På jobbet igen.
Jag är trött och genomgår en överkänslig period.
Jag drömmer mardrömmar som gör att jag vaknar upp och gråter. Detta hände tre ånger på rad och jag vågade nästan inte somna till slut. Jag sa till J att jag nu vägrade sova under varsitt täcke. Vi måste dela så jag kunde ha honom som ett plåster på mig hela natten och ta mig i brasan. det funkade. Nu har det gått två nätter under samma täcke och inga mardrömmar.
Jag blir ledsen för ingenting och tål inte alls de där sakerna som annars inte alls bekommer mig. Gnällig är vad jag känner mig. Fy!
Ändå är det inget som är fel.
Allt är bara perfekt och bra och bäst.
Jag är så lycklig, så lycklig mitt i allt mitt osäkra.
Känner känslor jag aldrig upplevt tidigare och det är ju så underbart.
Det där med ångest ska snart vara ett minne blott.
Nu ska jag ta hand om ungarna.
Hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar