Jag har träffat L.
Jag är glad för det. Var till sjukhuset i Uppsala i söndags. Alltså snart en vecka sedan.
Det var tufft, men jag stod på mig. Vi skojjade, pratade lite och tittade på film. Han skrattade ibland och jag med. Det var en overklig känsla. Det kändes inte riktigt som det var han, men ändå var jag så lycklig i kroppen över att fått vara hos honom en stund.
Jag kunde inte krama honom för det var så mycket slangar ivägen, men jag la min hand mot min kind sedan på hans och sa att han fick en kram av mig.
När jag skulle åka bad han mig att få följa med(han kan inte prata på grund av hans andningsmaskin, men läsa på hans läppar kunde jag och hans mamma). Mitt hjärta förblödde bredvid sjukhussängen. Jag ville inte lämna honom. Hans ögon bad mig att få åka med. Jag fick svårt att andas.
Jag skojjade och sa att han kunde ringa när jag skulle komma ner och hämta honom.
KOmmer den dagen att komma?
Hoppet är det sista som överger människan.
Jag VET att han ska klara detta. Han MÅSTE!!!
Nu orkar inte jag mer idag. Jag går och lägger mig. Jag ska glömma den här dagen.
1 kommentar:
Som du skrev så är hoppet det sista som överger en. Jag tror stenhårt att L kommer komma hem och det tror jag dom flesta gör.
Jag och Kim var ner och hälsade på honom förra torsdagen. Han log och kastade sin "boll" och "sjöng" med i
Takidas låtar.
Micke och Simone sa att han var pigg den dagen, lite svårt för oss att avgöra om han är pigg eller inte, men hur som helst
känns det skönt att ha vart ner.
Innan vi gick in till L så var jag mest orolig över hur kim skulle reagera, men när vi kom in dit var det jag som reagerade
starkast. Jag började nästan gråta på en gång då jag såg honom, hans ögon sa så mkt... fick jobba hårt med att inte visa L vad
mina ögon sa... det lättade dock då han började "prata" och le.
Men dom där maskinerna ska bort en efter en och snart står han på studsmattan på åkervägen och hoppar. Han ger sej inte
i första taget... tjurighet och kämparglöd finns det nog mycket av i den kroppen!
Sköt om dej och jag är riktigt säker på att L blev överlycklig över ditt besök!
Kram / Jessica
Skicka en kommentar