söndag 5 april 2009

Helgen har som sagt varit helt fantastisk.
Jag har haftmycket roligt och hunnit träffa alla mina vänner som jag saknar.
Visst har det medfört en del ångest att vara i stan igen, men det kan inte knäcka mig.
Nu sitter jag och tuffar på tåget. Är hemma om 30minuter.
Jag saknar redan Tessi, Tuva och Kent.
Tack för att jag fick låna er soffa. Den var skön att sova på.
Jag hjärta er!

På ett sätt har det varit jobbigt att vara borta också. Har inte varit det på länge och jag tror alltid att det värsta händer om jag är borta om än bara för en dag.
Nu ber jag på mina bara knän att inte allt faller samman.
Snälla snälla!!!
Har jag förlorat? Är allt så skört?

1 kommentar:

T e s s i. sa...

du får alltid alltid alltid krascha på vår soffa - alltid. Den (och vi) saknar dig redan massor. Tomt utan tant Jennie.


KRAM