Idag har det varit en riktigt dålig dag i mitt lilla huvud.
Ångesten har legat och värkt i mig.
Den har framkallat gråt, magont och en allmänt dålig status på min hälsa.
Har ändå försökt hålla mig uppe med en glad fasad och ett fejkat leende på läpparna.
Det finns ingen egentlig anledning till min ångest.
Den kramar mig bara som en boa och det krävs stor ansträngning för att inte hela jag ska gå i bitar.
Det susar i huvudet och jag är så trött så det svider i ögonen.
Tycker synd om J, men jag försöker faktiskt att inte visa honom. Tycker inte det är hans ok att bära. Han är bara snäll och kramar mig. Det är så skönt att det ibland smiter fram en tår eller två. Han är den bästa som finns i heöa världen och utan honom vore jag trasig. Han lagar mig!
Det kändes dock mycket bättre när jag och J åkte och hämtade hans saker idag. Han hade en hel del kartonger hos en kompis.
Jag fick riva och slita i allt möjligt och för en stund kände jag mig som barnen på jul igen. Massa saker som vi kunde stoppa in i skåpen. Så det blev lite mer vårat liksom. örut fanns inte en pryl som var hans i vårt hem. NU känns det bättre.
Vill inte att han ska bo i mina saker. Jag vill att vi ska bo med våra saker.
Vi köper ju allt tillsammans numer, men vill ändå ha några av hans saker här.
Imorgon är det jobb igen och tillbaka till verkligheten.
Jag undrar ibland om jag håller på att stressa ut mig. Hjärtat krånglar en hel del igen, men jag vill inte erkänna hur mycket. Vill inte oroa andra och tänker inte gå ner i tid. Det har jag inte råd eller lust med.
Nä, men fy vilket tråkigt inlägg detta blev. Mest bara en massa gnäll.
Tyvärr är det så jag känner mig idag. Gnällig..
Förlåt för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar