Vaknade imorse.
Andra gången jag drömmer mardrömmar.
Jag drömmer att jag är tillbaka i mitt fängelse. Jag är fast och rösten är där. Det kryper i hela kroppen och jag önskar att jag kunde vakna. Jag försöker skrika, men jag vågar inte så det blir bara en viskning. Jag går ewfter en stor skugga. Jag drar upp mina axlar, spänner kroppen och bara väntar. Snart kommer det. Skällsorden, hånen, allt det som vräkts över mig i omgångar kommer nu allt på en gång. Jag håller andan.
Då vaknar jag.
Skräcken sitter fortfarande i mig och jag måste dra ett djupt andetag för att få tillbaka all luft. Hjärtat hamrar i 220 och kroppen gör ont för att jag legat och spännt varje muskel i den.
Idag har jag ångest igen.
Har gråtit flera hundra liter och inte orkat göra nånting annat än att sitta i soffan och försöka samla ihop de trasiga människan som är jag.
Inte har jag valt bästa spellistan i spotify för det, men just nu är gråtmusik så skönt att ha.
Varför kan inte allt som gör ont försvinna nu när jag hittat det bästa som finns.
Jag önskar jag kunde förklara den känslan jag får av att se dig varje dag.
När hjärtat slår så hårt att jag är säker på att det syns på utsidan. När jag inte kan sluta le för att jag har den bästa av alla. Den finaste och snällatse människan som sätter fotavtryck på denna jordyta.
Hur ska jag få dig att förstå det?
Du är bäst och utan dig hade jag gått sönder.
Du gjorde mig glad igen.
Även om jag ibland får återfall av ångest så har du gjort mig till en lycklig människa!
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar