Jag sitter just på jobbet och funderar på om jag ska ta en slö sax och skära armarna av mig.
En sprängande huvudvärk har byggt bo bakom ögonen och det känns som jag går inuti en ulltuss. Allt känns liksom lite luddigt.
Dagen till ära har vi Öppet Hus kväll på skolan och detta börjar redan 18.00 och jag hinner inte hem emellan. Grattis!
Jag hoppas dock att tiden går fort och jag får komma mig hem och lägga mig i sängen och önska livet ur mig själv.
Nu skulle jag vilja att någon la handen på min panna, kramade om mig, pusasde mig på kinden och lovade att allt skulle bli bra.
Sympati är en supermedicin.
Nu har jag inte tid att tycka synd om mig själv längre. Jag har barn som väntar.
Hej så länge!
3 kommentarer:
hoppas att det blir bättre snart<3 kramar
Kom hem till mej så kan vi tycka synd om varandra kussen... vi skulle kunna ha rätt mysigt tror jag.
Det där med utmaningen kan du ta när du vill om du vill, själv har jag utmaningar som ligger och väntar mej jag har inte satt mej in i hur det här med länkningar funkar. Hmm... kanske jag kan ta tag i det nu när jag är sjukskriven..
KRAAAMAAAS
Den va så perfekt att de va inte sant! Började fundera om jag hade sagt till dej att jag ville ha en väska i den storleken?? Jag har gått å svängt glatt med den några dagar! =) Fick du inte tacksmset förresten? Har iaf för mej att jag skickade ett sånt... Hoppas du mår bättre idag! KRAM
Skicka en kommentar