Livet som ~Jennie~

Igår var jag en arg granne.
Jag har just kommit hem från käftis och är sådär lagom småirriterad. Dels över förlorade slantar och på en irriterande käftsmärta.
Då jag satt mig i soffan hör jag att grannungarna är ute. De skriker och springer runt. Ja, det får man ju tåla när man bor i radhus med barnfamiljer runt sig. Inga problem, men så ser jag att de börjar springa runt och härja på MIN altan och det är ett herrans liv. Jag muttrar lite för mig själv, men återigen tänker jag att det ingår ju i det boende jag har.

Så på kvällen kommer min bror in till mig för att tycka synd om mig lite(vi gör faktiskt det för varandra när den ena är sjuk eller skadad). När han så ska gå hem frågar han vad jag gjort vid bilen. Jag förstår ingenting och går ut och tittar. Då är det fullt med snö runt om och på bilen. Jag ser då att grannungarna varit uppe på taket och så hoppat ner på MIN sida. Sedan har de då skottat en massa snö på min bil för att komma loss. Jag känner nu att jag blir lite irriterad. Så tar jag en titt till och då brinner det. De har trampat sönder min häck!
Jag struntar i att jag har pyjamas och jordens fulaste toppluva på skallen. Jag tar på mig skorna och trampar över till grannen och ringer på dörren.
Eftersom jag tycker mycket om henne så skäller jag såklart inte, men känner att jag måste berätta vad som hänt. Hon ser oroad ut och hoppas verkligen att det inte blivit något på bilen.
Nej det tror jag inte. det är värre att de varit på taket och sedan trampat sönder min häck.
Taket är inte det starkaste. Det är bara ett vanligt tunnt plåttak. Tänk om de ramlat ner!

Ja så hade jag varit in och varit arga tanten. Kände mig som en argbigga, men nä. Man får inte förstöra andras saker. Har jag fel?

Hej så länge!