Då mitt humör svänger snabbare än en klockpendel så sitter jag här och och grinar som jag vet inte vad. Lyssnar på helt fel musik egentligen för att bli gladare också.
Jag vill bara skrika för att inte L är hemma och frisk ännu. Snart ska vi ju åka båt. Vi ska skratta byxorna av oss för att E(Emil hans tvillingbror) ramlat ur ringen och gjort en sisådär fyra volter i luften.
Jag vill må bra med mig själv igen. Jag vill så förbannat mycket, men just nu står jag och slår huvudet mot väggen.
Om en timme eller sånär trycket återigen blivit stabiliserat är allt som vanligt igen och jag skrattar.
När ska det sluta?När blir allt som förr? När?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar