Igår morse vaknade jag i ett lyckorus. I morse vaknade jag av att jag grät.
Ännu en mardröm att lägga till på listan över många hemska mardrömmar.
Jag förstår inte varför de inte försvinner. Känslan sitter i långt in på dagen och man blir ledsen och mår dåligt.
Jag tycker synd om Jocke. Det är inte hans fel att jag drömmer mardrömmar, men hur oroligt kan det vara när hans flickvän vaknar gråtandes för att han ännu en gång bedragit, hånat eller varit elak mot henne. Han skulle aldrig göra så mot mig och ändå kan jag ju inte kontrollera mina drömmar.
Jag hoppas de försvinner snart för jag vill inte veta av dem och inte han heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar