Livet som ~Jennie~

Jag som trodde att jag klarat mig undan det här med att må illa nu.
Hej och hå! Det fick jag veta med besked idag att ICKE!
Bebis ansåg att idag skulle jag minsann få känna på vad jag bär på.
Vaknade av att jag mådde riktigt knepigt. Kan inte säga att jag mådde illa då, men som sagt knepigt. Kände mig svettig och yr.
Jag gick upp och åt en tallrik kräm med mjölk. Det brukar vara medicin för lilla magen vid 6-tiden.
När jag duschat drog jag på mig mina åksjukearmband och åkte till jobbet. Där var det nästan dags för frukost nummer två som brukar ta bort det sista av eventuellt illamående (eller har gjort de senaste fem dagarna). Nu fick jag nästan panik redan när jag klev innanför dörren. Mådde piss och skyndade mig att sätta i mig ett äpple som hjälpte mig fram till frukost nummer två.
En tallrik flingor med mjölk senare mådde jag helt okej.
Satte igång att skriva adresser på kuvert som skall skickas ut. När jag hunnit med åtta stycken kände jag att jag höll på att kväljas och kräkas över alltihop. Jag sa till min arbetskamrat att jag skulle åka hem och ta sett åksjuke-piller som brukar ta bort illamåendet.
När jag kommer hem, har stannat bilen och öppnat dörren känner jag att nu är det bråttom.
Hinner in på toan och få upp locket och sedan ser jag hur frukost nummer ett, ett äpple och frukost nummer två kommer ut samma väg de kom in.
Grejjen är att när man väl fått kräkas tarmarna ur sig (för det gör man. Det är inte en liten uppkastning. Det är hela bartömningen) så mår man som en prinsessa igen. Det är skönt i hela kroppen och en känsla av lättnad infinner sig.
Jag fick ett glas vatten av Jocke och när jag borstat tänderna var det bara att åter fara till jobbet.
Jag önskar att jag kunde få gå runt och bara "skina" som det så vackert står i gravidboken, men jag känner mig inte så skinande. Känner mig mest trött och oskinande!
Tror inte jag gått upp så mycket ännu eftersom jag regelbundet häver ur mig allt jag fått i mig och så lite till.
Jag håller dock tummarna att det skall ge med sig snart, men det är värt all kräka och all illamående för tänk vilken liten underbar sak som detta skall resultera i!!