Det är mycket resande på gång och detta medför ju en viss ångest i lilla mig.
Eftersom jag har ytterst svårt att sova borta så förösker jag pendla allt vad som går.
Ska åka ner till Uppsala och plugga och har nu funderat och fixat så jag kan resa tur och retur på samma dag.
Jag åker ner på morgonen 06,00 och är hemma igen vid 20,00. Det kommer funka fint.
Sedan fick jag veta igår att min mamma fått tid för operation i stockholm i slutet av mars och jag har lovat att följa med.
då kommer jag däremot att bli tvungen att sova över utan min Jocke. Jag funderar dock på att be honom följa med.
Många tycker kanske att jag är mesig som inte vill sova ensam, men jag mår dåligt av det.
För det första är jag livrädd att drömma mardrömmar när jag är ensam. Det vet jag inte hur jag skulle klara. attvakna ur en av dessa hemska drömmar och det finns ingen där att hålla om mig. Min trygghet när jag drömmer dessa saker är att antingen bli väckt av Jocke eller att vakna själv och se att han ligger faktiskt där bredvid mig. Men tänk att vakna upp och han är verkligen inte där. Jag vet inte hur jag skulle känna eller uppföra mig då.
En annan sak är att jag sover urkasst när jag sover borta. Jag drar ihop mig till en liten mask och vaknar av att jag inte kan räta ut kroppen och inte vända på mig.
Min säng och att Jocke ligger i den och sover är min trygghet. Där törs jag sova trots att mardrömmarna kan tränga sig på när som helst.
Detta är ett intressant fenomen som uppstått senaste året. Tidigare sov jag borta jämt. Hade inga problem att sova borta, men nu är det såhär och jag försöker jobba på det genom att vi tillsammans kan sova borta och jag har faktiskt sovit borta en natt helt ensam på ett vandrarhem i Uppsala.
Sakta men säkert så tar det sig.
Hejja mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar