatterbjudande. Jag trillade in på Make Up Store och där hade de ju erbjudande på doftljusen. Jag köpte ett som luktade frukt. Det ska eldas ikväll. Fick 20%rabatt på det. Hejja hejja!
Jocke köpte sig ett nytt armband på Guldfynd. Det var han värd och det var supersnyggt.
Sedan visade klockan att det var dags att åka på sjukhuset. Var orolig över hur vi skulle hitta till rätt plats, men det gick fint.
Vi tog rygg på några andra magar med respektive så kom vi rätt direkt.
Besöket var sådär. Vi fick sitta i en aula och lyssna när barnmorskorna berättade. Det var inget nytt under min sol, men samtidigt intressant att höra och se några bilder.
Vi avslutade kvällen med en liten hamburgare på MAX och så delade vi på en lyxshake.
Imorgon ska vi till BM igen och det längtar jag till. Jag älskar att gå till BM. Det är mysigt och harmoniskt att vara där. Man får väga, ta prover, mäta magen och lyssna på lillfisens hjärta.
Jag är mest orolig över hur mitt socker ligger. Jag försöker hålla ner allt intag, men samtidigt måste jag ju kunna leva och få inta lite socker då och då.
Tycker ändå jag varit duktig och hållit nere så gott det går.

Ja, en liten uppdatering har det blivit i alla fall.

Hej så länge!

Vet ni vad jag längtar till?
Tänk att få börja julpynta. Ställa upp adventsljusstakarna, byta gardiner, använda alla juldukar och upp med alla tomtar.
Det är så mysigt så man nästan spricker.
Och tänk när det är dags att ta fram och klä julgranen! Vilken underbar dag det är.
Nästa år får man även hjälp att göra det. Då ska lillfisen vara med och slänga upp kulor och glitter åt alla håll.
Är även lite småsugen på en vit julgran detta år. Vet inte om det blir så dock, men de är bakse mig snygga med svarta kulor i.
Jag har även köpt en del julklappar redan så man kanske ska slå in dem och lägg adem någonstans så kan man småkika på dem när man längtar extra mycket!

Hejja vad julen är underbar!

Lördag
Vad gör man idag då när det är så tråkigt väder?
Ska i alla fall tvätta en hel massa och hänga lika mycket. Vill ha så mycket som möjligt rent så jag kan välja vad jag vill ta med mig till Stockholm. Ska vara skönt klädd när man ska vandra på mässa en hel dag. Stödstrumpor är prio en sådan dag, Tror även Ugg:sen är prio på resan. Lätta att ta på och av och sköna att gå i (sedan att jag tycker de är sjukt fina är ju bara en bonus).
Vet liksom inget jag vill hitta på heller.
Jo, en sak ska jag försöka göra under dagen.
Ska skära ut mina mini pumpor så jag får några Jack o´lanterns detta år.
Det blir bara småisar. men ska hänga upp dem så de syns. Får bli värmeljus i dem istället för gravljus.
Ja, vad ska man hitta på mer idag?
Städa övervåningen kanske. Hade ju en rejäl rensning här på nedervåningen förra veckan. kanske övervåningen ska få sig en omgång idag.

En annan sak som jag sitter och funderar på är att jag är så sugen på ett riktigt party. Eller jag vet inte om det är rätta ordet heller.
Jag vill vara med mycket folk och prata med alla möjliga. Umgås och ha en massa skoj. Jag vet att snart blir det time out på sådana saker. Orken kommer inte finnas och lusten kommer säker också försvinna, men just nu sitter jag och längtar efter något sådant.
Ibland när jag varit på party nu sedan jag blev gravid så kan jag bara sitta i ett hörn och mysa av allt folk som rör sig och alla som pratar. Ingen behöver egentligen prata med mig. Jag vill bara ha allt det där omkring mig.
Är man konstig då?
Vi var ju på Freddes 30-års kalas för någon helg sedan och jag älskade att bara sitta där och vara.
Ja, vi får väl se om det blir något mer party innan bebis kommer eller om det får vänta.

Har även börjat fundera på jul och nyår.
Vad ska man göra denna jul? Vad kommer man orka med? Jag är ju inte liten och smidig direkt och bebis älskar att ligga så högt upp som möjligt och kickas. Kanske slutar med att man är hemma och myser med en pepparkaka eller två. Eller så är an superpigg och flänger i alla gårdar.
Nyår blir en stillsam historia i alla fall. Jag lämnar min dörr öppen om någon vill komma hit och fira med oss. Jag vill dock inte åka någonstans med tanke på att lilla h*n där inne gärna skall stanna kvar tills efter 12-slaget.

Ja, men ni ser- Detta blev långt och totalt obetydligt, men så går det när man har en egen blogg att skriva funderingar i.

Hej så länge!

Oj oj oj!
Det har hänt en hel del sedan jag skrev här sist har jag insett.
I helgen har jag minsann varit på sjukhuset. Hamnade där på lördag och fick komma hem igen på söndag. Sjukhus är nog ett av de tråkigaste ställena i världen att hamna på. Eftersom det inte handlade om bebis utan en sjuka som påverkade mig så hamnade vi inte på BB eller något sådant. Vi hamnade på kirurg avdelningen. Personalen var snälla och underbara på alla vis. Fick dock dela rum med skördetröskan nummer ett.
Jag kunde inte sova över huvud taget.
Eftersom jag inte sovit två nätter tidigare heller så sa min kropp till slut att nej nu får det vara bra!
Jag blev tvärdålig på natten och vaknade upp ur någon form av dvala av att jag höll på att tuppa av. Kallsvetten rann i ansiktet. Det ringde i öronen och bara blixtrade framför ögonen.
Personal kom snabbt och hjälpte. Fotändan upp och huvudändan tippades ner. Massa prover togs och jag fick dropp för att få tillräckligt med vätska. Bebis kräver ju sin energi och h*n tar vad h*n behöver. Det är jag som blir utan.
Bebis mådde nog bra, men blev stressat av att jag inte mådde bra.
Jag blev dock bättre och lyckades somna till två timmar. Eftersom sköterskorna ville ha extra koll på mig och bebis så kom de in med jämna mellanrum och tog prover eller kollade tempen så de två timmarna blev inte sammanhängande på något vis.
På söndagen blev jag utskriven och fick återvända hem.
en mer underbar känsla än att komma hem, duscha och krypa ner i sängen har jag sällan upplevt. Jag fällde nästan en tår.
Tisdag till onsdag var jag i Uppsala och pluggade. Var tröttare än tröttast och var på skolan och sedan direkt hem till vandrarhemmet och sov. Jag klev endast upp för att äta middag och kvällsduscha. Sedan var det sova igen.
Igår (onsdag) åkte jag som sagt hem igen. Bebis har varit missnöjd på sin mamma nu. Dels för att jag varit sjuk och inte riktigt orkat med, men även att jag kanske ändå varit igång mer än vad jag borde. H*n har sparkat, bökat och knölat där inne. Igår på tåget fick jag vänligt be min lilla bebis att dra in sin rumpa för den tröck på revbenen så jag nästan fick andningsproblem. Mina medresenärer på andra sidan log förstående och förstod nog vem jag pratade med.
Jag lovar nu både mig själv och bebis att denna helg ska vi inte göra någonting. Vi ska bara ha mys och ta hand om oss och pappan.

Det är märkligt egentligen hur man funderar. Innan man kunde känna bebis rörelser så längtade man. När de känns är det fantastiskt. Nu när det börjar bli lite småtrångt så önsakr man att h*n kunde vara stilla ibland så man slapp springa på toan hela tiden, få andningssvårigheter eller bara kunna få somna. Fast är h*n stilla för länge så vill man ruska igång bara för att känna att lilla h*n är där inne.
Svårt att bestämma sig hur man vill ha det eller??

Vad ska man hitta på idag då?
Har varit dålig inatt och har sovit som en kratta. Det är ingen sjuka som smittar. Den är gravidrelaterad.
Vaknade första gången vid halv 3 och var tvungen att gå upp.
Somnade om efter en stund och vaknade igen vid 4. Då var det bara att säga tack för denna sömn. Kunde inte ligga ner så jag fick kliva upp och sätta mig i soffan.
Satt mest och dumläste på nätet någon timme och pratade med bebis som tyckte det var dags att möblera om i magen. H*n outtade, stökade och putade åt alla håll där inne. Det är lite småbesvärligt när man är trött och försöker sova, men när man känner sig ensam och lite sjuk är det så skönt att h*n talar om att jag kan prata med h*n.
Sedan lyckades jag på något vis somna till strax efter 6. Halv 9 vaknade Jocke så då vaknade jag med. Satt och pratade en stund i soffan och hade lite morgonmys innan han åkte på jobbet.
Nu sitter jag här och funderar över vad jag ska hitta på.
Ska i alla fall börja med att göra gröt och en smörgås. Det behöver jag nu.
Bebis är också sugen på mat tror jag. Tycker nog jag behöver få i mig något och få lite ork igen.
Mamma ska bjuda på middag, men funderar på om man ska försöka komma på någon form av efterrätt som både jag och Jocke kan äta tillsammans ikväll när han slutar.
Någon liten paj kanske.
Ja, vi får se!
Nu gröt!!

Hej så länge!

Igår var jag och Jocke till BM igen.
Jag tycker det är så mysigt att vara där. Det är tyst, lungt och bara mysigt allting.
Jag fick väga mig och min totala viktökning under denna graviditet är nu uppe i 4,2kg.
Jag fick ta blodprov som ska skickas för att bestämma blodgrupp.
Blodtrycket var bra och lika så blodsockret. Blodvärdet hade sjunkit som bara den, men jag slipper äta järn om jag jobbar på med att få i mig järn på egen hand.
Mina problem med händerna kvarstår och blir värre.
BM sa åt mig att kontakta arbetsterapeuten som finns på vårdcentralen så ska jag få prova ut stödskenor som ska kunna hjälpa mig att slipp aha så ont på nätterna.
Till sist fick vi lyssna på lilla hjärtat och det är ju så härligt.
140slag/min. Sf-måttet var 29cm och jag hade kommit lite längre ner på kurvan vilket också känns skönt på ett sätt. Jag försöker på alla sätt och vis slippa göra en sockerbelastning. Tror inte jag skulle klara det om jag ska vara ärlig.
BM tyckte jag hade jobbat bra med mina värden och om det fortsatte såhär bra skulle en sockerbalstning inte behövas. Hoppas, hoppas!
Nästa gång ska vi börja prata om förlossning och smärtstillande. Börjar vi närma oss?
Jag tror minsann det.
SKa även på BB på besök den 9nov. Mycket som händer nu. Hejja oss!

Måste börja skriva i rätt ordning här tror jag.
Vi backar till lördag.
Jenny hade fått ett erbjudande att vara "Modell för en dag" och fick även ta med sig några vänner. Hon var så underbar så hon frågade mig. Jag sa ja direkt såklert!
På lördag morgon åkte så jag, Jenny, Caroline (hennes syster) och Birgitta(Jennys mamma som agerade barnvakt under dagen) mot S.vall.
Klockan 11 skulle vi vara där.
När vi kom fram fick vi sitta och vänta ganska länge innan vi fick komma till sminket. Blev sådär halvnöjd måste jag säga. Vi gick ill och med tillbaka alla tre och fick be om mer mascara då den i fått inte syntes alls.
Efter ytterligare en halvlång väntan fick vi börja vår fotografering.
Det var superskoj. Ganska svårt dock att göra en massa poser och sedan se bra ut också. Jag kände mig oerhört tjock ibland när jag skulle sitta på saker och dra upp benen. Hejja. Syns nästan på ett svart/vitt kort att huvudet håller på att explodera. Men jag fick även ta några specifika kort på lilla magaisen och de blev jätte fina!
När fotograferingen var klart fick vi sätta oss vid en dator och titta igenom bilderna, välja ut vilka vi skulle ha och sedan få dem utbrända.
Jag hade tänkt köpa 5 kort. Jag valde och vrakade bland de 45 bilder de tagit. Tyckte jag hade gallrat ur bra. Tittade så och hade 28bilder kvar.. Jösses!
Nej, det slutade helt enkelt med att jag köpte alla bilderna. Dyrt så det svindlar, men sannorlikheten att man kommer göra något liknande igen är minimal. Jag är nöjd att jag köpte alla för nu älskar jag att titta på dem. Att till och med jag kan bli bra på kort ibland.
Här är några av korten:

Idag har inte så mycket hänt.
Andra gången sedan jag blev gravid som jag fick gå upp och kissa. Fast klockan var ju nästan 6 så det räknas nog inte som natt utan morgon.
Sedan fick jag somna om och sov till 9 innan jag gick upp.
Har plockat i och ur diskmaskinen, vikt in all tvätt och funderat vad jag ska ha på mig på lördag.
Då ska jag följa med Jenny och vi ska får vara "Modell för en dag!" Ska bli så roligt så!
Jag hoppas få några fina magkort med mig hem.
Ska även hämta ut mina glasögon på Specsavers. Ska bli riktigt nice att slippa se dubbelt och inte se alls vad som står på tv:n (det är trots allt en 50" så man BORDE se info-texten, men icke jag). Tror Jocke blir glad när han slipper läsa för mig vad det är för program som går.
I övrigt är det ganska mycket roligt som händer på lördag, men får återkomma om det senare.

Imorgon ska jag jobba em på fritids och sedan är det helg.
Kanske ska ta och se en film då. Fick ju hem Bounty Hunter med posten idag.
Måste bara säga att Love Film är en supergrej.
För 49kr/mån får vi hem två Blueray filmer med posten varje månad. Vad kostar det att hyra EN sådan på Shell?

Annars då?
Ja, inte så mycket. Bebis växer i magen och vi mår toppen. Har sluppit ryggvärken (peppar, peppar) än så länge och hoppas alla värden är bra nu när vi ska till BM på måndag.
Det är väl mina händer som är problemet. Får inte sova på nätterna ibland för att det värker som tusan. Igår var en jobb kväll med. Kändes som jag brytit handleden och tappat känseln i fingrarna. Idag är det bättre igen, men långt från bra.
Jag längtar till januari för jag längtar efter vår lilla bebis!

Nu ska jag snart åka till Jenny och prova lite kläder inför lördag. Vi hörs!!

Hej så länge!

V. 28

Barnet:

Nu lägger barnet på sig

Från och med den sjunde graviditetsmånaden är förmågan att utsöndra insulin avgörande för barnets tillväxt. Insulin gör att socker från blodet kommer in i fettcellerna, och när sockret befinner sig i cellerna stimulerar insulinet ämnesomsättningen till protein och fett. På det sättet bidrar insulinet till att bygga upp lite kroppsfett. Nu börjar ditt barns kropp att bli fylligare och rundare.

Ditt barn har faktiskt ökat sin vikt mer än 10 gånger på 11 veckor! Från och nu ökar det i vikt med ca 27 gram varje dag.

Här kommer lugnande nyheter – nio av tio barn som föds nu överlever.

Mamman:

Mindre plats för dina lungor

Barnet växer och du kan känna det i din kropp. Du är lite tyngre och svettigare. Har du kanske märkt av att du lätt blir andfådd? Det är helt normalt. Det beror på att barnet växer, så det finns mindre plats för din mage och dina lungor.

Ditt hjärta slår också snabbare (för att transportera den ökade blodmängden), och därför är din andning lite snabbare än normalt.

Även om barnet innebär lite mer jobb för dig nu, så kanske du i gengäld får bättre och bättre kontakt med det lilla livet? Om du trycker lätt på magen kanske du får en knuff tillbaka. Be läkaren eller barnmorskan om hjälp att identifiera de olika kroppsdelarna du känner. Det är kul att veta om det är en fot eller en hand som ger dig en knuff, eller om du klappar ett huvud eller en liten rumpa.

Mina ord:

Ja nog känns lilla bebis alltid. Det sparkas och möbleras där inne. Får fortfarande sova hela nätterna. Behöver inte gå upp. Det har dock hänt en liten olycka. En morgon när jag steg ur sängen och skulle gå till toan å fick bebis för sig att slå allt vad h*n orkade på min kissblåsa. Gissa vad det resulterade i? Japp. Läckage!! Inte en hel kisspöl, men väl så besvärligt när det läcker. En sådan bebis väntar vi.. Ett riktigt busfrö redan innan h*n har kommit ut!

Jag har kommit på att jag srädar mycket nu för tiden.
Jag fick ett städanfall i tvättstugan. Blev fint som tusan när det var klart!
Jag fick ett anfall uppe i datarummet häromveckan. Rev upp allting och möblerade.
Bebisrummet är snart färdigställt. Alla kläder är tvättade och invikta. Nya gardiner ska snart upp och jag har numer ingen tvätthög.
Såhär på morgonen har jag hunnit med att plocka en hel massa. Städat av köksbordet efter att jag använt det som studiebord. Böcker, pärmar och grejjer överallt.
Plockat ur och i diskmaskinen. Handdiskat det som ska handdiskas, plockat av vardagsrumsbordet som aldrig verkar vara tomt, Satt in en massa papper i pärmar och ja plockat helt enkelt.
Det är kanske inget speciellt med det. Man plockar ju nästan varje dag.
Jo, det gör man, men jag har faktiskt kunna leva med lite papper på bordet och en tallrik på diskbänken. Nu blir jag svettig om jag inte kan få ta bort det snabbast möjligt.
Jaja. Kvar på listan nu har jag torka av vardagsrumsbordet och städa toaletterna.
Sedan får det vara bra.
Har lånat Buzz till PS3 så det ska jag och Jocke spela ikväll annars blir det nog en lugn dag.
Det är skönt att vara uppe tidigt på morgonen ibland. Då hinner man med allt plockande och städande innan alla andra vaknar!

Hej så länge!

Nu har jag minsann varit duktig.
Jag gjorde ett dyk in i det som skulle föreställa en tvättstuga, men som såg ut som ett bombnedslag och städade ur alltihop!
NU går det att komma in, fylla en vattenhink och tanken är att barnvagnen skall kunna stå parkerad där inne.
Som det ser ut nu finns nog goda möjligheter till detta!
Hejja mig!!

Tvättstugan före städanfallet:

Tvättstugan efter städanfallet!

Jaha.
Om man skulle försöka sammanfatta lite om helgens resa.
Bilder får komma sedan eftersom det mesta i klädväg ligger i tvätten.
På torsdagmorgon bar det som sagt av mot Ullared. Mallibrallan plockade upp mig strax efter 8 på morgonen.
Vi körde på, men stannade för lunch och fika efter vägen. Blev något stopp för tankning också.
hade tagit med en kratbok så vi skulle hålla rätt på vägen.
GPS är överskattat. Vi körde oldschool-modellen!
Det tog låååång tid att köra dit. När vi väl kom till Varberg, där vi skulle bo under vår mini-semester, hade vi inte en aning om hur man skulle ta sig till centrum och det hotell som hade våra nycklar.
Jag ringde helt enkelt upp hotellet och fick vägbeskrivningen.
När nycklarna var upplockade kom nästa fundering. Hur hittar man till stugan då?
Vi körde omkring och hittade till slut en camping, men denna visade sig inte vara den rätta.
Ny vägbeskrivning och iväg igen.
Nu kom vi fram och klockan var närmare 22.
Trött i mössan som man var så bäddade vi bara i våra sängar och somnade.

Fredagmorgon ringde klockan tidigt. Vi gick upp och gjorde oss redo. Strax innan 8 satt vi i bilen på väg mot Ullared och strax efter 8 var vi framme!
När vi kom dit var det inte så mycket folk. Man kunde strosa lite och kundvagnen fick följa med lite överallt.
Några timmar senare var det en annan melodi. Då hade folket dykt upp. då var det fullt. Jag parkerade min kundvagn lite överallt och gick och plockade.
Blev mest en MASSA bebissaker, men lite till mig och lite till Jocke blev det också. Till och med lyckades jag köpa några julklappar. Bra jobbat mig!
Bebis tyckte också det var roligt på Ullared och bråkade inte alls med mig på hela dagen. H*n sov nog mest för det var stilla i magen 90% av tiden.
Vid 17 var vi alla nöjda, trötta och glada. Vi packade in i bilen, som blev fullare än fullast, och körde tillbaka till Varberg.

Måste bara säga att stugan vi bodde i var fantastisk.Nybyggd och alldeles vid havet.Kan verkligen tänka mig den stugan en vecka på sommaren. Ska lägga förslaget till Jocke om en semester där nästa sommar med bebis!

På kvällen var vi trötta, men åkte in till Varberg och åt middag. Åt en supergod pestopasta med kyckling.
När vi kom hem somnade vi som ljus allihopa. en dag på Ullared tar på krafterna vill jag lova.

Lördagmorgon var vi alla uppe tidigt igen. nu skulle vi hem.- Vi alla längtade hem som bara den,. Mallibrallan längtade efter man ch barn och vi andra efter våra män!
Vi körde hem och stannade bara för tankning och en lunchpaus.
Vi lämnade Varberg vid 8 och var hemma i Fränsta igen 19,00.
Det gick ju som en dans.
Vår resa var supermysig och jag hoppas vi kommer göra om den tillsammans igen.
Jag lovar komma med bilder både på stuga och inhandlade varor lite senare.

Hej så länge!

V.27

Barnet:
Nu öppnar barnet sina ögon
Vid det här laget ser barnet ut som en tunnare, mindre, rödare version av hur hon eller han kommer att se ut vid födseln.
Om du skulle föda den här veckan skulle barnets överlevnadschanser vara goda.
Även om barnets kropp inte har mognat helt så har barnet allt som krävs för att överleva på utsidan nu.
Nu öppnar barnet sina ögon.
Barnet kan se skillnad på ljus och mörker, öppna och stänga ögonen och titta åt olika håll.
Det övar sina ögonmuskler.


Mamman:
Din sista trimester.
Nu är det den sista trimestern och du går in i sista fasen av graviditeten.
Nu börjar dina revben, ditt mellangärde och din mage att tryckas ihop.
Den tunga magen gör att det blir jobbigare för ryggen.
Nästan hälften av alla gravida kvinnor har ont i ryggen någon gång under graviditeten, och i den här veckan får många ont. Gör övningar som sträcker ut ryggmusklerna, det hjälper.
Ta ett skönt varmt bad. Ömma ryggmuskler behöver lite försiktig massage.
Någon i din närhet kanske skulle kunna vara så snäll och uppfylla den lilla önskningen.
Barnet är nu större i förhållande till mängden forstervatten så det är lättare att se om det är en liten armbåge eller hand som petar på dig eller om det är en liten fot.

Mina ord:
Vi har det bara bra jag och bebis!
bebisen rör på sig mycket och det syns och känns tydligt. Har inte kunnat lista ut vilken kroppsdel som används, men nu har Mini släppt till och kan röra på sig även för andra än mamman och pappan.
Jag har fått så kallad karpaltunnel-symdrom. Ont i lederna i fingrarna, men inget jag lider av. Mest ont på nätterna och visst är det jobbigt att vakna av att det inte går att böja fingrarna, men på dagarna märker jag inte av det alls.

Imorgon klockan 08,15 kommer Mallibrallan och hämtar upp mig för då är det dags att resa mot Ullared!
Ojojoj, vad mycket vi ska handla. Hoppas vi får plats med allt hem också!
Jag återkommer med mina inköp när jag kommer hem igen!

Hej så länge!

Imorse vaknade jag 07,15.
Klockan ringde och jag skulle upp med Fanny, men hon var minsann redan uppe hon och tittade på tv.
Jag låg i sängen och drog mig lite när jag hörde att sopbilen var på väg till oss.
Neeeejjjjjj!! Jag hade glömt att köra ut tunnan IGEN!
Snabbt som bara den var jag uppe på benen och skulle springa ner för trappan. Jag kommer dock inte längre än till att runda sänggaveln förrän jag känner att jag sparkar luft. Det smäller till och så ligger jag där på marken och sprattlar som en fisk.
Fanny ropar nerifrån vad som händer.
"Ingen fara Fanny, var bara jag som ramlade omkull, men det gick så bra så."
Jag var uppe på fötter igen oinom 10sekunder. Soptunnan skulle på alla sätt och vis bli tömd.
Jag ryckte med mig en tröja på vägen ner som hängde på badrumsdörren och lyckas även riva med mig kroken den hänger på. Den skramlar ner för trappen och är tätt förföljd av mig.

Fanny står och stirrar på hela cirkusen i tv rummet. Jag kommer som en virvelvind nedför trappan med de lugnande orden att det gick så bra så med mig och flyger till dörren. Det ska tilläggas att jag nog hade tänkt skita i att dra på mig byxor för när jag är vid dörren har jag bara fått på mig tröjan och tänker kasta mig ut.
Då ser jag att tunnan är redan borta?????
JO, men visst. Jocke hade det tystaste han kunnat dragit ut tunnan för att inte väcka oss och han lyckades ju bra för jag hade ju uppenbarligen missat det.
Det var bara att vända i dörren igen och gå in och börja känna efter vad som faktiskt hade hänt.

Fanny är en förnuftig flicka å hon talar om för mig att man ska faktiskt inte springa inne för då kan man göra illa sig och jag måste faktiskt vara försiktig och tänka på magen.
Ja, min lilla gofröken är så duktig och smart.
Jag berättade för henne varför jag skapat världens kaos hemma och då flinar hon lite åt mig.
Jag tar mig en titt på eventuella skador och inser att jag har klarat mig bra.
Armbågen och höften fick ta emot mig och Mini. Det ömmade i armen, men inget farlig.
Jag hade sparkat in fötterna i vår klädbyrå så en tå är stukad och en nagel gick söner, men inte heller det nån större fara.

Jag blev lite lätt illamående så jag frågade Fanny om jag fick ligga en stund till. Det fick jag. Hon kollade ju på SvampBob! Efter en snabb microvila på 10 minuter var jag uppe igen och lagade gröt till oss båda.

Under dagen har bebis varit extra vaken och livlig så det killade kanske i magen på henne i mitt fall. Som ett sådant kill det kan bli i ett gupp på vägen. Det har stuckit ut kroppsdelar lite överallt på min mage idag och jag har upptäckt att Mini trycker ut foten i min navel när jag hostar så den blir som en strut. Detta tyckte jag var oerhört roande och ägnade mig åt detta fenomen i minst 10minuter. Filmade det också så jag kan visa Jocke när han kommer hem.

Ja det var min dag såhär långt! Mycket kan hända på kort tid!
Visst är det roligt att finnas till ibland??

V.26

Barnet:

Hjärnan förändras

Fram tills nu har hjärnan haft en slät yta. Nu bildar hjärnan de karakteristiska fårorna och vecken på ytan för att göra plats för alla nervceller.

Barnet börjar reagera på ljus vid den här tiden. Om man lyser på magen håller barnet upp händerna framför ögonen.

Barnet sover nu i längre sammanhängande perioder. Ibland stämmer barnets sömnmönster överens med ditt.

Mamman:

Du delar allting med ditt barn

Livmodern når nu upp dit bröstkorgen börjar.
Ditt barn delar dina känslor. Om du är ledsen, trött eller stressad känner barnet av det. Han eller hon reagerar på de stresshormoner som bildas i din kropp. Om du blir rädd för något kommer barnet att reagera på adrenalinet i ditt blod. Men barnet reagerar också på när du känner dig glad, nöjd och älskad. Alla endorfiner flödar genom ditt blod och genom navelsträngen till ditt barn.

Nu har ditt barn tydliga sov- och vakenperioder. Känner du det? Du kanske ser ett mönster. Är barnet vaket samtidigt som du? Eller har du ett litet liv i magen som rumsterar omkring på natten?

Mina ord:

Bebis är snäll mot sin mamma! Sover på natten och är mest aktiv på morgon och kväll.
Idag fick h*n dock lust att sparkas jättemycket under lunchen, men det var roligt. Tröjan rörde på sig åt alla håll. Allt är bra, men har börjat få ont i mina fingrar. Har svårt att böja dem på morgon och kväll. Blir bättre under dagen då jag hunnit mjuka upp dem. Vet inte vad det beror på och om det ens har med graviditeten att göra, men ska ringa BM för att kolla.
Bebis låter mamman sova hela natten. Behöver ännu inte gå upp en enda gång på natten för att kissa. Viktigt för mig att hinna äta på kvällen innan jag lägger mig annars är jag onormalt hungrig när jag vaknar igen.
Jag och Jocke längtar hur mycket som helst efter lilla Mini! En del dagar är det tungt med lyft, ont i ryggen och så, men det hör ju till. Eller hur?

Fredag igen!
Tiden går fort ibland.
Idag hade jag en kort arbetsdag. Började 06,00 och slutade 09,00. Alldeles lagom.
Hade tänkt åka direkt hem och lägga mig och sova en stund till, men är man inte trött så är det ingen idé. Istället kommer pappa hit och ska hjälpa mig att ställa i ordning i datarummet. Nu ska det bli fint och mysigt där inne med.
Ikväll ska jag bjuda min Jocke på middag. men jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på.
Har dock en idé om att det blir lövstek med honungsmarinerad potatis och rotfrukter och Teriyaki-sås! Det går alltid hem!
Ikväll blir det bara mys.
Imorgon är det kalas-time!
Då ska det ätas tårta och fikas. Jag ska faktiskt unna mig en bit tårta och en chokladboll.
Men nu först blir det städning här hemma!

Hej så länge!

Grattis min älskling och Minis pappa!
Idag blir du ett år äldre och vi älskar dig av hela vårt hjärta!
Jag trodde inte någon kunde göra mig så lycklig som du kan! Du är det bästa som kunnat hända mig och Mini kommer få världens bästa pappa!

Jaha ja!
(Tessi, du har ju en förkärlek till vagnar så jag lägger ut en bild med!).
Vi har köpt oss en Brio Happy. En brun sådan står nu uppe i vårt bebisrum och väntar på att bli styrd på gatorna.
Det var både en ligg och sittdel.Eftersom det var 2010 års modell fick vi den på rea. Det tackar vi för.
Till denna lilla vagn har vi fått en Voksi påse av blivande mormor. Även den var på rea. Istället för 1999:- fick vi betala 1699:-. Rea är alltid välkommet! Påsen är i färgen svart/brun och så är det en liten pingvin som kudde. Så gullig så.
Om exakt en vecka sätter vi oss i bilen och rattar mot Ullared. Där ska det inhandlas bebissaker för hela slanten. Sedan ska jag sitta och längta efter mini varje dag!

V.25

Barnet:
Barnets skelett hårdnar.
800 gram och 27 cm lång från huvud till stjärt.
Barnet har fullt funktionsdug-liga händer och fingrarna har nagla.
Dygnsrytmen är mer tydlig.
Barnet har perioder då det är vaket och det sover på mer bestämda tider. Skelettet fortsätter att hårdna.


Mamman:
Den tredje trimestern
En del kvinnor kanske har lättare att få kramper i vaderna? Kanske blir du ofta kissnödig?
Nu beror det på att livmoderns tyngd och barnet trycker ner på urinblåsan.
Gravida kvinnor får lättare urinvägsinfektion än när de inte väntar barn. Tillhör du dem som har haft återkommande urinvägsinfektio-ner bör du vara extra uppmärksam på eventuella symptom som sveda och trängningar när du kissar. Drick rikligt, gärna vatten med citron eller tranbär i, för att förebygga nya besvär.
Runt vecka 25 går de festa gravida kvinnor till barnmorskan för en kontroll.
Nu börjar mätningen av livmoderns tillväxt. Med ett måttband mäter barnmorskan måttet mellan blygdbenet, symfysen och livmoderns övre kant, fundus.
Det så kallade SF-måttet ritas in på en kurva.
Normalvärdet ligger ungefär på 23 cm plus eller minus några centimeter.
Det spelar inte så stor roll hur just ditt mått är. Det viktiga är att måttet följer sin egen kurva utan några dramatiska av-vikelser uppåt eller nedåt.

Mina ord:
Jag var till BM igår och tog mitt första SF-mått
26cm var det. Stor mage har jag. Den hamnade på den övre kurvan.
I övrigt var allt bra. Måste tänka på att ta det lugnt och inte stressa. Även hålla lite koll på sockerintaget, men sockervärdena var bra denna gång.
allt känns bra. bebis och mage växer och har det fin fint!

Såhär ser det ut när jag skriver arbete!
Vissa har även en kaffekopp på bordet. Jag kör vatten!

Jag tänkte jag skulle lägga ut lite bilder på alla bebiskläder som jag hittills köpt och fått!
Har även fått TVÅ kartonger med kläder av Malin som jag ännu inte ens börjat kika på. Älskade Mallan min!
Här är i alla fall bilder på de kläder och saker jag tvättat och lyckats fota.

En filt som jag och Jocke köpte på Selånger marknad

Lilla björnoverallen (stl 50) som bebis förhoppningsvis kan ha på sig på vägen hem från BB

Grisdräkten (stl 62).

Barbabody (stl 50) som jag klickade hem på Tradera. Lilla barbaskön har jag köpt!

Tre Bodys som vi fått av Gulligaste Emelie och Jimmy

Pyjamas. Också present av Emelie och Jummy

Mer bodys från Emelie och Jimmy!

En till pyjamas från dem!

Två små dräkter från dem. En med en gullig groda på

Mamma och bebis har fått varsin nalle! Gulle Emelie hade minsan läst att jag blev kär i bebis nalle så jag fick mig en egen!

Ja det var lite av sakerna det. Jag orkade inte lägga in allt. Har ju även monterat upp sängen, köpt en bebisbokhylla och införskaffat en vagn! Ska fota dem med och lägga in här snart! Allt är så skoj när man får handla små saker och har så underbara vänner som hjälper en med saker och presenter! Jag hjärta er alla!