onsdag 14 januari 2009

Har drabbats av en plötslig depression. Kan man kalla det så? Ja, kanske.
Idag fick jag helt plötsligt så fruktansvärt ont i hjärtat.
Blev jobbigt att andas och jag ville bara springa och gömma mig och gråta bort allt som gjorde ont.
Det var som en stor sten föll ner på mig. Jag fick sitta där på kursen och bara svälja och svälja för att det inte skulle synas hur sjuk jag var i kroppen.
Allt jag brukade känna kom över mig igen.
Hur värdelös jag var. Vilken idiot jag är som ens tror att någon vill ha med mig att göra.
Du tjatar ju. De umgås med dig för att slippa ditt tjat. Du är bara en dum, ful, värdelös människa.
Orden skrek i mina öron och gissa om jag bara ville fly. Jag kunde inte sluta säga dessa saker inuti mig om och om igen.
Trodde de skulle försvinna nu, men icke. JO, jag måste säga att de kommer mer och mer sällan, men dessa hjärnspöken slits jag med nästan VARJE dag. Det är bara det att ingen har en aning om det.
Det syns oftast inte på utsidan.
Tror och hoppas ändå att det ska bli bättre. Att de så småningom ska vara borta.
Kan bara säga hejja mig och tänka framåt.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hejja dig! allt kommer bli bra, jag kan lova att jag med mina systrar älskar dig som du är och du är som en 4e syster, vi är inte med dig för att slippa ditt tjat utan för att få vara med världens bästa Jennie! Tänk på det istället, tänk på att för flickorna Bronell kommer du alltid vara en älskad betydelsefull Jennie=D

Anonym sa...

Men vännen min!Du vet ju egentligen innerst inne att du inte är värdelös och att vi umgås med dig för att vi älskar dig och för att du är just du! Kämpa på, och du vet du kan höra av dig till mig när som helst så kommer jag till din rescue:) Massa kramar till dig!!

Anonym sa...

Hej Jennie! Jag har läst din blogg ett bra tag nu, varje inlägg om Linus har berört mig enormt mycket. Sedan den dagen för ja, de är väl snart två år sedan när du var med på överlevnad så har jag sett upp till dig. Du är en stark människa, en positiv och alltid glad men de är vad man ser utåt men jag tvivlar på att du inte är lika när du är hemma med nära och kära. Var stark, vet att de är lättare sagt än gjort men du är stark och du kommer att lyckas med allting som du tar på dig och alla dina framtidsplaner. Lev varje dag och blicka inte för mycket framåt, de är något jag har problem med också. Men en dag skiner solen starkare än någon annan dag och då vänder det. Kramar Emma

Preffen sa...

Hej, ville bara säga att jag diggar din blogg. Tycker den är superkul o läsa då den innehåller både roliga saker man gapskrattar åt men även allvarliga saker som sätter sig i hjärtat.

Kram

Jennie sa...

Tack alla snälla söta rara! Ni e bäst!