Jag är inte deppig person som det syns på utåt, men de tankar som fladdrar runt där uppe är något skrämmande ibland.
Jag har kommit på mig själv att om jag ska gå igenom en glasdörr så är jag rädd att jag ska slå händerna genom glaset och skära mig så svårt att jag förblöder.
Så fort jag har ont någonstans så har jag cancer.
Jag tänker ofta att jag ska krocka med bilen när jag är ute och kör(inte med flit alltså utan att någon kör på mig eller att ett djur kommer ut i vägen).
Mörkret är en av mina värsta fiender. Då kommer ångesten och dryper på ryggraden big time.
När mamma och pappa var i fjällen bodde jag ensam med Pussel i stugan och det var en prövning för min mörkrädsla.
Jag trodde ständigt att om jag vaknade upp och tittade ut genom förnstret så skulle det stå någon där och titta in på mig. Eller att det var minst en björn utanför VARJE natt när jag hörde något ljud.
Jag trodde även att någon skulle bryta sig in i stugan och komma och skära halsen av mig. Jag vågade knappt somna, men samtidigt var jag rädd att vara vaken för alla ljud jag hörde.
Ja, jag vet att jag är totalt knäpp bakom pannbenet, men ingen av dessa tankar har ju tagit över och blivit ett problem för mig(ja kanske min mörkrädsla, men även den kan jag kontrollera).
Tror nog ganska många lider av mörkrädsla och tvångstankar i lightversion.
2 kommentarer:
kan lugna dig med att jag är likadan själv.. tex när jag vet att jag måste åka med nån annan (bil alltså) så är jag sjukt rädd för att de ska hända en olycka.. kan gå å oroa mig dagar innan avresa... Inget jag säger eller visar dock.
Tänker ofta på att saker kan hända.. otäckt.
jag är 23 år och livrädd för att gå ut i lägenheten när det är släckt!
Skicka en kommentar